Dubbfritt, fördomsfri, sockerfri, rökfritt. Finfina ord eller hur? Jämför med: Ansvarslös, lösaktig, faderlös.
Faderlös, det blev jag i söndags. Det är synd om mig, ordet säger ju det. Om jag skulle vara fadersfri skulle det låta fel, men jag tycker att faderlös också låter fel -jag är ju inget barn längre.
I vilket fall är det inte synd om mig. Pappa försvann för länge sedan in i ett tillstånd som kallas Alzheimers och jag tror att han väntat länge på att få bli fri från sin kropp för att kunna gå vidare på sin färd.
Jag kom till sist ihåg en liten historia där L-ordet inte har sin negativa roll:
En man säger till en annan ”-Jag svalde en glödlampa igår”
”-Jaså, vad hände?”
”-Lös i magen”
Det är inte nödvändigt att skratta åt den, jag tycker den är ganska tråkig. Faktum är nog ändå att när något är löst så är det inte bra.
Tags: ord
Nog kan man vilja bli fri från sina föräldrar. Och vem vill inte bli ansvarsfri? Lite lösaktighet kan sätta krydda på livet. Någon gång.
Jag hörde ett samtal mellan två äldre kvinnor:
a: ”And then I had my promiscuous period.”
b: ”Damn it! I missed that part myself!”
Så nu är din far lös och ledig på de saligas ängder! Good for him, som man säger här.
Tack EG, smilbanden behövde lite gymnastik, och det fick de!
Ha det gott!
Efter att smärtan och sorgen lade sig så har jag definitivt känt mig föräldrafri. 🙂 Jag saknar dem fortfarande trots allt, men jag vet att de ”håller koll” på mig och ser från andra sidan att livet blir bättre och bättre för mig även om de verkar ha fullt upp med andra ”arbetsuppgifter” numera. 😀
*bamsekram*