Posts Tagged ‘lycka’

Samhällsekonomi

onsdag, oktober 27th, 2010

Nu går konjukturen uppåt igen, snabbt. Företagen skriker efter kvalificerad arbetskraft.
Det är brist på ingenjörer, tekniker, byggarbetare, ekonomer, jurister; Yrkesfolk som kan mata den växande konjukturen. Men det finns områden där det sällan råder brist på folk. Socialarbetare, förskolelärare, andra lärare, konstnärer, vårdpersonal, … Jag tror inte att de upplever några konjuktursvängningar i sitt yrkesutövande.

Vad är konjuktur? Är det ett mått på behovet att må bra? Eller ett mått på hur många bilar vi vill ha? Varför vill vi ha många bilar, är det för att må bra?

Vad händer om allt fler börjar må bra? Får de då uppleva sin första konjuktursvacka på dagis? Efterfrågan på deras tjänster minskar eftersom föräldrarna är hemma med sina barn. Socialarbetarna löser sudoku eftersom allt färre mår dåligt.

Det kanske inte är så dumt om konjukturen bromsas på grund av brist på arbetskraft. Då kanske vi får tid att upptäcka vad det är som får oss att må bra.

Är konjuktur tillväxt? Tyvärr är det väl så och det som växer är i grunden inte ekonomin eller antalet tillverkade bilar. Det som växer är antalet människor på jorden, människor som vill ha ett bättre liv. Bättre hus att bo i, elektricitet, en cykel eller moped, mat för dagen. Eller lite högre upp på skalan: En bättre bil, en bil till, en ny dator, kamera, mobiltelefon, snygga kläder.

Men vi vill alla må bättre.

Konjukturkurvorna pekar ju uppåt, så jag har plottat mitt telefonnummer i stället.

Rapport, onsdag

onsdag, augusti 25th, 2010

Vissa dagar är bara ”helt vanliga” dagar, det finns inget att nämna om dem och inget att minnas från dem. De försvinner spårlöst som en strumpa i tvättstugan. Jag tänkte se till att det här inte blir en sån dag, för mig i alla fall.

Jag åkte tunnelbana idag, spärrvakten hälsade mig med ”Tjenare! Vill du åka tunnelbana? -Då har du kommit till rätt ställe!” Väl ombord på tåget hamnade jag bredvid två tonårstjejer som försökte vänja sig vid att skolan börjat igen.

Tjej 1: ”Åsså frågade han en massa saker som vi hade prov på i våras”
Tjej 2: ”Men gud! Måste man komma ihåg sånt som man lärde sig förra året?”

Valaffischer finns överallt, om jag håller blicken still i trettio sekunder så kan jag fortfarande se dem när jag blundar, de har bränt fast på näthinnan. Intetsägande klyschor och floskler är de allihop, men de ger mig en idé som jag tänker ta upp i ett annat inlägg.

Staden har fått besök av något som liknar ett rymdskepp:

Seaborn Sojourn för ankar, Gröna Lund i bakgrunden

Jag försökte googla fram var den kom ifrån men lyckades inte. Kanske den är på evig resa mellan Europas hamnar, för alltid förvisad till de sju haven. Det ryktas att Davy Jones är kapten…

Inte långt därifrån, i Gamla stan, fanns dessa två. Kanske besättningsmän, eller passagerare. Turister är jag säker på att de är.

Prästgatans prästinna hade öppnat fönstret och gjort sig osynlig

Långt från storstadens konstigheter hade två lyckliga tilldragelser ägt rum. Detta skedde för flera veckor sedan och har inget med denna vanliga onsdag att göra. Men så är det ju med ”helt vanliga” dagar, man börjar drömma sig bort eller bakåt, letar i minnet efter något som kan förgylla.

Två vuxna, två barn, fri mat & logi

Bilderna är små men numera är de vänligt klickbara, testa vet jag!

Hur mår du människa?

torsdag, augusti 5th, 2010

Jag fick en fråga, som verkligen fick mig att fundera ordentligt: ”Vad får dig att må riktigt gott?”

Det beror ju på, att ligga i soffan och tugga på en pizza till en bra film och en öl, det kan vara att må gott. Men det är inte vad jag skulle önska av en god fé, efter några dagar skulle jag nog inte må det minsta bra tror jag.

Ibland när jag är bekymrad eller upprörd brukar jag ta fram kvasten och börja städa, det är lugnande och gör att jag mår lite bättre. Men håller inte heller i längden. Tanken är inte helt fel dock, jag har ibland varit oerhört tillfredsställd när jag gjort ett bra arbete.

Det är nog inte så många som mår riktigt gott. Alla har väl sina svackor men jag tror att många vandrar nere i dikena alldeles för mycket, och använder fel knep för att komma upp. Man tröstäter, super eller är arbetsnarkoman, eller tusen andra tokiga saker.

