Små vuxna, det är vi vuxna som fortfarande gillar sagor, som är lite barn i sinnet. Jag menar alltså inte småvuxna, även om man naturligtvis kan ha den egenskapen också när man gillar sagor.
Jag tror faktiskt att vi är ganska många, vi små vuxna, men inte alla erkänner det eller vet om det. För vad är sagor? Larviga historier för barn tänker en del men jag tänker på påhittade historier som ger oss spänning, tröst, skratt, pekpinnar och mycket annat. Ibland tror jag faktiskt att en hel del av det man kan läsa i tidningen också är sagor, fast det är inga sagor som jag tycker om.
Jag har tagit lite bilder i ett hem där sagorna frodas, titta på dem och dröm en stund: