Sommarstad, semesterstad. Vackert väder och glada människor. Några jobbar, några är lediga men är kvar i stan.
Vi samlas vid vattenhålen, där man också hittar öl och vin. Jag kom lite sent och satt med fullt glas när de andra hade nästan tomt. Lika trevligt ändå, det var länge sedan vi sågs och att träffas igen kändes skönt. Ett par snabba resuméer byts och vi är online med varandra på nytt.
Vid andra glaset är stämningen på topp. Men det är då jag upptäcker att jag kommit på efterkälken. Jag hänger inte med i skämten, tänker ”var det där verkligen så roligt”, har svårt att hitta passande repliker. Blicken börjar vandra runt bland övriga bord, man tappar fokus.
Men det varar bara en halvtimme, vid tredje glaset har jag hunnit ikapp, våglängderna hittar varandra igen och allt är återigen roligt. Konstigt hur ruset kan separera människor lika enkelt som det kan förena dem.
"På lokal", fast utomhus
Solen går ned och de som ska jobba i morgon drar sig hemåt. Jag gör likadant, man ska sluta när det är som roligast, när man känner sig harmonisk. På väg hem i tunnelbanan tänker jag att det är bra skönt med vänner ändå.
Härlig bild som ger känslan av lätt sommarrus:-) /Anna
Ja, vad pratar man egentligen om när man träffas för att prata — och pratar man så annorlunda efter en jamare? Det gör man väl ibland, men om det är något väsentligt man säger så borde man hitta det också utan hjälp av alkohol. Dock, in vino spiritus, det är vetenskap och beprövad erfarenhet! Själva har vi träffat goda vänner från Sverige, och det var så kul att ingen alkohol krävdes. Vilket var tur, eftersom det är värmebölja.
Det sluddras mer i alla fall, det har jag varit med om. Fast själv blir jag kristallklar, intelligent och vältalig och vacker 😉