Västerås. Barndomshem för Svenska stoltheter som ASEA (numera ABB) och H&M, och säkert fler som jag inte känner till. Sveriges femte största stad.
Som intermittent besökare kan jag inte känna till ”andan” i staden. Inte på annat sätt än hur jag ser den med ögat. Naturligtvis är det E18 som de flesta ser. En genomfart som jag tror varit menad att kringgå staden på ett smidigt sätt som i andra städer som man knappt ser när man passerar dem. Men i Västerås har det blivit en genomfart, med de bekymmer som det medför: På- och avfarter hela vägen och köer i rusningstid. Precis som Essingeleden i Stockholm.
Jag svänger dock av för att besöka staden, tyvärr bara med ögat denna gång. Det jag ser är framför allt industriarvet, ASEA/ABB med det magnifika komplexet nästan mitt i staden. Numera befolkat av flera andra företag, små och stora.
Men jag hittar andra platser som förvånar mig. I ett av de som jag tycker finaste områdena, Stohagen, hittar jag ett område som kunde vara hämtat ur en film. En helt förfallen idrottsplats, där ingen verkat ha satt sin fot sedan Tjernobyl, och platsen påminner faktiskt lite om Pripyat.
Man kan undra varför denna fläck finns i detta område, finns det en historia bakom? Det är svårt att veta när man bara är besökare.
