Historien om ett fotografi

Det är den sextonde juli tjugohundrafem, sommaren är tryckande het. Klockan är sju på kvällen och det är dags för kvällskaffe.

Mannen till höger i bild är fotografens pappa. Han häller precis upp kaffe ur kaffepannan som funnits i familjen i över förtio år, det är kokkaffe naturligtvis. Till vänster i bild ser vi fotografens mamma. Hon ser överraskad ut, kanske hon inte visste att det fanns en kamera i rummet men hon har inget emot att bli fotograferad.

Ingen av dem bär glasögon, trots sin höga ålder. Kanske de ser bättre än sina jämngamla kamrater, eller så behövs det inte glasögon när man ska dricka kaffe.

Längre bort vid bordet, på vänster sida i bild, sitter fotografens son. Han ska fylla tio år och tycker fortfarande om att hälsa på hos farmor och farfar. Det ska ändra sig med åren, men sådant hör åldern till. Hans favorit på bordet är de nyvärmda kanelbullarna som farmor har bakat speciellt för honom.

Mitt på bordet står en sockerskål, med strösocker i. De gamla vid bordet är gamla nog att dricka på bit men har ändå valt att ställa fram strösocker. Det är ovanligt. Skålen är en gåva från fotografen till sina föräldrar sedan många år tillbaka, kan det vara därför den står framme?

Fotografens lite större kopp står framför sockerskålen och väntar på att fyllas på.

-Jag har stulit konceptet från Hans Villius och Olle Häger men ändrat det lite i ett speciellt syfte. Själva bilden får ni vänta på, och strax därefter kommer slutklämmen.