Amfa Bank har ett kanonerbjudande:
Jag får ju fakturor skickade till mig varje månad. Dum som jag är har jag betalat dem istället för att sälja dem, men nu ska det bli ändring!
Författare: Thomas
-
Bli fri dina skulder
Skuldfri -
Blå pennan går i skolan
Alla som haft träslöjd i skolan vet vad en tving är. Kanske man också vet hur man använder en sådan, den är till för att hålla ihop saker som inte vill vara tillsammans medan limmet torkar. Sedan är sakerna tillsammans vare sig de vill det eller inte.
(Så egentligen är limmet också en tving, men det kallas lim -jag vet inte varför)Nu är träslöjdslektionen över, nu ska vi ha svenska. Tving är ett substantiv, som jag tror har fött ett verb: tvång. Det är inte alla substantiv som kan skryta med det, kolla på dator, bil, gevär, kastrull, med flera. För att vara snäll valde jag saker som kan räknas som verktyg, precis som en tving, men de kan lika lite som TV, landå, dartpil och recept föda ett verb.
Säg efter mig: Det är inget tvång att använda en tving i träslöjden men du är tvingad att få ihop dina träbitar på något sätt om du ska få godkänt i kursen. Fast läraren får inte använda tvång för att du ska använda en tving.
Sådär! Nu är du snart godkänd i svenska också.
-
Hemingway, Welles och jag
Ronda, staden som uppfann tjurfäktningen och sedan lurade två jänkare att bli förälskade i den.
När den tredje personen i inläggets titel besökte staden drabbades han av svindel och tyckte att både Hemingway och Welles hade gjort det lätt för sig som bara tog med sig skrivmaskiner dit. De behövde minsann inte luta sig ut över någon avgrund för att fånga känslan utan kunde sitta med både cigarr och whisky på hotell Parador och fabulera över staden. Orättvist!
Kelter, Fenicier och Romare hade nog inga sådana tankar när de i tur och ordning besatt staden. Att försvara den verkar vara en gåva från gudarna kan man tänka när man ser vyn över ett av vakttornen:
Anfall detta om du kan! Svensk viking som jag är anföll jag med list och erövrade ett av rummen på Parador med mitt visakort, inget blod behövde spillas.
När jag vaknade första morgonen var hela världen fylld av dimma. Detta var för mig mycket konstigt, finns det dimma i Spanien? Men eftersom solen skulle gå upp om tre minuter studsade jag glatt upp och greppade kameran. Väl ute på gatan träffade jag strax några andra kamerabärare, vi log förstående mot varandra och letade vidare i dimman.
Tyvärr var det en sådan där ”höjdardimma” som gick från golv till tak, så solen fick ingen chans att skapa spännande bilder, allt var bara höljt i grått som ljusnade allteftersom solen steg. Och till sist så sa det ”vips” (tyckte jag i alla fall) och sedan fanns det inte ett spår av dimman.
En fördel med att vara tidigt uppe är åtminstone att man kan få bilder på en folktom stad. Jag tycker att den här bilden skulle kunna visa hur det såg ut när jänkarna var här:
Ronda Här skulle jag kunna ordna en lite frågesport: Ser du några detaljer som avslöjar när bilden kan vara tagen?
Det finns mycket mer att berätta om och visa av Ronda, jag föreslår att du åker dit och tar med en kamera och en skrivmaskin!
-
Torrsommar
Lönnlöven har alldeles nyss kommit till världen detta år och de slokar redan. Ska det bli en torrsommar i år?
Flämt, törstig! -
I framtiden
Stockholm år 2313. För en gamling från 2000-talet är det förvånande nog inte en främmande stad .
Gamla stan ligger kvar förhållandevis intakt, riksdagshuset likaså. Fasaderna är nya förstås men när man ser på dem minns man inte riktigt hur de såg ut för ett ögonblick sedan, då vi befann oss i vår ”hemtid.” Så är det ofta, man ser att något förändrats men minns inte hur det gamla såg ut.
Hötorgsskraporna finns också kvar men de är helt nya, ersatta av mycket högre byggnader. Det var nödvändigt att riva de gamla eftersom de föll sönder och blev livsfarliga att vistas i och omkring. Att de nya byggdes högre är ett resultat av dels markpriserna, dels tuppfäktning i byggbranschen -De gamla skraporna låg i skuggan av diverse nya skrytbyggen som växt upp i city.
Så visst, Stockholm skyline är inte vad den var för 300 år sedan men det ser man ju bara på avstånd. Vi är just nu mitt inne i smeten och kan inte annat än känna igen oss bland kvarteren.
Dagsljuset mellan de höga tornen är till och med skönare än någonsin. Det mesta av solljuset fångas upp och omvandlas till elektricitet men en bråkdel -och det räcker- reflekteras ned på gatorna av ett datorstyrt spegelsystem som på natten kompletteras med smarta strålkastare. Gatubilden i stan har aldrig varit njutbarare och vid festivaler och liknande får ljussättarna fria händer att skapa fantastiska miljöer.