Jag har fortfarande inte kommit på vad som får mig att må riktigt gott. Men jag tror att vetskapen om att jag kan må gott är till god hjälp. Det måste gå till på olika sätt från gång till gång, jag kan inte äta pizza jämt. Och ibland blir man överraskad, häromdagen fick jag syn på ett vackert hus:

Mågott-huset, klicka för stor bild

Av någon anledning blev jag väldigt väl till mods när jag såg det, och jag blir det när jag tittar på bilden igen. Det känns som att den som konstruerat huset är en vänlig människa som bryr sig om oss som passerar. Det är som att huset säger ”titta på mig och må gott”, konstigt men så känns det.

Så nu är jag lite stärkt i vetskapen att det är möjligt, att må gott.

Gnesta

lördag, juli 31st, 2010

Ikväll blev det rörigt minsann. Jag hade tänkt blogga om ett fotoplank i Gnesta men hade inte tänkt ut hur & var jag skulle göra det. Det var medlemmar på fotosidan som visade bilder så man borde ju skriva något där, trots att jag hellre skriver här.

Dessutom hade jag tänkt visa video från evenemanget, jag hade en videokamera med mig. Lägga upp på youtube och länka och dona. Jag är inte så van vid videokameror men nu har jag lärt mig en sak: När man trycker första gången startar inspelningen och när man trycker andra gången så stoppar inspelningen.

Ni kan tänka er hur det blir om man kommer i otakt med tryckandet…

Nåja, det där kan nog bli roligt ändå, lite dolda kameran över det hela. Måste bara besegra redigeringsprogrammet i ärlig kamp, det senaste försöket renderade i svart bild med ljud…

Så tills vidare försätter jag mig i trans och förflyttar mig bakåt i tiden, till min barndoms somrar. De här bilderna tog jag idag, på väg hem från Gnesta, men de ger mig känslan av de där sommarloven som jag tillbringade femtio mil längre norrut för länge sedan.

Att vara på landet är speciellt, helt andra saker har betydelse här. För en elvaåring från stan är det skönheten, men det förstod han inte förrän långt senare.

En bil i timmen avbryter gräshoppornas sisslande

Sådana här bilder ger mig en otrolig frid i sinnet och jag försöker minnas en formulering jag läst, egentligen en kommentar till någon som surt ansett att banala bilder inte ska visas. Det var något i stil med att bilden kan representera en sinnesstämning och att värdet ligger i hur bra den lyckas med det. Har man svårt att växla sinnesstämning kan det naturligtvis vara svårt att uppskatta en ”banal” bild. Om man ikläder sig rollen av bildbetraktare kan det vara bra att på något sätt förbereda sig mentalt innan man börjar titta.

Nästa bild är samma sädesfält som man ser till vänster här ovan. Den ger inte samma vibbar till sommarloven som den första bilden, vi fick aldrig gå omkring i spannmålsfälten -det var ju levande pengar. Men jag tänker lite på en scen ur filmen ”Gladiator” när jag ser den, fast den påminner ändå om mina sommarlov (farmor i himlen; vi var bara i kanten!)

Rikedom

Civilisationen var inte närvarande -vill man gärna tänka, men det var den ju. Jag kollade på den första månlandningen på farmors svartvita TV, skitdålig bild, helt enkelt värdelös -man förstod inte vad man tittade på. Två gånger i veckan kom varubussen och då fick man glass och Portello.

Men det bästa beviset på att man var kvar på samma planet som skolan och alla lärare var landsvägen. Asfalt som smälte i sommarhettan (kanske det var en annan planet ändå, hemma blev det aldrig så), och bilar som passerade ibland. Men bilarna var sällsynta, speciellt den dagen det blev högertrafik.

Jag sov länge den morgonen, men det spelade ingen roll. Vägen var så glest trafikerad, av bilar alltså. Vi barn var där regelbundet, till våra föräldrars skräck. Men vi var aldrig på vägen, det var kanterna som var intressanta. Mängder av djur hittar sin nisch vid vägen, och ganska många hittade också sin grav där. Superintressant för nyfikna barn, vi hjälpte både grodor, sniglar och larver över den farliga platsen.

Förutom bilar trafikerades landsvägen av trollsländor, sommarens fe’er, och fortfarande är det så att när jag ser en trollslända kan jag förnimma lukten av varm asfalt i min näsa.

Vägkantens universum

Nuförtiden grävs alla luftledningar ner i marken, alltmer sällan ser man stolparna bredvid vägen. Deras olika utseende är värt en uppsats i sig, men precis som lukten av varm asfalt är silhuetten av telefonstolpar starkt nostalgiframkallande, speciellt när kablarna är dekorerade av svalor.

Några sådana bilder fick jag inte till idag men det kommer fler tillfällen. Nu ska jag brottas lite med mina videoklipp, så kanske det blir en rapport från Planket i Gnesta så småningom.

På efterkälken

fredag, juli 9th, 2010

Sommarstad, semesterstad. Vackert väder och glada människor. Några jobbar, några är lediga men är kvar i stan.

