En saga om ett land i en avlägsen framtid
I politiken regerar två partier: Moderaternas och Sverigedemo, de är varandras värsta fiender men lyckas ändå styra landet hyfsat genom att ha extra höga bord så att förhandlingar lättare kan ske därunder.
De gamla partierna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, finns fortfarande kvar men för en tynande tillvaro med åldrande medlemmar. Övriga har gått över till de nya partierna, mest för att de tycker att namnen passar bättre.
Men även de nya partiernas medlemmar börjar bli missmodiga. Det finns snart inga statliga värden kvar att sälja ut och de senaste prospekten har fått dåligt gensvar. En del verksamheter är rent omöjliga att bli av med, troligen på grund av att det inte går att få lönsamhet i dem. Det senaste försöket att sälja äldrevården misslyckades kapitalt, kanske beroende på den uråldriga skandalen som fortfarande spökar i historien. Men kanske även för att så många gamla politiker behöver vården numera.
Det har nämligen blivit omsättning på politiker. Genomsnittstiden som riksdagsledamot är numera nio månader. Dagens gamla och vuxna är ättlingar till den första generation som verkligen hade det lätt i livet, att prova på saker och sedan gå vidare tillhör kulturen.
En kultur som Sverigedemo tacksamt anammat, trots sina ursprungliga värderingar att bevara gamla svenska traditioner. Möjligtvis har de blivit lite stukade efter det misslyckade försöket att återuppta vikingaseder. Inte ens försöket med obligatoriska 1700-talskläder för offentliganställda och som skoluniform slog väl ut, så de har mer eller mindre givit upp den profilen.
Men de hade stora förhoppningar att stoppa invandringen, eller snarare forma den till något bättre, när massinvandringen av svenskättlingar från USA började. De kom i så stora mängder att alla kvoter fylldes och svämmade över, så det fanns helt enkelt inte möjlighet att ta emot människor från mindre önskade länder. Situationen såg lysande ut till för några år sedan.
Då, när svenskättlingarna blivit 11% av befolkningen, började de ställa krav på att deras kultur ska njuta samma privilegier som den helsvenska. De krävde att 4:e juli och thanksgiving ska vara röda dagar, de krävde att få bära vapen dygnet runt överallt. Några av dem krävde också att iklädda lakan få bränna kors och ”jaga svartingar” som de lite kryptiskt ville uttrycka det.
Nu sitter de båda partiledarna under det största bord som finns att uppbringa och försöker komma fram till en kompromiss. Med sig under bordet har de skolministern, för att han kan räkna, och utrikesministern som kan engelska. Varför utrikesministern skulle vara med är inte riktigt klart eftersom förhandlingarna sker på svenska men det kan ha något att göra med att svenskättlingarna har engelska som modersmål.
De som inte får plats under bordet sitter spridda i rummet, gömda bakom gardiner eller fåtöljer. Tyvärr hamnade sekreteraren ute i köket så han har lite svårt att uppfatta vad som sägs. Men denna kväll gör det inget, det går bara två minuter innan partiledarna börjar slåss. Sverigedemo vill ta reda på mer om vad de lakansprydda menar, medan Moderaternas tycker att det är slöseri med tid, de vill i stället försöka sälja äldrevården till ett nystartat och oanande bolag som drivs av svenskättlingar.
Landets flagga
