Det är inte lätt att vara fotograf om man inte ser något. Jag kan använda mina ögon men jag vet faktiskt inte om jag ser något. Men jag kan läsa med dem i alla fall, och det är därför jag blivit tveksam på om jag ser något.
Jag läste nämligen några rader som Frederick Frank skrev 1973 och jag tar mig friheten att citera honom:
”We do a lot of looking: We look through lenses, telescopes, television tubes… Our looking is perfected every day- but we see less and less.
Never has it been more urgent to speak of SEEING.
Ever more gadgets, from cameras to computers, from art books to videotapes, conspire to take over our thinking, our feeling, our experiencing, our seeing.
Onlookers we are, spectators… ”Subjects” we are, that look at ”objects”. Quickly we stick labels on all that is, labels that stick once and for all. By these labels we recognize everything but no longer SEE anything. We know the labels on all the bottles, but never taste the wine.”
Frederick Frank är tecknare men det han skriver är allmängiltigt. Hans bok heter ”The zen of seeing” och har ISBN 978-0-394-71968-9
Jag har varken tittat eller sett på ett tag nu men en bild måste jag ha med i det här inlägget. Det får bli en bild från slutet av april, då jag tittade ut genom ett fönster med min mobiltelefon:
”We only see what we look at. To looks is an act of choice.” – John Berger, Ways of Seeing
en annan bra bok: Practices of Looking (Sturken + Cartwright)