Jag hittade bloggen off-grid.se och i beskrivningen läser jag:
”Kommer ni ihåg när ni som barn lekte med era kamrater och hur flera timmar kunde gå förbi och det kändes som bara en kort tid förflutet. Den energin som finns i dessa lekar är den energin som gör arbete till en lek, problem till lösningar och arbetstid till arbetsglädje.”
Det här blev en uppenbarelse för mig. Jag kommer ju ihåg hur det kan kännas men det var ganska länge sedan…. Jag tar den där formuleringen till mitt hjärta och ska hålla den i minnet så länge jag kan. Tack, kära off-grid!
Jag fick ett paket från Amazon, den där amerikanska bokhandeln. På kartongen fanns en logga:
Frustrationsfritt
Och gissa om det stämmer! Paketet öppnade sig som en följsam älskarinna i mina händer, äntligen någon som ”tar sitt ansvar” och tänker på kunderna.
Amazon säljer mycket mer än bara böcker, tyvärr säljer de inte snus. Om de gjorde det skulle jag köpa allt mitt snus av dem, bara för deras frustrationsfria förpackningar.
Bilen har korroderat och ska till skroten, men: Tjo vad det var livat i holken i lördags!
En ny rörelse har bildats: Korrotjonism. Den vill verka för skrotandet av gamla förlegade och rostiga tankesätt och i stället ge plats för nya och roligare perspektiv på livet.
En smältdegel är kanske att ta i men Kista Galleria är en fascinerande plats. Här samlas människor från världens alla hörn verkar det som, och alla verkar trivas.
Affärerna har alltid öppet till 21.00 och i kväll råkade jag vara där de sista timmarna före stängning. Jag har gjort så flera gånger tidigare och det är alltid likadant: Folk vill inte gå hem. Filmstaden och ett antal restauranger fortsätter att ha öppet och vimlet fortsätter.
Från ett världshörn
Trots den tydligt kommersiella prägeln på platsen tycker jag att det är skönt att vara där. Eftersom jag bor ganska långt från Kista åker jag sällan dit för att handla, det kan jag göra på liknande ställen närmare. Tyvärr är det svårt att hitta oliknande ställen att handla på, alltså något som inte är en galleria eller köpcentrum.
Men till Kista åker jag för att uppleva atmosfären. Det går inte att jämföra med en flygplats, som ibland används som referens för en kosmopolitisk tillvaro -flygplatser domineras av folk med pengar. Gallerian domineras av människor av alla de slag. Mustachprydda nordbor i jeansjacka kliver åt sidan för ett sällskap klädda i burka, livsstilar och traditioner existerar friktionsfritt i samma rum.
En lucka i folkmassan, snart uppfylld av glada människor
Jag sitter en stund och tänker. Varför kan det inte vara så här överallt på jorden? Varför finns ordet ”främlingsfientlighet”? Här upplever jag att alla är människor, punkt. Ingen ifrågasätter varför man ser ut som man gör, inte ens en grovhuggen pappa vars döttrar går i slöja och vackra långa kjolar men har ansade ögonbryn och läppstift. Han bryr sig inte om mig och hur jag ser ut och kanske han har resignerat inför döttrarnas smygrevolt.
Eller så upplever han samma sak som jag, att man kan acceptera, rentav vara glad åt att det finns så mycket olikheter. Av alla dessa vansinniga tilltag och uttryck finns det oceaner av stimulans att ta del av, varför då envist hålla fast vid samma drog hela livet?
Håller man fast av rädsla, otrygghet? -Kanske, men i så fall rekommenderar jag ett besök i Kista Galleria. Inte för att handla utan för att (gratis) ta del av hur det kan kännas att vara kosmopolit.
Den här kvällen kände jag mig nästan euforisk och jag vet ju några anledningar till varför jag kände mig väl tillfreds, den sköna sensommarkvällen bidrog mycket och mitt sällskap var på gott humör. Men det var något annat också, många var så glada. Jag såg mer än en gång ungdomar som dansade till musiken i klädaffärerna och hörde skratt både här och där.
Jag tror att jag hittade orsaken i en av klädaffärerna:
Happy ramadan
På skylten som erbjuder 20% rabatt står det ”Happy ramadan.” Om jag har googlat rätt så tar fastemånaden slut i morgon och det förklarar ju glädjen.