Gatorna är förresten väldigt bilfria. Inte på grund av något förbud, det var över hundra år sedan man övergav förbudsprincipen och i stället började erbjuda bättre alternativ för det som man tidigare försökt förbjuda bort.
De fordon som ändå måste trafikera gatorna är eldrivna och tysta. De behöver inte ens ha någon varningssignal som stör sin omgivning, alla innevånare har en egen larmapparat som diskret varnar när något ljudlöst fordon närmar sig.De kvantmekaniska framsteg som vetenskapsmännen gjorde i början av 2100-talet är så fantastiska att inte ens Nobelpriset räckte till. Fast många undrar om pristagarna av ”Googlesoft Marlboost Science Award” inte hellre skulle ha tagit emot ett Nobelpris.
Hur som helst ser man resultatet av framstegen på många ställen i detta Stockholm. Sommartid finns en isbana mitt ute på Riddarfjärden, frusen på plats av apparater som ligger på botten av fjärden. Att bygga tunnlar under staden är lika enkelt som att köra buss, principen om förflyttning av materia har ersatts av principen om omvandling av materia. Så vill man ha en tunnel kör man helt enkelt in sin ”buss” i berget och låter lämpliga delar av det omvandlas till gaser. Det mest tidskrävande i ett sådant arbete är att hitta en väg genom berget, om man kör fel kan det hända att man råkar omvandla ett tunnelbanetåg till gas…
Tunnelbanan ja, det är sorgligt nog det som är enklast att känna igen från vår hemtid. Eftersom den så gott som alltid varit eldriven fasthåller SL (de heter fortfarande så) att de legat så långt fram i utvecklingen att de inte behöver göra några förbättringar. Som följd av detta har tunnelbanenätet utökats med fem procent under trehundra år.
Sant är att antalet passagerare tredubblats, så något har förbättrats. Tyvärr valde SL att använda de kvantmekaniska framstegen på ett lite udda sätt. Landstingspolitikerna som alltid påstått att de inte kan sitta på två stolar samtidigt valde att köpa in ett system som tillåter passagerarna att sitta tre stycken på samma stol. Alla tåg har försetts med molekylvibratorer, dessa skakar om passagerarnas molekyler så att upp till tre personer kan finnas på samma ställe, dvs sitta på samma säte. Upplevelsen i rusningstrafik är minst sagt omtumlande och var en starkt bidragande orsak till att Gröna Lund gick i konkurs. (En före detta grönalundanställd har startat upp Blå Tåget igen med sin slogan ”Här åker du på eget säte”.)
SL vill förresten köpa starkare tåg som orkar med att dra upp till fem passagerare per säte. Samtidigt ökar utbudet av kvantmekaniska ögonbindlar och öronproppar, alla med löftet om en tunnelbaneresa fri från allt utom dina egna intryck.
Mer än så hinner vi inte med innan vi måste återvända till vår hemtid. Kanske det räcker så, eller kanske vill vi se mer av framtiden. Vi får se hur det blir.
-
Photoshop gjorde en Picasso
… av mig!
Så nu kan även jag titulera mig konstnär av klass. Jag måste läsa på lite för att ta reda på vad som tillfaller mig i och med detta. Till dess nöjer jag mig bara med att visa mitt verk. Eftersom det inte finns någon EXIF som kan berätta hur jag gjorde så drar jag det lite snabbt:
Två drag med en pensel medan jag letade efter något som kunde passa för att pricka bort sensordamm från en bild jag hade framme.
Från dessa penseldrag kopierade jag fyra områden och klistrade in så att jag fick sex delar till. Roterade, flippade och drog lite i dem. Flyttade därefter omkring lite tills mästerverket var klart att säljas.Nu kanske jag gör bort mig här, får man avslöja enkelheten bakom ett mästerverk? Eller ska man elda på myten så att de initierade kritikerna får sitt bränsle? -Det är ju trots allt de som ska lyfta mig till skyarna, jag kanske borde tänka mest på dem.
Nåväl, jag kan ju alltid göra en ny. Här är min nakna dam:
Naked woman -
Vi är så okunniga
Det har blivit dags att vara surgubbe igen.
Jag läser idag att stockholms stad har införskaffat ett antal eldrivna sopmaskiner, sådana som sopar gator och torg rena från skräp. De nya maskinerna är enligt trafikborgarråd Ulla Hamilton så tysta att man kan använda dem på dagen.
Så de bullrande maskinerna kan bara användas på natten alltså? Man undrar varför, för att folk ska sova bättre på dagen? Och varför har jag hittills varje vår sett bullrande dieseldrivna sopmaskiner på dagtid men aldrig på natten?
