Jordens mest pratsamma djur, det måste väl vara fåglar? Jag tycker man hör dem jämt.
Som i morse när jag vaknade, skator och måsar kämpade om ordet. Men de förstår säkert inte varandra, så att det var en kamp är bara min inbillning, de är ju aldrig ensamma så de råkade väl bara hålla riksdag på samma gård.
Över allting hördes tornsvalornas svirrande och någon gång ibland stack en småmes fram med en kvidevitt. Och nu när jag skriver detta har duvorna slagit in i kören.
Har man forskat på det här? Varför för de ett sådant liv? Jag tänkte först att de har så små öron så de måste kompensera med rösten men krokodiler har också små öron och så vitt jag vet är de inte alls lika pratsamma.
Sedan tänkte jag på hur det är ute i skogen, där kan det minsann vara dödstyst trots att man tagit sig ut dit just för att få höra fågelsång. Kan det vara så att stadsfåglar låter mer, just för att de bor i staden? Det bullrar ju en hel del här så de har kanske anpassat sig till det?
Eller beror det på att de kan flyga? Måste man låta mycket då? -Det finns mycket att fundera på.
De e braaaaaa, nu tar vi i lite till. Kom igen!
Visst är frågeställningen intressant. Det skulle förvåna mig om inte zoologerna har något slags förklaring till varför det är som det är. Här på ön fungerar det inte alls likadant som i Sverige. Här sjunger fåglarna vårsånger redan långt före jul. Det styrs också en hel del av vädret. Milda, regntunga dagar under senhösten kan det vara en öronbedövande fåglalåt här i byn.