För att uppleva riktig glädje måste man ha det jobbigt en stund. Eller så låter man sig bara smittas. Om 129 dagar och 7 timmar är det Jul, då kanske glädjesmittan tar ny fart?
Catarina Hurtig:
-Hovets läkare sköter allt. De går inte till någon vanlig mottagning, utan istället kommer läkaren eller barnmorskan hem till dem.
Just det här decenniet är jag fantastiskt avundsjuk på kungafamiljen. Om jag bara hade vetat att jag hade sådant stöd tillgängligt så hade livet varit många grader bättre, jag hade säkert inte behövt utnyttja möjligheten. Men Stockholms läns landsting ger mig inte ens bevis för att de existerar. Ett telefonsamtal för att bekräfta att de vill hjälpa till skulle vara mycket värt,
Politiker i Sverige, även nyblivna sådana har det visat sig, har ett favoritverktyg i sitt arbete:
Inte tillåtet
Det är ett enfaldigt och orkeslöst försök till att lösa problem. Enfaldigt för att man av någon anledning inte ser mer än en sida av problemet. Orkeslöst för att man inte anstränger sig för att se mer än den enklaste sidan, dessutom är det enklast att förbjuda.
Jag kan inte tänka mig att våra politiker är onda människor, jag tror att de vill väl. Men i sin enfald och orkeslöshet vill de inte alla väl, de är visionslösa och låter sig fösas dit vindarna bär i stället för att vara folkets utvalda ledare. De är historielösa och saknar kunskap om samhällsyggnad.
Att förbjuda obehagliga saker, att stänga ute människor vi inte förstår, att bara tolerera jämlikar. Det är handlingar och åsikter som på allvar upptar tid i vår riksdag, jag hoppas att de använder tiden klokt så att vi kan fortsätta leva i ett friskt samhälle.
Förbud kan vara lösningen på vissa problem men är det den slutgiltiga lösningen?
Jag läser om bebisen Abbe och hans fyra föräldrar på DN. Inte en kärnfamilj precis men lyckliga, om man ska tro artikeln. Alla sätt är bra, utom de tråkiga, sägs det ju och familjen har valt sitt sätt.
Men jag undrar ändå. En traditionell familjesammansättning är inte något som man valt bland flera alternativ i en butik. Åtminstone har man inte gjort så under merparten av de senaste tiotusen åren. Jag tror nästan att en ”kärnfamilj” är något som vi har i generna, något som växt fram sedan vi klättrade i träden.
Gener, en annan sak som vi också experimenterar med i dessa tider men som är mycket mer suspekt i allmänhetens ögon. Det kan vara farligt, man oroar sig för vad som kan hända med mänskligheten.
Varför är det så mycket hippare att experimentera med den första typen av arv, familjen, än det är att experimentera med gener?
Allt syftar väl ändå till att vi ska bli lyckligare.
Jag står och väntar på bussen för att åka hem efter jobbet. För bara en vecka sedan var det mörkt på denna plats. OK, jag åker inte hem samma tid varje dag och det var mulet förra veckan. Men kolla! Solen har inte gått ned!
Bilden är tagen med min iPhone och bara lite justerad i Aperture -jag har lättat upp skuggorna. Håll med om att det är en hyfsad bild för att vara tagen med en telefon?
Dock har jag erfarit att det är en telefon och inte en kamera. Häromdagen skulle jag ta en bild med den. Det är lite joxande att få igång kamerafunktionen: Slå in koden för telefonlåset, starta kameran -där har det gått tjugo sekunder. Sedan stå som en idiot och glo på en skärm medan man försöker få in motivet i bild.
Då ringer det! … Sådant händer aldrig med min Nikon. Det blev ingen bild den gången förstår ni säkert.
Men vad gör det, våren är på gång! Jag kände det idag när jag klev av tunnelbanan lite i förtid och promenerade hem. I mina näsborrar slog det upp en doft som gav flashback till barndomen; det luktade skit! Gödsel egentligen, men jag bor i stan så det kan inte vara bonngödsel utan jag tror att det är hundskit som tinat.
Gott luktar det i alla fall, det är vårlukt precis som näsan minns det från länge sedan. En härlig känsla!
