I dag blir det en mer personlig blogg, men med mer bilder än vanligt så kanske det kan intressera ändå.
Förra året var jag uppe med tuppen och solen, det var en underbar morgon. I år var det inte lika bra väder och jag hade dessutom annat på agendan: Majmiddag, en traditionell fest för alla som varit inskrivna vid Östgöta nation i Uppsala.
Det är inte ofta jag återvänder men i år var det speciellt eftersom en vän till mig fick en fin utmärkelse denna dag, han blev hedersledamot. Det drog naturligtvis många andra ur min generation och att träffa gamla vänner är alltid en höjdare.
Dagen började hemma hos Anders och Lotta, och eftersom deras hem är så vackert måste det bli en färgbild därifrån:
Första fördrinken, 10.00
Han som får glaset påfyllt är Uffe, orsaken till den stora ansamlingen av gamlingar. När alla skrattat och kramats och summerat sina liv åkte vi ner till nationen, där nästa fördrink väntar:
Andra fördrinken, 12.00
Det var över 200 gäster så minglandet tar en stund, under tiden måste man kolla var man ska sitta:
Yes! Jag får en Hunk till bordskavaljer!
Majmiddagen är speciell eftersom den hålls på Uppsalas mest bakfulla dag, de flesta studenter hinner precis vakna och göra sig i ordning innan det är dags. Men när man väl är på plats infinner sig ett gemyt utöver det vanliga. Många tal hålls och oavsett hur tråkiga de är så är alla glada och uppskattande. Fast sanningen att säga så hålls det aldrig några dåliga tal på Östgöta nation i Uppsala 🙂
Applåder och glädje i oändlighet
Kören ser till att vintern rasat ut, och sjunger så vackert att tårarna också vill vara med.
Längtan till landet
Som extra feature, återigen till Uffes ära, hade världens bästa gotländska band engagerats, Smaklösa:
Smaklösa, men fantastiskt roliga!
När endast efterrätten var oäten fick jag myror i byxorna, klockan var kvart över sex och det kändes som att jag suttit där sen 1990. Det var dags att åka hem, men jag vet att de med bättre krafter kommer att hålla igång till 04.00 i morgon då majmiddagen tar slut. Nuförtiden orkar jag inte med sånt…
Men det var en minnesvärd dag, tack Uffe för att du finns!
Min far var östgöte, men han läste i Stockholm, inte i Uppsala. Han växte upp i Skärblacka utanför Norrköping och gick i Norrköpings läroverk. Jag förstod av honom att Östgötar är Sveriges absolut svåraste lokalpatrioter (fastän han använde inte det ordet ). Östgöte guskelov! 🙂 Men ni kan bestämt konsten att ha trevligt tillsammans! Och första ”fördrinken” 10.00 på förmiddagen, är det den östgötska seden? Är det Östgöta Sädes? 🙂
Aha, där ser man! Då räknas ju du också som Östgöte egentligen, och är lokalpatriotisk -för så är det.
På majmiddagen är det 10.00 som gäller men det är nog cider i glasen.
Tack så mycket Ernst Göran, och ha det gott!