Den första kamera jag fick fotografera med var en Agfa XXX, det var min pappas och jag minns hur den såg ut men inte vad det var för modell. Det var en enkel kamera men inte någon instamatic, lite finare var den allt.
Snabbaste exponeringstiden var 1/250 om jag minns rätt, eller kanske man inte ens kunde ställa in tiden -jag hade nog inte fyllt tvåsiffrigt då så minnet är blekt. I vilket fall så fick jag en bättre kamera när jag kommit in i tonåren, den kunde frysa verkligheten på en tusendels sekund om förhållandena var gynnsamma.
1/750s, inte så snabbt...
Det var verkligen att stoppa tiden tyckte jag. Inte för att jag lyckades fånga några speciellt spännande ögonblick med denna fantastiska teknik, men att det var möjligt fascinerade mig otroligt mycket.
Nu har jag blivit åtskilliga tusendelar äldre och är inte lika begeistrad längre. Hur viktiga är dessa korta ögonblick egentligen? Kan man missa ett tåg med 1/1000 sekund? När har man kokat ett ägg för länge?
Alfred Wegener föreslog 1915 att kontinenterna flyttar sig, det var han den förste att fundera ut. Hans problem var det rakt motsatta, att se det som går sakta. Numera vet man att han hade rätt men han är tämligen okänd eftersom han inte hade verktyg att bevisa sin teori medan han levde.
Det är fortfarande en mycket större utmaning att uppfatta ett långsamt skeende än att frysa ett snabbt. I en av mina favoritböcker träffar människor på intelligent liv i anda änden på vår galax. De är totalt olika oss, lever mycket längre och det tar tiotusen år för dem att uttala ett ”ord”. Hur man överhuvud taget upptäckte att det var intelligent liv förklaras tyvärr inte. Men det väcker lite tankar: Om vår jord kanske är intelligent, vad säger den till oss och hur ska vi förstå den?
Jag har hört många uppfattningar uttalas om vad ”moder Jord” har att säga oss. De flesta synpunkterna har varit skuldbelastade och vreda. Moder Jord är missnöjd med sina barn, förtvivlad och ursinnig. Ungefär så går tongångarna. Men dessa idéer är ju rena projektionerna. Mänskligheten släpar på tunga skuldföreställningar sedan hundratals eller kanske tusentals år. Förr var det Gud själv som ansågs vara ursinnig och fylld av hämndlust. Nu är det naturen som man tror ska slå tillbaka mot oss och tillintetgöra oss om vi inte snabbt gör bot och bättring och slutar elda med olja och köra bil och annat syndigt.
Kanske talar jorden till oss, men jag tror inte att dessa projektioner är ett dugg autentiska. De människor som på det sättet utnämner sig till talesmän för jorden borde först och främst lära sig att lyssna på sig själva.
Men vad nu? Är jag på dåligt humör i dag? 🙂 Jag måste ha läst något moralistiskt nyligen!
Var din Agfa en bälgkamera i mellanformatsklassen, eller en småbildskamera?
Ja vad nu, är du på dåligt humör? Men det måste man ju få vara ibland:-) Jag är bara intresserad av nya sätt att se saker och ting. Långsamma skeenden i kontrast till de bråkdelar som vi fotografer fixerar oss vid, jag tänker inte rösta på miljöpartiet i höst -oavsett vad klotet säger.
Pappas Agfa (inte min) var en småbildskamera, jag kanske ska googla lite och se om jag kan hitta den på bild. [Uppdatering:] Nu har jag hittat den på camerapedia, det var en Agfa Optima, men jag kan inte avgöra vilken Optimaversion det var.
Tack EG, och ha det gott!
Putslustig som jag är försökte jag hitta låtar med 1000 som referens i titeln och hittade en med Paul Paljett (om du minns honom) men den var lite fööör smetigt för min smak så det fick bli en bra gammal klassiker istället… om det nu funkar i din blogg förstå… det märker jag snart! 😀
Paljetten känner man till, men jag minns ingen av hans låtar. Kanske lika bra att han får förbli bortglömd…
Men nu fick jag ju inte veta vad du hittade i stället, jag är nyfiken förstår du väl Susanne!
Nähäpp… funkade inte! Då vet jag det! 😛
Thomas.. Min förtsa kamera fick jag av min bror. En INSTAMATIC..i KUBIK:-) Jag tror att jag var 7..och frågade brorsan..Typ…. ”vad ska jag tänka på?”.. Han sa” Tänk på att inte gå för nära när du fotar. Vet inte om han menade närmare än 40 cm.. Men.. det första fotot jag någonsin tagit med en egen kamera var en bild på min kattunge. Ca 10 veckor gammal , placerades i gräset som var ca 7 cm högt. Med orden från min bror ringande i öronen..stegade jag säkert 10 meter bort. Jo..jag har kvar fotot:-) Och det brukar ta ca 10 minuter innan jag hittar kattungen..bland alla grässtrån:-)).. Näväl..detta handlade inte om kort slutartid..men ändå:-)
fantastiskt härlig bild.. Strålande!
Ha en bra helg!
/Anna
Tack Anna för en kanonrolig historia! Nu måste jag sätta mig och tänka efter om jag kan bjuda på något liknande.
Först försökte jag lägga in den här: http://www.youtube.com/watch?hl=en&v=KeZihxQfa0M …men den kändes ju alldeles för smetig även om 1000 fanns med, så jag försökte lägga in en mycket bättre tusing till låt istället: http://www.youtube.com/watch?v=-u-ZcFgDj-4&fmt=18
PS. Kom på efteråt att ju kunde ha lagt in länkarna istället så det gjorde jag nu! 😀 DS.
Hm, jag var tvungen att godkänna din kommentar, trodde inte det skulle behövas. Kanske filtret anser att jag ska kolla låtarna innan jag godkänner något 🙂
Men nu är det så sent att jag måste sova, ska kolla dem senare. Ha det gott!