Posts Tagged ‘tid’

Favoritklockslaget

torsdag, maj 5th, 2011

Har du något favoritklockslag? Jag har olika beroende på om det är helg eller vardag, sommar eller vinter, vår eller höst.

Just nu är mitt favoritklockslag 20.00 eller nånstans däromkring. Då är det som att allting i grannskapet lugnar ner sig, det tystnar även ute på gatorna, jag får sällan några telefonsamtal, ja till och med fåglarna är tysta märker jag nu.

Dessutom har det blivit den årstiden när solen kommer in genom fönstret och lyser på min vägg i rummet där jag sitter. Så här ser det ut framför mig just nu:

Solskenskalender

När man var ung och stark och intelligent -på discot- var midnatt det bästa klockslaget. Det var då man var kung i baren, eller på dansgolvet, det var då man hittade sin prinsessa. Sedan blev man pappa.

När barnen var små så var det 18.00 som var favoriten, då börjar bolibompa. Det var nog deras favoritklockslag också, lite i alla fall. När barnen var små fanns det också en klar motsats till favoritklockslaget, det var 07.30 då man skulle få iväg trupperna till respektive tjänstgöring…

Tidiga sommarmorgnar kan också vara favoriter om man är ute med kameran. Men det är ganska segt att ta sig upp och ut då, det är först efteråt man inser att det borde vara en favorit, om man har fått några bra bilder alltså.

På jobbet kan lunchtid vara favorittid. Jag har haft verkstadsjobb, städjobb, socialt jobb och kontorsjobb. Lunchtid har nog varit en favorit på alla de jobben. Mitt nuvarande, kontorsjobb, är nog bäst på morgonen innan den stora förvirringen infinner sig.

Jag funderar på vad som gör ett klockslag till en favorit. Idag är det lugnet och den nedgående solen som gör 20.00 till favoriten. Varför är det så lugnt just nu månntro? Vart har allt tagit vägen, det som brukar surra och bullra vid andra tidpunkter?

Men det är ju jag som gillar lugnet, andra kanske tycker tvärtom eller något bredvid. Vad är det som gör deras favoritklockslag? Det här måste jag nog forska lite i och återkomma om när jag vet mer.

Förlorad kunskap

måndag, juni 14th, 2010

Jag fick hjälp av en ungdom häromdan, det handlade om att skruva isär en sak. Jag räckte över en skruvmejsel och sa ”lossa skruvarna på din sida”. Strax kom frågan ”åt vilket håll skruvar man?”

”Åt samma håll som man öppnar en vattenkran” sa jag.

?

Det var då jag insåg det, att en uråldrig kunskap gått förlorad. Man kan inte lära sig av vattenkranar längre, de öppnas med en spak eller något annat futuristiskt. Nu borde jag inse att framtiden redan är här, men jag har faktiskt använt vattenkranar som man skruvar på i detta nådens år 2010. Och de finns att köpa fortfarande:

Men de kanske bara är till för att inreda museum.

Jag vs allt annat

tisdag, maj 18th, 2010

Har ni hört talas om flow? Ett ord som är förrädiskt likt ”flummigt”, så kände jag i alla fall när jag läste det första gången.

Sen har jag inte stött på det fler gånger, så det kanske är flum och kvacksalveri, för annonsen jag läste ville att man skulle betala pengar för att få veta hur man ska leva sitt liv.

Men jag har ett eget flyt, ibland. Det som är så synd är att jag sällan får behålla det någon längre stund.

I en å sticker det upp stenar som stör flödet, och i mitt liv (säkert i era liv också) finns det massvis med stenar som stör. Om inget annat funkar så grabbar stendjävulen helt enkelt telefonen och ringer till mig, en säker tiopoängare.

Men ibland har man kontrollen själv, då är det bara jag som bestämmer, men det kan vara svårt. I måndags hade jag datorn i knät och en massa inspiration, samtidigt som TV:n för ovanlighetens skull var igång. En obegripligt bra film satte igång mitt framför ögonen på mig och jag kämpade med fokuseringen.

Filmen vann, men jag hann klottra ner några anteckningar och kunde ägna hela mig åt filmen, så det känns som att jag också vann 🙂

Men tusan vad svårt det är ibland, tänk om jag inte kunnat fokusera på något alls, så missnöjd jag skulle blivit då. Varför kan inte hela världen jobba åt mitt håll?

Ha det gott, alla ni som förlorar ibland.

1/1000s, en tusendels sekund

torsdag, maj 6th, 2010

Den första kamera jag fick fotografera med var en Agfa XXX, det var min pappas och jag minns hur den såg ut men inte vad det var för modell. Det var en enkel kamera men inte någon instamatic, lite finare var den allt.

Snabbaste exponeringstiden var 1/250 om jag minns rätt, eller kanske man inte ens kunde ställa in tiden -jag hade nog inte fyllt tvåsiffrigt då så minnet är blekt. I vilket fall så fick jag en bättre kamera när jag kommit in i tonåren, den kunde frysa verkligheten på en tusendels sekund om förhållandena var gynnsamma.

1/750s, inte så snabbt...

Det var verkligen att stoppa tiden tyckte jag. Inte för att jag lyckades fånga några speciellt spännande ögonblick med denna fantastiska teknik, men att det var möjligt fascinerade mig otroligt mycket.

Nu har jag blivit åtskilliga tusendelar äldre och är inte lika begeistrad längre. Hur viktiga är dessa korta ögonblick egentligen? Kan man missa ett tåg med 1/1000 sekund? När har man kokat ett ägg för länge?

Alfred Wegener föreslog 1915 att kontinenterna flyttar sig, det var han den förste att fundera ut. Hans problem var det rakt motsatta, att se det som går sakta. Numera vet man att han hade rätt men han är tämligen okänd eftersom han inte hade verktyg att bevisa sin teori medan han levde.

Det är fortfarande en mycket större utmaning att uppfatta ett långsamt skeende än att frysa ett snabbt. I en av mina favoritböcker träffar människor på intelligent liv i anda änden på vår galax. De är totalt olika oss, lever mycket längre och det tar tiotusen år för dem att uttala ett ”ord”. Hur man överhuvud taget upptäckte att det var intelligent liv förklaras tyvärr inte. Men det väcker lite tankar: Om vår jord kanske är intelligent, vad säger den till oss och hur ska vi förstå den?

Kreativitet föds ur panik

onsdag, april 21st, 2010

Det har hänt flera gånger nu. Mitt i en kris bubblar alla intelligenta tankar fram som olja ur Arabiens sanddyner. Men man har inte tid att fästa dem någonstans, och inom kort är de borta.

Ibland hinner man börja bevarandet av tankarna. Då gäller det att hålla sig fokuserad. I vår datoriserade vardag är det stor risk att en uppdatering av virusskyddet kräver att få all uppmärksamhet, och vips är tanken förflugen.

Tiden räcker aldrig till. Jag ville börja en serie av inlägg om kreativitet, kunskap, bildning, fantasi och allt vad det där åtråvärda kan kallas. Bara börja så här för att ha kommit igång liksom, och så skriver jag om ”olja ur Arabiens sanddyner”! Jag ville ha en bra metafor men har ingen i huvet, och ingen tid att leta reda på någon. Då blir det så här, och jag vet inte ens om det finns något Arabien.

Men jag har börjat! Och det blir mer tid nån gång, bara vänta.