Nåja, trots att ett flertal medier tar upp sensationen och hänvisar till ett pressmeddelande kan jag inte hitta någon säker källa till Ullas påstående. Något pressmeddelande har jag inte funnit.
Medan jag skriver det här uppdaterar jag ”appar” på min telefon. Innan man trycker på uppdateringsikonen kan man läsa vad som är så bra med uppdateringen. Nu i eftermiddag är det fyra appar som ska uppdateras och deras info om vad som är nytt och bättre avslutas i samtliga fall med orden ”and much much more.”
Då undrar jag, varför undanhåller de mig lejonparten av informationen? ”Much much more” måste ju innebära att det jag läst är en väldigt liten del av det stora hela.
Antagligen tror de att jag är för okunnig. Antingen för okunnig för att ha någon glädje av infon eller för okunnig för att reagera över deras arroganta kommunikation.
Precis som Ulla Hamilton och sopmaskinerna. Vare sig det är Ulla själv som tror att jag är för okunnig för att ifrågasätta hennes (i mina ögon) svammel, eller de publicerande medierna som tror att jag inte bryr mig om vad de fyller upp luckorna mellan annonserna med , så blir jag förbannad över denna nedskrivning av mottagarens intelligens.Alternativt vill jag tillhöra de kunniga och därmed få hitta på fantastiska saker som matas ut till de övriga, varav kanske några läser det som står i luckorna mellan annonserna.
-
Dickens, Mieville och jag
Jag har varit i Budapest och hittat ännu en stad att fascineras av. Efter en guidad busstur med en väldigt duktig guide har min skalle fyllts av tankar.
Charles Dickens skrev ”A tale of two cities” (som jag fortfarande försöker hitta igenom som ljudbok, jag går vilse bland kapitlen.) Det var en tanke som tog mycket plats i mitt huvud, Budapest är ju egentligen två städer fick jag veta när jag var där, endast skilda åt av floden Donau men enade av några broar, ett språk och ett parlament.
Fast såvitt jag vet hittills skrev Dickens om London och Paris. Två städer skilda av vatten precis som Budapest men inte riktigt enade av någonting. Titeln på hans bok ropade i alla fall på uppmärksamhet när jag fick veta mer om Budapest.
China Mieville är en författare skild från Dickens med 160 år men geografisk närstående eftersom han också är engelsman. Därmed också förenad i språket, som dock har förändrats en del under åren…. Men mister Mieville verkar vara en författare som har vördnad för språket och använder det för att i stället visa hur fantasin kan utvecklas.
”The City and the City” av China Mieville utspelar sig i min fantasi i närheten av Budapest. Kanske man lika gärna tänker på Istanbul eller något liknande men efter mitt besök i de två ungerska städerna kan jag lätt dra liknelsen med Mievilles städer.
Mievilles städer är inte skilda åt av någonting, egentligen. De existerar på samma yta och separeras endast av regler som innevånare i respektive stad måste lyda. Om man oturligtvis råkar möta någon från den andra staden när man är på väg hem från jobbet måste man stålsätta sig för att ignorera denne, att interagera utan att ha passerat den enda gränskontrollen riskerar ett omhändertagande av specialpolisen”Breach.”
Som tur var drabbades jag inte av vare sig Dickens eller Mievilles scenarior under mitt besök och jag kunde utan oro fotografera åt båda håll från floden som delar staden.
Click to enlarge -
Här skulle det varit en bild….
…men mitt webbhotell binero har ”uppgraderat” så några bilder går inte längre att ladda upp. Det är säkert något som kommer att fixas men då har jag garanterat glömt vad jag skulle blogga om. Det är ju så att man har vant sig vid omedelbarheten som internet medför, bara att leta efter var felet ligger fick min inspiration att dra till skogs. Så nu lär det aldrig bli något inlägg om vad-det-nu-var-jag-tänkte-skriva-om.
-
ogooglebar, okränkbar
”Sökjätten” google (det nya tillskottet till jättarnas skara i vår nordiska mytologi?) har använt sina vättar (jurister) för att nöta ner motståndet hos vårt språkråd. Språkrådet har nu tagit bort ordet ogooglebar ur den lista de årligen presenterar, en lista över de ord som uppfinns av oss medborgare, ord som är nya och populära att använda.
Varför jätten google ansträngt sig med detta är okänt och något rådslag för att söka sanningen är inte planerat. Vi får helt enkelt nöja oss med det faktum att någon annan försöker bestämma över oss, ända in i vår mun.
Kan det vara så att de hatar norrlänningar? För som alla vet är ju o-orden en norrländsk uppfinning, dock inte patenterad. Men ett ord kan de väl ändå inte ta bort: Okränkbar. För det verkar ju vara så de ser på sig själva.
Som en hämnd på detta övergrepp vill jag härmed bidra till att ordet ogooglebar sprids i deras egna sökresultat och länkar till några av de sidor som dyker upp när jag googlar på ogooglebar:
