Posts Tagged ‘idéer’

Skyltdockor

torsdag, augusti 20th, 2015

Jag har spenderat tid i konfektionsbutiker. Ganska mycket tid faktiskt, som sällskap till en dotter som alltid söker något nytt.

Det är inte så tråkigt som det kan tyckas, ibland har jag faktiskt förirrat mig in på herravdelningen och kommit ut med en påse i handen. Faktiskt tror jag att min garderob skulle vara ganska tom på användbara plagg om jag inte ägnat denna tid som sällskap.

Men det riktigt roliga tycker jag är att se mig omkring, inte på kläderna utan på butikerna. Speciellt tycker jag att skyltdockorna är fascinerande. De har hängt med i modet riktigt ordentligt under de år jag vandrat runt. Medieintresserad som jag är så kan jag inte undvika att se sambandet mellan bilder och foton i medierna och utseendet hos skyltdockorna.

Just nu så ser jag två distinkta riktningar: En ”naturell” typ, som har lyssnat på köparnas invändningar mot trådsmala dockor och som i stället ser mer ut som ”vanligt folk.”

En annan är de gamla vanliga trådsmala dockorna men som fått stiliserade ansikten där man oftast ser bara en mun eller en näsa, aldrig ett helt ansikte. Det är detaljer som visas, kanske som en spegling av sekundsensationens tidevarv. Ingen mening med att skapa något som kräver tid att ta in, det är slöseri med tid både hos den som skapar dockan och hos den som ändå inte har tid att uppfatta mer än prislappen på klädesplagget.

Men såklart är ju dockorna till för att förstärka köplusten, så deras utseende tillför ändå något utöver prislappen, kanske det sker undermedvetet hos oss som vandrar runt i butikerna. Att dockorna ser ut som de gör just nu är i alla fall ingen slump, det är jag helt säker på.

Idag började jag ändå undra. Varför har inte skyltdockorna följt skräcktrenden? Om det är något som varit i ropet de senaste åren så är det vampyrer, och på andra plats varulvar så vitt jag vet. Skulle det inte vara en bra idé att låta sådana dockor skapa köpsuget hos oss?

Kom ihåg var du läste det först!

Mannequin Lupus

Mannequin Lupus

Jag kanske inte skulle köpa just de där kläderna, men jag skulle definitivt se skyltdockan! Och om det satt en snygg kostym på den så skulle jag nog gå in i provhytten. Vad som skulle komma ut därifrån, ja det kan ju vara början på en bok 🙂 Nu är det nog bäst jag slutar innan idéerna tar över fullständigt!

App app app!

måndag, juli 30th, 2012

Det här inlägget är en typisk ”override” eller ”outrank”, mer om det senare.

När jag var barn fick man ibland höra den där frasen, ”App app app”, den betydde att man skulle hålla fingrarna borta och hördes när just dessa fingrar närmade sig något som man ville känna på.

Idag kan det betyda något helt annat: En färgglad ikon i din telefon, eller som rubriken antyder, tre ikoner. En app motsvaras av en ikon i telefonen men är egentligen ett program som du kör i telefonen för att göra något. Instagram är ett exempel, ett program som låter dig ta en bild och, om du vill, snitsa till den lite för att slutligen ladda upp den till allmänt beskådande och kommenterande.

Egentligen är jag på väg att skriva om Gnestaplanket, ett höjdararrangemang som hittills leder över stockholmsplanket med 2-0. Det handlar om fotografi alltså.

Men av någon anledning fick jag ett mail från buzztouch, ett amerikanskt företag som låter folk göra egna appar (till telefoner alltså) utan att man behöver kunna något om programmering.
Jag kan lite om programmering men blev intresserad, till den grad att jag måste skriva om denna tjänst på nätet omedelbart. En override alltså, eller outrank om man håller sig till mer militära termer.

Tydligen är det skitlätt att skapa en app med denna tjänst, kanske jag testar den och meddelar resultatet någon gång. Men det som verkligen triggade mig var ett exempel på vad som gjorts med den. Hör här:

”The App is free and tentatively called ’shake-n-save’. It’s an app provided by a local chain of sub shops and it features a 3D roll of two six-sided dice. The resulting number (21 possible combinations) corresponds to a particular in-store promotion. So, let’s say the user gets to the store with their app in hand, shakes the phone and the dice reveal a five and a six. Maybe a five and a six equal 11% off the total order during that visit. If they opt to share the fact that they are at the restaurant through their social media outlets (Facebook / twitter) they earn a second chance to roll. The second roll might be double sixes (boxcars) which equals a free sandwich.

Any particular result is good for the corresponding offer for 30 minutes and once a user rolls, they cannot roll again for 12 hours.”

Det har inte ett dugg med programmering att göra och det är precis det som är så bra. Tack vare en bra tjänst på nätet har någon snillrik person kunna frigöra sig från tekniken och i stället låta tanken löpa fritt, för att sedan verkställa idén. -Jag gissar att upphovsmannen har haft Las Vegas i tankarna 🙂

Nästa inlägg borde handla om Gnestaplanket, eller kanske om en Gnestaplanket-app?

