Jag äter lunch i fikahörnan på jobbet. Ett exemplar av officerstidningen ligger på bordet och jag bläddrar förstrött i den.
I slutet av tidningen finns annonssidorna, där kan krigsindustrin göra sig påmind. “Det är inte som när jag låg i lumpen” tänker jag, eller var jag bara så naiv att jag inte förstod att det fanns en krigsindustri? Nä, något måste ha hänt på drygt trettio år.
Det annonseras om skyddsvästar och luftkonditionering. Luftkonditionering? Efter ett tag inser jag att det faktiskt har hänt saker på trettio år. De tält som jag försökte sova i på den tiden skulle användas i Sverige, de hade en vedkamin men var ändå kalla. Tiderna förändras och jag har inte hängt med: De tält som våra soldater sover i idag står inte i Sverige, de står i varmare trakter. Och där behövs det luftkonditionering.
Jag minns en melodi som gick på radio när jag var liten, en del av refrängen gick så här: “…men det gör detsamma för han är min soldat, någonstans i Sverige“. Undrar om den spelas någonsin numera?