Det är semester i tankesmedjan, inspiratören har semester och alla ord ligger i skuggan under träden och flämtar, lapar saft och är allmänt ohjälpsamma.
Men jag fick oförhappandes anledning att besöka ett hus idag, med tillhörande trädgård, och mindes min ”vårutmaning” att fotografera blomsterprakt.
En bukett med rosor fullständigt tvingade sig in i mitt synfält och fick mig stående på plats som en lydig hund. Men jag hade sinnesnärvaro nog att få upp mobilen och ta en bild:
En enkel bukett 🙂
Att passera de där blommorna på väg in i huset var som att ta en drog. Dofter, synintryck, insektssurr, och stekande hetta naturligtvis. Jag tänkte ett ögonblick att jag skulle hitta Törnrosa därinne.
Vad jag fann var sju marsvin och två tonårstjejer, alla vakna. Det var jag glad för, de hade beställt skjuts in till stan (tjejerna, inte marsvinen) och vi kunde åka på direkten.
Jag vill rikta ett tack till de ord som ställde upp på sin semester och gjorde detta inlägg möjligt!
Vilken makalös rosenbuske! Jag undrar om marsvinen kan glädjas åt den? Förmodligen inte! Det är ändå något visst med att vara människa, jag tror världen är större för oss än för marsvinen.