Hemingway, Welles och jag

Ronda, staden som uppfann tjurfäktningen och sedan lurade två jänkare att bli förälskade i den.

När den tredje personen i inläggets titel besökte staden drabbades han av svindel och tyckte att både Hemingway och Welles hade gjort det lätt för sig som bara tog med sig skrivmaskiner dit. De behövde minsann inte luta sig ut över någon avgrund för att fånga känslan utan kunde sitta med både cigarr och whisky på hotell Parador och fabulera över staden. Orättvist!

Kelter, Fenicier och Romare hade nog inga sådana tankar när de i tur och ordning besatt staden. Att försvara den verkar vara en gåva från gudarna kan man tänka när man ser vyn över ett av vakttornen:

Svensk viking som jag är anföll jag med list och erövrade ett av rummen på Parador med mitt visakort, inget blod behövde spillas.

När jag vaknade första morgonen var hela världen fylld av dimma. Detta var för mig mycket konstigt, finns det dimma i Spanien? Men eftersom solen skulle gå upp om tre minuter studsade jag glatt upp och greppade kameran. Väl ute på gatan träffade jag strax några andra kamerabärare, vi log förstående mot varandra och letade vidare i dimman.

Tyvärr var det en sådan där ”höjdardimma” som gick från golv till tak, så solen fick ingen chans att skapa spännande bilder, allt var bara höljt i grått som ljusnade allteftersom solen steg. Och till sist så sa det ”vips” (tyckte jag i alla fall) och sedan fanns det inte ett spår av dimman.

En fördel med att vara tidigt uppe är åtminstone att man kan få bilder på en folktom stad. Jag  tycker att den här bilden skulle kunna visa hur det såg ut när jänkarna var här:

Här skulle jag kunna ordna en lite frågesport: Ser du några detaljer som avslöjar när bilden kan vara tagen?

Det finns mycket mer att berätta om och visa av Ronda, jag föreslår att du åker dit och tar med en kamera och en skrivmaskin!