Posts Tagged ‘experiment’

Recept för social framgång

fredag, februari 15th, 2013

Social framgång är nödvändigt för oss alla. Om man tänker sig en skala från 1-10 och att 5 är vad som behövs för att leva ett anständigt liv så kan vi börja fundera lite.

Jag tycker att mat och husrum varje dag är minimum för en femma. Lite högre upp på skalan kanske man hittar ”god mat”, ”bra husrum” och liknande -samma saker fast bättre.

Ännu högre upp på skalan kanske man vill ha ”närhet”, kärlek” och liknande. Ytterligare högre upp kanske man hittar ”Gratis nöjen”, ”Fri transport”, ”Fri från ansvar.”

Social framgång kan mätas på flera sätt och det jag beskrivit ovan är bara ett sätt men troligtvis ett ganska vanligt sätt. Vad många kanske inte tänker på är att det är just social framgång det handlar om. För hur skulle man kunna ånjuta något av allt ovanför 5 om man inte var accepterad av sin omgivning?

Hur når man då detta? Vad är receptet? -Jag tror att våra husdjur har kommit på knepet, men de vill inte dela med sig av hemligheten.

Du är chefen husse, såklart! ;)

Du är chefen husse, såklart! 😉

Om jag jämför mig själv med min katt så ser jag att hon har allt som jag räknat upp ovan, medan jag själv inte har det. Så jag har studerat henne i avsikt att bli mer socialt framgångsrik.

När hon träffar chefen (mig) så kommer hon och stryker sig intensivt mot mig. Jag tar av mig ytterkläderna och börjar sortera posten vid köksbordet. Samtidigt buffar hon ideligen sitt huvud mot mig och jamar förföriskt. Jag knuffar ner henne från bordet och fortsätter att sprätta kuvert men omedelbart är hon tillbaka.

Först när hon får det hon vill ha, smek under hakan och påfyllning i matskålen, lämnar hon mig ifred. Men bara så länge det passar henne, om jag ska försöka skicka ett SMS när hon är kelsugen så är det bara att lägga bort telefonen. -Jag känner mig inte riktigt som en chef….

Nu funderar jag på hur jag ska överföra de här kunskaperna till min egen framgångssaga. Jag har inte bestämt mig ännu för om jag ska börja med att buffa med huvudet på min chef på måndag eller om jag ska satsa på den intensiva strykningen. Kanske jag ska vänta tills det blir dags för lönesamtal förresten…

Bokslut

onsdag, januari 5th, 2011

Januari 2088

Miss Mim slog igen bokföringsboken med ett belåtet leende på läpparna. Hon kunde se revisorns ansikte framför sig när hon lämnade över boken. Först skulle han grimasera över hennes envishet med att föra bok på riktigt, ”det är stenålder” skulle han säga. Hennes revisor var snäll, han skulle kunna bli rosenrasande och vägra ta emot boken eftersom det blev hans besvär att skanna in alla siffror och föra in dem i ”ett riktigt system.”
Men sedan skulle han le när han tittade på siffrorna, det var återigen rekordvinst och med sådana siffror kunde han stå ut med hennes ständiga påpekande ”I den boken finns inga datavirus.”

Enkelhet, noggrannhet och försiktighet. Det var Miss Mims ledord och med dem hade hon skapat ett framgångsrikt företag. Revisorn skulle nog även lägga till orden nätverk och förutseende som bidragande faktorer i hennes marknadsdominans. Tack vare ett oavbrutet bloggande och chattande i unga år, till sina föräldrars förskräckelse, hade Miss Mim ett gigantiskt nätverk över hela landet och hon verkade vara personlig vän med var och en av dem. När hon sedan anade vad som var på gång med biografbranchen var hon förutseende nog att mobilisera sina styrkor i god tid.

Det var staten som sett till att hon blivit rik. När biografbranchen höll på att gå under för femton år sedan föll staten till föga och gick med på en rad av deras krav. Ett av kraven var att filmerna skulle visas i hermetiskt tillslutna biosalonger dit filmen strömmades via nätet direkt från filmbolagets server. Biobesökarna fick passera en helkroppsskanner på väg in i salongen och de som hade någon form av inspelningsutrustning blev plockade ur kön och sedan polisanmälda.
Naturligtvis bidrog detta inte till fler biobesök så ett annat krav från branchen var statliga subventioner så att biljettpriset kunde sänkas. Underligt nog gick staten med även på detta och efter ett års tillvänjning återvände besökarna till biosalongerna, i mängder.

