Själv känner jag mig gammalmodig. Det kom ett mail från sonens skola, de har fått en ny lärare. Fast han kallade sig coach, så det kanske inte är en lärare, en coach är väl en sån där som tränar lagen i amerikansk fotboll tror jag.
I min ungdom när jag gick i skolan fick vi inte spela amerikansk fotboll. Men det gjorde inget, för vi visste inte att det fanns något sådant.
I vilket fall skrev coachen att hans ambition är att min ungdom ska få en bra tillvaro på skolan. Undrar just hur han tänker fixa det? Kanske han tror att jag är elev på skolan, jag funderar på om jag ska svara och rätta till missförståndet.
Kanske bäst att låta bli, sonen tycker det är pinsamt när jag ”gör bort mig”, vilket jag gör väldigt ofta enligt honom. Nästan så fort jag gör något alls faktiskt, så jag håller mig passiv.
Men igår kväll kunde jag inte låta bli att fota himlen, tyvärr bara med min Iphone:
Gudarna använder linjal ibland
Är det verkligen kul att begränsa fotograferandet till iFån? En kompis till mig har kört med den i några månader, men nu har han nedkommit med en Nikon 1, och den ger trots allt mer.
Nej, det är det inte. Jag är verkligen inte den som vill begränsa mig men ibland går Fantomen på gatan utan kamera, för att travestera en gammal serietidning… Då får det duga med fånen om något dyker upp. Himlakrysset här hade jag mycket hellre plåtat med min Nikon.
Tack EG, ha det gott!