… e de di enda du tänker på? Sa Emils pappa någon gång när de skulle åka på marknad.
En annan pappa som jag hörde häromdan hade skojat med sitt barn. Stulit näsan, ni kanske vet hur man gör. Roligt var det i alla fall tyckte barnet och spelade med ”nu har jag ingen näsa”, varpå pappan sa ”då får du köpa en ny.”
Köpe å köpe, det är det enda vi tänker på. Från barnsben blir vi upplärda att allting går att köpa. Det var länge sedan jag hörde ordet ”önska.” Inte ens en ny näsa ska man önska sig, den ska köpas. Språkbruket är säkert oavsiktligt, folk har glömt bort att man kan önska sig saker, att köpa är normen.
Jag för min del önskar att vintern slutar plåga oss, även om den kan vara vacker ibland. Den här bilden tog jag häromdagen, det är den längsta skugga av mig själv jag någonsin sett:
Solen i ryggen, nedförsbacke och medvind
Vad dyster du är i dag 🙂
Inte visste jag att nedförsbacke i medvind förlängde skuggan. Men jag minns att man fick en extra skjuts på moppen när det var så. En gång när jag susade utför en backe passerade en bil med rutan nedvevad. Just när den åkte förbi hojtade föraren glatt till mig: ”45”! Moppen var inte trimmad, men den knallade på rätt bra ändå.
Man har sina dystra stunder… 🙂 Tack för den glada glimten, moppetiden var en rolig tid.