Archive for september, 2011

Skrivbordsfotograf

fredag, september 9th, 2011

När omständigheterna gör det svårt att flänga runt med kameran i tid och otid är det tur att man har en massa gamla bilder som man kan sätta sig ned och ha roligt med. Jag har anskaffat en filmskanner och kan nu sitta vid skrivbordet och hitta en mängd nya motiv.

De är ju urgamla förstås men jag har glömt bort många av dem så det är en ren njutning att hitta dem igen. Motiven är redan fångade, jag behöver bara sitta och välja och se på dem med nya (snarare äldre och erfarnare) ögon. Räkna med att det kommer att dyka upp bilder från 70-talet och framåt den närmaste tiden…

Den första bilden är humoristisk tycker jag. Jag har ingen aning om var den är tagen, eller vilka som syns på bilden. Det enda jag vet är att den är tagen 1991.

La de svinge!

Klicka på den så blir den lite större.

Här vill jag passa på att påminna den som eventuellt vill använda mina bilder till något att det inte är tillåtet utan att ha kommit överens med mig först.

In english: You need my permission before using any of my pictures.


Gårdhund & klodjur

onsdag, september 7th, 2011

Välkomna till min vildmark. På den här gården har jag med stor omsorg och möda lärt känna ett par av de mer exotiska djuren som vi har här. Jag har tidigare visat bilder på själva terrängen och någon enstaka fågel men nu kan jag visa porträtt på specifika individer av den mer svårfångade sorten.

Gårdhund

Klodjur

För säkerhets skull måste jag säga att bilderna är behandlade i photoshop. Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

Det är

förstås inte så snällt att ha roligt på någon annans bekostnad men när man får öppet mål kan det vara svårt att hålla sig… (Den som läser det här tio år senare kommer säkert inte att ha en aning om vad jag svamlar om men så kan det få vara tycker jag)

En tanke

slog mig när jag började fundera över gården. För det mesta passerar jag bara över den på väg någonstans. Det är bara ibland jag stannar till, tillfälligt upptagen av något, kanske för att prata med en granne. Väldigt sällan är jag på gården för dess egen skull.

Ändå

har det blivit många timmar sammanlagt under alla år, så jag känner den bra. Det är bara så att jag inte visste det förrän jag började skriva det här inlägget. Vissa saker förbiser man helt enkelt och det kan dröja länge innan man upptäcker dem, om man någonsin gör det.


Dumburken

torsdag, september 1st, 2011

Jag minns uttrycket ”dumburken” från min barndom/ungdom men nu känns det som att det var längesedan jag träffade på det. Antagligen var det många som ansåg att TV-tittande inte bidrog till att höja befolkningens kunskaper.

Det är konstigt att ett sådant uttryck fick detta genomslag, på den tiden fanns bara tidningarnas insändarsidor tillgängliga för den som ville göra sig hörd, i jämförelse med dagens kommunikationsklimat känns det som att en högvinst på lotto vore mer sannolik än att en insändare skulle skapa en opinion.

Men förstås, i brist på internet och tusentals TV- och radiokanaler luslästes väl insändarsidorna av så många fler än idag. Så kvoten av informationsöverföring kanske rentav var högre på den tiden, förutsatt att inget censurerades.

Dagens dumburk är ibland lika dumburkig, det är vad jag ville komma fram till här. Jag hittade en TT-nyhet återgiven på Svenska Dagbladets hemsida och jag är säker på att den finns att hitta identiskt på många andra ställen. Så här ser den ut:

Om en rutten gris

Jag tycker och tror att den här nyheten flirtar med läsarens känslor utan att ha någon ambition att höja kunskapen. Den som skrivit texten antar troligtvis att läsaren tycker illa om hur djuren behandlats och det är säkert korrekt.

Men vad får man egentligen veta? Att det finns människor som är grymma mot djur och att det finns anledning att vara arg på diverse människor i sin omgivning? En sådan här förkortning av verkligheten bidrar till den stora opinionsvågen. Kanske inte när det gäller djurhållning men man kan hitta den i andra sammanhang och debatter, exempelvis när det gäller könsroller och etnicitet.

Dumburkar.

Jag kan inte tänka mig att mannen, som grovt räknat behandlas i en sjundedel av artikeln, mår speciellt bra. Jag tror inte att han funnit tillfredsställelse av att ha det som han haft det omkring sig, utan snarare har mått dåligt av det och framförallt har han mått dåligt av någon större orsak. Men det är kunskap som är oåtkomlig för oss läsare, av någon anledning är det inte lika viktigt. Beror det på att vi inte vill förstöra dumburkens rykte? Jag förstår ärligt talat inte varför man föder mediekonsumenterna med sådan halvmager kost.

Eller är det dumskallar som ger oss vår omvärldsbild?