Löften löften löften…

Så, regeringen ger klartecken för Kallak-gruvan. På villkor att ”allt ska återställas” när de gruvat klart. -Och när är det? En gruva lever ganska länge har jag för mig, och de som lovar har nu redan levt en hel del av sitt liv. Så de behöver nog inte oroa sig för att behöva stå till svars när det blir dags att ”återställa.”

Missförstå mig inte, jag har ingen uppfattning om huruvida det är bra eller inte med den där gruvan. Det jag reagerar mot är är löftena som inte går att verifiera förrän alla dragit hädan. Sådant gillar jag inte!

Och så lite om det andra:

Det är krig, i Europa! Samma år som vi ska ha val i Sverige, och samma år som pandemin verkar ta slut. Gissa vart allt fokus riktas, och vilka klick hos alla medier som noggrant räknas av alla partier!

Frågan om Sveriges eventuella NATO-medlemskap har plötsligt hamnat på topplistan och partiledarna turas om att svänga kapporna dit det blåser.

Jag funderar på hur det skulle vara om vi redan var med i NATO, nu när ryssgubben hotar med kärnvapen, och vi kanske skulle vara ett prioriterat mål för en ”First strike.” Skulle frågan då handla om att gå ur NATO snabbt som ögat, och skyffla ut alla missiler ur vårt land?

Jo, jag är gammal och har den gamles perspektiv. Men som det sagts ”Du kan väl inte föredra döden framför livet? Men det oundvikliga med döden förtar glädjen med livet ju äldre man blir.” Man blir cynisk helt enkelt, vilket är synd.

Leave a Reply