Jag läser ”On ugliness” av Umberto Eco, en fascinerande bok. Där kan man finna att kvinnor redan på 1600-talet var osäkra på sitt utseende. Jag citerar ett citat, texten är ur satiren ”Fin del mundo por de dentro” (Världen från insidan) av den spanske poeten Francisco de Quevedo 1612:
”Believe me, in the world there is nothing as well tanned as the hide of a beautiful woman, when their make-up dries, more plaster breaks off than the number of skirts they wear. They mistrust their bodies …”
Originalspråket är givetvis spanska men Eco skriver på engelska. Det intressanta är hursomhelst (tycker jag) slutsatsen att kvinnor aldrig tycks ha fått vara nöjda med hur de ser ut. Med en så lång tradition, hur ska dagens unga tjejer kunna lita på sig själva?
Valborg är inget roligt