Jag brukar ibland filosofera över mänskligheten och se på oss som en enskild människa. Om man då tänker på allt vi gör; krigar, utrotar och förstör, så blir man lite fundersam över vad vi är för snubbe egentligen?
Såklart kan jag inte veta allt den här snubben gör, det görs säkert en massa bra saker också. Men bara det att jag oftast får höra om eländet är ju ett tecken det också.
Men nu har FN givit mig lite mer att se fram emot. År 2050 kommer nämligen de som är 15 år och äldre att bli fler än de yngre, världen kommer alltså att bestå av övervägande vuxna (med FN:s mått mätt.) Min föreställda bild av mänskligheten blir alltså äldre.
Kanske snubben blir klokare med åren, det bådar gott i så fall.
Nu är det inte mitt skrivbord längre, jag har flyttat till ett annat (långt därifrån.) När jag tog den här bilden hade vi flyttat in i ett alldeles nytt hus.
Det kanske var andra veckan efter flytten när jag tog bilden, det var första dagen med solljus på morgonen och ljuset är reflekterat från fönstret i en annan byggnad. Jag förstod att det var ett ganska unikt tillfälle, reflexen rörde sig snabbt och bara fem minuter senare skulle det vara borta från mitt skrivbord.
Bra bild? -det kan man debattera. Men för mig är den ett minne av en solig morgon och min tid vid just det där skrivbordet.
Ronda, staden som uppfann tjurfäktningen och sedan lurade två jänkare att bli förälskade i den.
När den tredje personen i inläggets titel besökte staden drabbades han av svindel och tyckte att både Hemingway och Welles hade gjort det lätt för sig som bara tog med sig skrivmaskiner dit. De behövde minsann inte luta sig ut över någon avgrund för att fånga känslan utan kunde sitta med både cigarr och whisky på hotell Parador och fabulera över staden. Orättvist!
Kelter, Fenicier och Romare hade nog inga sådana tankar när de i tur och ordning besatt staden. Att försvara den verkar vara en gåva från gudarna kan man tänka när man ser vyn över ett av vakttornen:
Anfall detta om du kan!
Svensk viking som jag är anföll jag med list och erövrade ett av rummen på Parador med mitt visakort, inget blod behövde spillas.
När jag vaknade första morgonen var hela världen fylld av dimma. Detta var för mig mycket konstigt, finns det dimma i Spanien? Men eftersom solen skulle gå upp om tre minuter studsade jag glatt upp och greppade kameran. Väl ute på gatan träffade jag strax några andra kamerabärare, vi log förstående mot varandra och letade vidare i dimman.
Tyvärr var det en sådan där ”höjdardimma” som gick från golv till tak, så solen fick ingen chans att skapa spännande bilder, allt var bara höljt i grått som ljusnade allteftersom solen steg. Och till sist så sa det ”vips” (tyckte jag i alla fall) och sedan fanns det inte ett spår av dimman.
En fördel med att vara tidigt uppe är åtminstone att man kan få bilder på en folktom stad. Jag tycker att den här bilden skulle kunna visa hur det såg ut när jänkarna var här:
Ronda
Här skulle jag kunna ordna en lite frågesport: Ser du några detaljer som avslöjar när bilden kan vara tagen?
Det finns mycket mer att berätta om och visa av Ronda, jag föreslår att du åker dit och tar med en kamera och en skrivmaskin!