Om man inte har hund så går det lika bra med kamera, den är faktiskt utmärkt sällskap på en promenad. Det är som att den pekar ut saker åt mig, så att jag tar mig tid att titta noggrannare i stället för att bara traska på.
Till exempel fick jag se att Matextra försöker ta över all synlig skyltplats i centrum, jag som knappt visste vad butiken hette.
Det här är säkert en sån där bild som får sitt värde med åren, eller kanske snarare med decennierna.
Det är svårt att gå någonstans i tätorten utan att något företag hoppar in i ögonen på mig, Matextra är bara en i mängden.
JCDecaux är ett jätteföretag men ändå ganska anonyma, deras jobb är att visa upp andras reklam men för ovanlighetens skull verkar de inte ha något att visa just här.
Min kamera ledsnade på civilisation och kommers, den ville se något annat så jag letade mig bort till parken. Där var det fullt av pulkor och barnvagnar, den nya tidens förbudsmärken för en fotograf. Eller är det egentligen bara den uråldriga visheten hos en jägare, ”hamna aldrig mellan en hona och hennes ungar.”
-Men titta därborta, sa kameran, där kan du fotografera! Och visst, en skön solreflex i ankdammen. Den hade jag aldrig sett om jag inte haft kameran med mig. Synd bara att jag inte hade lite bröd också, jag vågade inte stå kvar länge, de såg nästan hotfulla ut när de skyndade mot mig.
Sedan sa det plopp så var solen nere och min kamera ville gå hem, den ser så dåligt i mörkret och jag hade blivit ganska frusen,
Lämna ett svar till Lena Eriksson Avbryt svar