Titta här:
Jag står och väntar på bussen för att åka hem efter jobbet. För bara en vecka sedan var det mörkt på denna plats. OK, jag åker inte hem samma tid varje dag och det var mulet förra veckan. Men kolla! Solen har inte gått ned!
Bilden är tagen med min iPhone och bara lite justerad i Aperture -jag har lättat upp skuggorna. Håll med om att det är en hyfsad bild för att vara tagen med en telefon?
Dock har jag erfarit att det är en telefon och inte en kamera. Häromdagen skulle jag ta en bild med den. Det är lite joxande att få igång kamerafunktionen: Slå in koden för telefonlåset, starta kameran -där har det gått tjugo sekunder. Sedan stå som en idiot och glo på en skärm medan man försöker få in motivet i bild.
Då ringer det! … Sådant händer aldrig med min Nikon. Det blev ingen bild den gången förstår ni säkert.
Men vad gör det, våren är på gång! Jag kände det idag när jag klev av tunnelbanan lite i förtid och promenerade hem. I mina näsborrar slog det upp en doft som gav flashback till barndomen; det luktade skit! Gödsel egentligen, men jag bor i stan så det kan inte vara bonngödsel utan jag tror att det är hundskit som tinat.
Gott luktar det i alla fall, det är vårlukt precis som näsan minns det från länge sedan. En härlig känsla!
Minns en gammal skämtteckning, kanske Albert Engström. En gubbe vädrar i luften och säger: ”Vilken egendomlig lukt! Är det våren? Eller också är det jag själv!”