Miss Mim hade följt processen noga och var tvärsäker på vad som skulle komma. Mycket riktigt, när biograferna etablerat och investerat i den nya ordningen kom motkraven. En hermetiskt tillsluten biosalong måste vara säker. Det måste finnas dubbla system för ventilation och framför allt måste det vara brandsäkert. Kravet var att en biosalong måste kunna utrymmas på tio sekunder per besökare. Om man inte kunde visa upp ett intyg på en lyckad utrymning blev det höga straffskatter. Många biografägare knöt näven i fickan och betalade, så fick staten tillbaka en hyfsad del av sina subventioner.

Men Miss Mim hade en lösning. För en något mindre summa än straffskatten kunde hon mobilisera sitt nätverk. Hon kände tillräckligt många i varje stad med biograf för att kunna fylla upp den med ”utrymmare”, som hon kallade sina anställda. De första gångerna behövde de träna men sedan kunde de sina biografer och sin rutin så en utrymning gick i snitt på sex komma tre sekunder per besökare. En gång om året kunde en imponerad biografägare se på hur ungdomarna rann som vatten ur salongen medan inspektören stod bredvid med stoppur. Miss Mims utrymmare fick se en film gratis och veckan efter betalade hon ut en väl tilltagen fickpeng, medan biografen fick sitt intyg förnyat.

Framgång föder avundsjuka. Nu har det bara gått en vecka sedan Miss Mim lämnade sin bokföring hos revisorn och hon har åkt tåg till Falköping för att övervaka utrymningen av en ny biograf. På tåget kan man också se på film, en skärm som kan fällas upp från armstödet visar en gammal film i 2D. Efter trettio sekunder visas ett meddelande ”För att se hela filmen, stoppa in kreditkortet i kortläsaren. Pris €40”
Vilket ocker, tänker Miss Mim, för den dinosaurierullen. Men såklart har inte EJ några filmsubventioner, dessutom är det säkert en originalfilm tänker hon, det är värt en del förstås. Bara själva grejen att se en originalfilm är lite kultigt, plus att man slipper de löjliga omskrivningarna av originalstoryn, som naturligtvis är skyddad.

Framme vid biografen i Falköping går det åt nästan två timmar av nätverkande IRL, hon måste passa på att vårda sitt nätverk när de kan ses på riktigt. Sedan är det dags att ta plats i salongen. Filmen som visas heter ”Ryhar Topter och fången från Abbastan”, den handlar om en kille som går på bio och ser en gammal film. Vad den filmen heter får man aldrig veta men alla vet ändå att det är den gamla succésagan ”Harry Potter och fången från Azkaban”. I princip alla remakes inleds på det här sättet, någon ser en film eller läser en bok och sedan kan den riktiga storyn börja. Enkelt, och Miss Mim gillar enkelhet. Tyvärr jobbar väl juristerna dygnet runt för att hindra även detta sätt att återberätta gamla historier.

Eftersom det är en ny biograf så ska de se hela filmen först innan de börjar utrymningsövningarna. Alla har fått en stor skål med popcorn, en ny sort som faktiskt smakar bra och belysningen släcks.
I kontrollrummet kikar Benita Gross ner på publiken, detta är hennes stora dag. Många år och mycket pengar har gått åt att nå fram hit, idag ska hon tillintetgöra Miss Mim och ta över hennes armé av utrymmare. Inte de som sitter därnere förstås, de har sett sin sista film, men alla andra, tänker hon och trycker på en knapp.

Popcornen, som är kryddade med ett militärt nanosubstrat, börjar brinna och folk får panik. De rusar mot utgångarna men Benita Gross har stängt av säkerhetssystemet och de dubbla ventilationssystemen. Någon riktig brand blir det aldrig, popcornen brinner bara en kort stund men tillsammans med människornas panik har de snart förbrukat allt syre i salongen.
”Jag gissar att jag inte får något intyg för min biograf” tänker Benita Gross och ler. Men en nedlagd biograf är en struntsak, hon har besegrat Miss Mim, det är vad som räknas.

