Blå penna i dansande sand

På morgnarna är min hjärna alldeles hejdlös. Efter att ha läst att den nye pressombudsmannen Ola Sigvardsson är dyslektiker kom jag på en idé, som inte har det minsta med pressombudsmannen att göra:

Stockholms politiker har visat tendenser att snurra fort på de ekonomiska hjulen, om mycket pengar är i rörelse är det bra. Varför de visar sådana tendenser är okänt men t.ex. utförsäljningen av allmännyttans bostäder visar att det är ett faktum.

Min idé går ut på att staden auktionerar ut gator och torg till företag. Det företag som vinner auktionen får gatan döpt efter sig. Kungsgatan skulle kunna bli Fazergatan, Valhallavägen till PriceWaterhouseCoopersesplanaden och så vidare.

Personer som hedrats med att få en gata eller ett torg uppkallat efter sig ska dock inte glömmas bort. Skärgården är full av öar, många utan namn och resten med ganska intetsägande sådana. Birger Jarl får alltså flytta från gatan ut till en skärgårdsö tillsammans med Olof Palme, Jöns Jacob Berzelius och många andra. De får varsin ö förstås.

Troligtvis kommer det att bli öar över så man kan faktiskt tänka sig att sälja namnrätten för de som blir över till hugade spekulanter som vill fastna i historien. Ett arrende skulle förresten vara bättre för pengaflödet och man skulle inte löpa risken att öarna tar slut, de riktigt rika skulle till och med få köpa hela ön, så att de uppnår ett helhetskoncept så att säga.

I analogi med det rättvisa samhällets princip måste man givetvis erbjuda alla invånare samma möjligheter. De mindre bemedlade ska alltså kunna köpa ett dike eller något annat billigt som syns på kartan och få sätta sitt namn på det.

Tusan, jag borde vara kommunpolitiker.