Dubbfritt, fördomsfri, sockerfri, rökfritt. Finfina ord eller hur? Jämför med: Ansvarslös, lösaktig, faderlös.
Faderlös, det blev jag i söndags. Det är synd om mig, ordet säger ju det. Om jag skulle vara fadersfri skulle det låta fel, men jag tycker att faderlös också låter fel -jag är ju inget barn längre.
I vilket fall är det inte synd om mig. Pappa försvann för länge sedan in i ett tillstånd som kallas Alzheimers och jag tror att han väntat länge på att få bli fri från sin kropp för att kunna gå vidare på sin färd.
Jag kom till sist ihåg en liten historia där L-ordet inte har sin negativa roll:
En man säger till en annan ”-Jag svalde en glödlampa igår”
”-Jaså, vad hände?”
”-Lös i magen”
Det är inte nödvändigt att skratta åt den, jag tycker den är ganska tråkig. Faktum är nog ändå att när något är löst så är det inte bra.