Fjorton miljoner människor, deras hem, husdjur och arbetsplatser. Plus en hel del annat också. Som stockholmare blir man smått överväldigad av staden, det tar en stund att vänja sig vid det intensiva myllret som aldrig upphör. När jag sitter i taxin på väg hem från Arlanda tänker jag ”en istanbul-bo som aldrig varit här förr måste ju tro att det är något fel, att alla flytt staden på grund av en katastrof.” Motorvägen ligger öde i natten och det känns både skönt och vemodigt att vara hemma igen.
Men när jag bläddrar igenom mina bilder är jag glad över att vara en upplevelse rikare och tycker att hemma är bäst, man kan alltid åka tillbaka om man vill. Ett privilegium som inte är alla förunnat!
Monumentet på Taximtorget är till minne av republikens tillblivande. Före 1923 stod landet under ottomanskt styre, alltså en sultan.
I en folktät stad utvecklas med tiden en balans mellan regler och sunt förnuft. Såklart råder ibland delade meningar om vad som är sunt förnuft, det blir obalans åt något håll men rättar till sig med tiden.
Att täcka huvudet verkar vara en tradition på tillbakagång bland kvinnorna men det finns också de som bara låter ögonen synas.
Jag såg ingen kvinna som fiskade, det verkar vara en manlig syssla precis som här hemma.
Klicka på bilderna för att se dem i lite större format.
Härligt att se många bilder från dig!
Välkommen hem!
Nu får du fotografera Sthlm!!!
Har du varit ute och rest? Själv har jag inte varit i Istambul, men däremot på några andra ställen i Turkiet. Det är många år sedan, men var en härlig upplevelse.
Jo, jag var i Istanbul med jobbet. Uppfriskande men väldigt tröttande med den oerhörda intensiteten -som en myrstack med turbo ungefär 🙂
Tack EG, ha det gott!