Reklamplats

lördag, juli 9th, 2011

Egentligen har det redan hänt, vi konsumenter har köpt idén och nu är det bara en fråga om tid innan någon utvecklar den. Jag talar om reklamplatsen som finns på all frukt som vi köper:

Annonsera här!

Det finns gott om plats för riktad produktreklam på äpplet. Blå Bands vaniljsås passar väl bra till en äppelpaj. Eller Estrella chips kanske, efter ett äpple kan man kosta på sig lite onyttig lyx. Möjligheterna är oändliga.

Ett oanständigt förslag

lördag, april 23rd, 2011

På morgnarna är min hjärna alldeles hejdlös. Efter att ha läst att den nye pressombudsmannen Ola Sigvardsson är dyslektiker kom jag på en idé, som inte har det minsta med pressombudsmannen att göra:

Stockholms politiker har visat tendenser att snurra fort på de ekonomiska hjulen, om mycket pengar är i rörelse är det bra. Varför de visar sådana tendenser är okänt men t.ex. utförsäljningen av allmännyttans bostäder visar att det är ett faktum.

Min idé går ut på att staden auktionerar ut gator och torg till företag. Det företag som vinner auktionen får gatan döpt efter sig. Kungsgatan skulle kunna bli Fazergatan, Valhallavägen till PriceWaterhouseCoopersesplanaden och så vidare.

Personer som hedrats med att få en gata eller ett torg uppkallat efter sig ska dock inte glömmas bort. Skärgården är full av öar, många utan namn och resten med ganska intetsägande sådana. Birger Jarl får alltså flytta från gatan ut till en skärgårdsö tillsammans med Olof Palme, Jöns Jacob Berzelius och många andra. De får varsin ö förstås.

Troligtvis kommer det att bli öar över så man kan faktiskt tänka sig att sälja namnrätten för de som blir över till hugade spekulanter som vill fastna i historien. Ett arrende skulle förresten vara bättre för pengaflödet och man skulle inte löpa risken att öarna tar slut, de riktigt rika skulle till och med få köpa hela ön, så att de uppnår ett helhetskoncept så att säga.

I analogi med det rättvisa samhällets princip måste man givetvis erbjuda alla invånare samma möjligheter. De mindre bemedlade ska alltså kunna köpa ett dike eller något annat billigt som syns på kartan och få sätta sitt namn på det.

Tusan, jag borde vara kommunpolitiker.

Säg förlåt i trafiken

söndag, april 17th, 2011

Bilarnas signalsystem är: Blinkers, tuta och bromsljus.

Bromsljuset är automatiskt, blinkers är det inte fast många verkar tro det. Tutan ska användas vid fara men används oftast vid ilska.

Idag var det många söndagsbilister ute i det fina vårvädret. Säkert var det en hel del som plockat fram bilen efter vintern eftersom man inte behöver ha dubbdäck längre och så var det fint väder som sagt. Det märktes faktiskt att det var många ovana förare i farten, ibland var de inte i farten utan i långsamheten 🙂

Då tutades det i ilska. Jag kom på att bilar skulle behöva en signaltyp till: Förlåt-signalen. Det finns inget sätt för en bilist att be om ursäkt för sitt beteende. Och det skulle man ju vilja göra ibland, så skulle det kanske inte behöva tutas så mycket och folk skulle vara gladare i trafiken.

Hur förlåt-signalen skulle fungera har jag ingen aning om, kanske det skulle dyka upp en smiley i fönstren eller kanske det skulle släppas ut blå rök från en lucka i taket. Oavsett hur man löser det tror jag att det skulle vara en succé.

Som ni förstår har jag kört bil idag men jag har fotograferat också. För första gången i mitt liv gjorde jag ett experiment med lång slutartid på Drottningholm.

Snurrfilter?

Skryt

måndag, augusti 9th, 2010

Undertitel: Vad kan man blogga om?

Läste i DN om skrytet på facebook. Jag hade inte tänkt på det så, att det är skryt alltså. Massor av meningslös hurtighet och ironi, det var min bild av fejan. Men visst, det är ju skryt också.

Se där, jag svarade på min fråga direkt. Men egentligen undrade jag lite för mig själv vad man kan blogga om. Ibland har man massvis med idéer och när man kommer till tangentbordet har man glömt allihop. Nu har jag till och med suttit ett tag och bläddrat på DN så att jag tappat tråden som fick mig att börja det här inlägget.

Jag blev tvungen att skriva ett inlägg på fotosidan med anledning av att det inte längre går att köpa Kodachrome-film. Då fick jag samtidigt en nostalgikick och vips var tankarna iväg på nya rövarstråt.

Det blir nog till att återkomma i den här frågan. Jag vill bara visa en bild som jag tog i vintras, i Sundsvall. Den har passerat genom ett bildbehandlingsprogram så sundsvallare lär inte känna igen sig, men jag gillar bilden så jag visar den här.

Exotiskt land

Förresten så funkar väl facebook både som en sorts blogg och fotoalbum, och mer därtill antagligen. En sorts light-variant av allt, det kanske även gäller innehållet. Det ska bli intressant att se hur det utvecklas.

Minnet slår mig, ett avsnitt av Pistvakt där någon säger ”jag lägger ut det på nätet” och sedan lyfter telefonen och ringer sin mamma. Resultatet blev lite som facebook, men i realtid, och utan bilder:-)