Bumerangformade svarta skepnader som ilar fram i luften utanför min balkong. Trots årets kalla maj så dyker de upp nästan som en vaktavlösning. Hejdå maj månad, hej tornseglare! Jag ser fram emot ert sällskap även denna sommar.
Vita skepnader i luften till vänster. Mot vårens första klarblå himmel visar sig flygplanen som ska landa på Bromma, de är så långt bort att jag inte hör dem. Men till vänster och även rakt fram och till höger och uppåt och nedåt, ja överallt finns det andra vita flygare och de låter!
Nu, en vecka senare, det känns som att det gått så fort i år. Men de måste ha varit här utan att jag märkt det. Nu har de ungar, äggen har kläckts och de vita föräldrarna är aggressiva mot allt och alla. En unge har fallit ned på marken, det händer varje år. Som ett brunt blurr från någon film av Hayao Miyazaki går den omkring bland bilarna på parkeringen. Den kommer troligen att bli kattmat eller tagen av skatorna, föräldrarna har ju fler ungar att ta hand om, som ligger tryggt kvar i boet.
Flugor borde man se massor av nu, de är väl mångdubbelt fler än alla fåglar och flygplan. Men de verkar inte gilla mitt hem. Den enda flugan jag sett blev tagen av katten i april, kanske de undviker farliga ställen?