Heder och samvete

Det här är svårt. Jag har ju läst många löpsedlar om hedersvåld ganska länge nu och nyss läste jag på SVT:s hemsida ett uttalande från en ”expert.” Här är länken.

Tanken slår mig att hedersvåld är en av de saker som vi i dagens Sverige är väldigt främmande för och som de flesta finner avskyvärt. Jag har inte läst så många löpsedlar att jag har någon uppfattning om hur främlingsfientliga svenskar känner inför detta men det borde ju vara en käpphäst för partier som SD till exempel.

Jag vill inte likställa denna avsky mot våld eller hedersvåld med främlingsfientlighet. Men språknörd som jag är lägger jag märke till ordet ”heder” i löpsedlarna. Enligt de gamla sagorna från vikingatiden lade vi mycket större vikt vid vår egen, eller familjens eller klanens heder och krävde rättvisa i blod om så krävdes så fort denna heder blev kränkt. Har det blivit så att vi numera inte har någon heder att försvara eftersom vi tar sådant avstånd från hedersvåld?

Ska vi bevara gamla traditioner? Ska vi återta vår heder? Vad vill egentligen de främlingsfientliga grupperna? Jag tror på det som förenklat kallas alla människors lika värde men någon måste förklara för mig hur det egentligen ska gå till. Moral känns ibland som en valuta, värdet går upp och ned och ibland verkar det som att man kan växla den mot vad man behöver för stunden i något lämpligt växlingskontor.

Tags:

One Response to “Heder och samvete”

  1. EG Westlund skriver:

    Vad man menar med ”heder” är antagligen kulturellt betingat. Men för mig har ”hedersvåld” primärt inget med heder att göra, oavsett hur man nu definierar det. För mig är hedersvåldet utslag av ett urgammalt kvinnoförtryck. Min motvilja mot saken baserar sig förstås på motvilja mot våld och förtryck i största allmänhet, men också i hög grad i motvilja mot den kvinnosyn som utgör förutsättningen för hedersvåld.

Leave a Reply