Enkelhet, noggrannhet och försiktighet. Tre egenskaper som tagit Miss Mim till toppen och som höll henne kvar där, även denna gång. Att gå in i ett hermetiskt tillslutet rum utan reservluft är höjden av oförsiktighet, så Miss Mim tog snabbt fram ett dykarmunstycke ur sin handväska. Luftpatronen i väskan skulle räcka minst femton minuter och det tog bara tre minuter innan hennes vänner på Aktiebolaget Brandsläckning hade brutit upp dörrarna till biosalongen. På hennes förfrågan hade de valt att äta lunch på en restaurang rakt över gatan och parkerat en brandbil utanför biografen. Miss Mims telefon var förprogrammerad så ett enda knapptryck var vad som behövdes för att brandmännen skulle reagera.
Skadorna kunde räknas samman till ett brutet finger och en stukad fot plus en massa blåmärken men inget värre än så, jämfört med fyrahundra döda var det en hjältebragd för brandmännen.

Snipp, snapp, bok slut.

1824 bilder

lördag, december 11th, 2010

1824 bilder på drygt en minut, vad blir det? -En film såklart! Även om man bara har en bild att börja med så kan man göra en film av den, kolla här:

A house in the winter morning. Warped by the human interpretation of legislation intention. Neither the house, the winter or the morning cares about such things. Together they work to capture a moment of beautiful time.

Livslångt

måndag, oktober 18th, 2010

Året är 2112, eller palindromåret som det också kallas. Det är det första palindromåret sedan 2002 och mycket har hänt sedan sist.

I Sverige brottas man med ett delikat problem. Politikerna vill höja pensionsåldern från nuvarande 70 år till 115 år. Orsaken är det genombrott inom genforskningen som gjordes 2050 då det blev möjligt för vem som helst att föda barn med en förväntad livslängd på 150 år i genomsnitt.

Men det är inte riktigt så bra som det låter. Ingen av ”de kortlivade” 80-åringarna skulle kunna tänka sig att stappla fram på samma sätt i 80 år till. Att förlänga livet på folk har inte varit något riktigt problem för forskarna, det svåra har varit att förlänga livet från födseln så att kroppen befinner sig i medelåldern då man fyller 80.

Svårigheterna är inte bara forskarnas huvudvärk, samhället i stort måste anpassas efter de nya medborgarnas behov, samtidigt som det måste fungera för de individer som fasas ut med tiden. Skolor är egentligen inget problem eftersom de långlivade har precis samma mentala förutsättningar till lärande. Låt vara att de inte börjar gå förrän i andra klass, men det löste man genom att inrätta speciella klasser för de barnen. Visserligen fick de svårt när de väl började vara ute på skolgårdarna bland kortlivade barn men av de två första årskullarna ser det ut att vara c:a 70% som kommer att leva ett lyckligt liv.

Detta är viktigt. I övergången mellan kortlivade och långlivade uppstår många konflikter i samhället. I början är de långlivade i minoritet och ses som unika men oförargliga, möjligtvis duger de som mobbingoffer på skolgårdar och arbetsplatser. Men samhället måste anpassas som sagt och det är ute på arbetsplatser det först märks, då förändringar görs för att passa de unga kroppar som tar plats efter de kortlivade som pensioneras.

Pensionen är en svår fråga detta palindromår. Befolkningens fördelning mellan lång- och kortlivade är 45 mot 55 och det är inte fråga om debatt utan snarare upplopp. Att gå i pension vid 70 är rena drömmen för en långlivad och väcker avund hos de kortlivade. När en höjning till 115 föreslås går proppen ur och medierna översvämmas av rykten om att de kortlivade måste arbeta in till döden, att förslaget gör en tydlig skillnad mellan de två folkslagen går nästan alla förbi. Alla utom de som triggar på segregeringspolitik och diskriminering.

Vilda strejker, bränder och slagsmål. Landet är på gränsen till sammanbrott och statsminister Olof Nörseking lutar ansiktet i händerna, just nu är han glad att vara kortlivad ”Snart slipper jag det här” tänker han.

På ena sidan

Ett experiment

söndag, oktober 10th, 2010

Det har varit lite glest med bloggandet ett tag nu. Man har inte haft tid att irritera sig på något:-) eller inte haft tid att låta tankarna löpa iväg. Det är trist, för jag brukar känna en viss tilfredsställelse när jag har postat ett nytt inlägg.

Nu har jag kommit på något som jag vill göra i bloggen. Jag skriver inte ”blogga om” för det blir ett experiment. På FS körde jag ett ”konstprojekt” i våras, det här är tänkt att bli något liknande men utan känslostyrda undertoner.

Start å det snaraste. Jag måste göra nya bilder till experimentet först, så det kanske inte blir i kväll. Men snart.