Vi samlas vid vattenhålen, där man också hittar öl och vin. Jag kom lite sent och satt med fullt glas när de andra hade nästan tomt. Lika trevligt ändå, det var länge sedan vi sågs och att träffas igen kändes skönt. Ett par snabba resuméer byts och vi är online med varandra på nytt.

Vid andra glaset är stämningen på topp. Men det är då jag upptäcker att jag kommit på efterkälken. Jag hänger inte med i skämten, tänker ”var det där verkligen roligt”, har svårt att hitta passande repliker. Blicken börjar vandra runt bland övriga bord, man tappar fokus.

Men det varar bara en halvtimme, vid tredje glaset har jag hunnit ikapp, våglängderna hittar varandra igen och allt är återigen roligt. Konstigt hur ruset kan separera människor lika enkelt som det kan förena dem.

"På lokal", fast utomhus

Solen går ned och de som ska jobba i morgon drar sig hemåt. Jag gör likadant, man ska sluta när det är som roligast, när man känner sig harmonisk. På väg hem i tunnelbanan tänker jag att det är bra skönt med vänner ändå.

Sommarsolståndet

måndag, juni 21st, 2010

Idag är det min favoritdag. Det är inte strålande sol men den har tittat fram lite då och då under dagen. När den gjort det har jag likt en Aristoteles tagit ut riktmärken, tittat på skuggor, njutit och konstaterat: Det är precis likadant som tidigare år, solen står högt på himlen. I mitt kök härskar ljuset som aldrig annars:

Sommar i mitt kök 19.00

Instruktion för nybörjare: Studera skillnaderna i ljus på de olika ytorna. Titta på växlingarna mellan kurvade linjer och räta vinklar. Är det lite intressant? Klicka på bilden ett par gånger så att den blir riktigt stor. Kolla in älgen på kylskåpsdörren, titta på de andra detaljerna.

Det är en intressant bild! Det är en bit av mitt hem mitt i sommarens höjdpunkt. Hit in släpper jag inte många, inte ens denna dag. Men jag förstår om du finner den ointressant, det finns ju andra häftiga saker att utforska. Jag är bara så glad idag så jag vill propsa på att du tittar in i mitt kök.

Samtidigt är jag sorgsen, imorgon börjar en sex månaders utförsbacke… Men jag repar raskt humör igen. Det finns många sätt att göra det, ett är att titta på de som har det sämre.

Michael Jackson till exempel, han är ju död. Men han tjänar fortfarande fantastiskt mycket pengar läser jag. Filmen om honom har dragit in 552 miljoner kronor och man räknar med att tidigare outgivna låtar kommer att inbringa 238 miljoner kronor.

Så brukade han göra

Men han kan inte se bilden på mitt kök. Om han levde skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bjuda in honom till köket, även mitt i vintern. Vi skulle ha ett samtal om vad som är roligt i livet och jag tror att vi skulle hitta något.

En kylskåpsmagnet i form av en älg kanske.

Bästa sommaren önskas till alla!

Love 2010

torsdag, juni 10th, 2010

Det är kärleksfestival här i Stockholm just nu och våren har precis gjort färdigt sitt jobb, hägg och syren börjar dra sig tillbaka efter väl förrättat värv. Love is in the air!

Sneak peek 2010

Morgonpoesi

torsdag, maj 20th, 2010
Give me women, wine and snuff
Until I cry out ”hold, enough!”
You may do so sans objection
Till the day of resurrection;
For bless my beard they aye shall be
My beloved trinity.

John Keats
”Women, wine and snuff”

Oooiii! Vilken bra film!

tisdag, maj 18th, 2010

Eagle vs Shark

Lägg titeln på minnet och se den om du kan, en riktig feelgood-historia, gjord i Nya Zeeland. Den sändes på SVT 1 för bara en kort stund sedan och jag hoppas att den hamnar på SVT play så att man kan se den igen.

Annars måste jag få tag på den på annat sätt,

D E N  V A R  B R A ! ! !

!!

Lyckan är en ko

måndag, maj 17th, 2010

Idag har det varit ”kosläpp” och det verkar ha dragit stor publik runt hela landet. Sett med kornas ögon måste det kännas som ombytta roller, släpp lös korna och samla ihop människorna.

Men tanken slår mig att vi människor är fattiga på lycka, vi törstar så efter den att vi tar varje möjlighet att uppleva den, även om det är andras lycka. Eller är det så att vi har dåligt samvete för korna? Så att vi passar på att titta på dem en stund då de är lyckliga, och kan inbilla oss att de har det nog lika bra som vi ändå.

Nä, det här blev ju ingen rolig blogg. Klicka på länken (samma som däruppe) i stället och njut, man blir faktiskt lite lycklig av det -och det behöver vi alla.

Dubbel lycka

Den fina bilden är tagen av Martin Gommel som generöst delar med sig av den som Creative Commons, tack så mycket Martin!