Eller månadens gatufoto kanske man ska säga, jag har inte varit så flitig på sistone.
Den här tycker jag om och vill visa. Dessutom är den ett inlägg i den aldrig sovande debatten om gatufoto; Vad är gatufoto? Måste det vara svartvitt? Får det vara digitalt? Vilken utrustning ska man använda?
Bilden tagen med min telefon (den nya:-) idag vid lunchtid. Jag bad personen vända ryggen till för att få bilden som jag ville ha den.
Året är 2112, eller palindromåret som det också kallas. Det är det första palindromåret sedan 2002 och mycket har hänt sedan sist.
I Sverige brottas man med ett delikat problem. Politikerna vill höja pensionsåldern från nuvarande 70 år till 115 år. Orsaken är det genombrott inom genforskningen som gjordes 2050 då det blev möjligt för vem som helst att föda barn med en förväntad livslängd på 150 år i genomsnitt.
Men det är inte riktigt så bra som det låter. Ingen av ”de kortlivade” 80-åringarna skulle kunna tänka sig att stappla fram på samma sätt i 80 år till. Att förlänga livet på folk har inte varit något riktigt problem för forskarna, det svåra har varit att förlänga livet från födseln så att kroppen befinner sig i medelåldern då man fyller 80.
Svårigheterna är inte bara forskarnas huvudvärk, samhället i stort måste anpassas efter de nya medborgarnas behov, samtidigt som det måste fungera för de individer som fasas ut med tiden. Skolor är egentligen inget problem eftersom de långlivade har precis samma mentala förutsättningar till lärande. Låt vara att de inte börjar gå förrän i andra klass, men det löste man genom att inrätta speciella klasser för de barnen. Visserligen fick de svårt när de väl började vara ute på skolgårdarna bland kortlivade barn men av de två första årskullarna ser det ut att vara c:a 70% som kommer att leva ett lyckligt liv.
Detta är viktigt. I övergången mellan kortlivade och långlivade uppstår många konflikter i samhället. I början är de långlivade i minoritet och ses som unika men oförargliga, möjligtvis duger de som mobbingoffer på skolgårdar och arbetsplatser. Men samhället måste anpassas som sagt och det är ute på arbetsplatser det först märks, då förändringar görs för att passa de unga kroppar som tar plats efter de kortlivade som pensioneras.
Pensionen är en svår fråga detta palindromår. Befolkningens fördelning mellan lång- och kortlivade är 45 mot 55 och det är inte fråga om debatt utan snarare upplopp. Att gå i pension vid 70 är rena drömmen för en långlivad och väcker avund hos de kortlivade. När en höjning till 115 föreslås går proppen ur och medierna översvämmas av rykten om att de kortlivade måste arbeta in till döden, att förslaget gör en tydlig skillnad mellan de två folkslagen går nästan alla förbi. Alla utom de som triggar på segregeringspolitik och diskriminering.
Vilda strejker, bränder och slagsmål. Landet är på gränsen till sammanbrott och statsminister Olof Nörseking lutar ansiktet i händerna, just nu är han glad att vara kortlivad ”Snart slipper jag det här” tänker han.
Jag ber om ursäkt, men det kom en iPhone i vägen för mitt experiment 🙂 Det är inte lätt att vara pryltokig…
Jag vill minnas att telefoner och liknande prylar brukade saluföras som ”produktivitetshöjande”, åtminstone när målgruppen var företag. Något mer missvisande har man sällan sett, jag gissar att produktiviteten hos en nybliven iPhoneägare sjunker drastiskt de första veckorna.
Experimentet alltså uppskjutet en smula, men det kommer, jag lovar. Kanske till och med utsmyckat med bilder från en, ja ni kan gissa 🙂
Det har varit lite glest med bloggandet ett tag nu. Man har inte haft tid att irritera sig på något:-) eller inte haft tid att låta tankarna löpa iväg. Det är trist, för jag brukar känna en viss tilfredsställelse när jag har postat ett nytt inlägg.
Nu har jag kommit på något som jag vill göra i bloggen. Jag skriver inte ”blogga om” för det blir ett experiment. På FS körde jag ett ”konstprojekt” i våras, det här är tänkt att bli något liknande men utan känslostyrda undertoner.
Start å det snaraste. Jag måste göra nya bilder till experimentet först, så det kanske inte blir i kväll. Men snart.
Nu tänker jag bli allvarlig, gå ifrån mitt fritidsintresse och komma in på -mitt fritidsintresse 🙁 Det kan bli så när man engagerar sig för mycket i allting…
Vet ni vad begreppet nätneutralitet innebär? Det är din (självklara?) rätt att komma åt all offentlig information på internet. Såklart är inte allting offentligt även om vi kan se att det finns något att komma åt. Många saker måste man betala för eller vara medlem i en grupp för att få komma åt. Men det mesta är offentligt, man vill nästan tvinga dig att ta del av det.
Ett exempel där nätneutralitet inte gäller är Nordkorea. Där bestämmer landets styrande vad befolkningen får komma åt, om de överhuvud taget får använda internet. I Sverige skulle en begränsad nätneutralitet kunna innebära att din internetleverantör hindrar dig från att surfa till en hemsida som konkurrerar.
”Konkurrerar”, i extremfallet skulle du inte kunna surfa till telias hemsidor om du är kund hos telenor. Men där är vi nog inte förrän om tio år om ingen säger ifrån. Det börjar på ett subtilare sätt.
Varje internetleverantör vill ha så många kunder som möjligt, eller i klarspråk: Tjäna så mycket pengar som möjligt. De sluter avtal med oss kunder, men inte bara med oss. De kan också sluta avtal med innehållsleverantörer, som de stora dagstidningarna, TV-kanalerna (SVT undantaget gud ske lov) samt film- och musikmediakanaler. Ett diskret meddelande om att ”Du kan inte nå denna sida” börjar dyka upp lite då och då när du surfar.
Om du vill ha ett exempel så besök http://www.hulu.com En väldigt populär site i USA där man kan se TV-serier bland annat.
Det finns såvitt jag vet inget som hindrar att din internetleverantör redan idag begränsar din tillgång till information på internet, vilket skulle kunna ligga i din leverantörs intresse (vinstintresse). Inga lagar reglerar detta utom konsumentköplagen, där du som kund går med på de villkor som leverantören erbjuder.
Jämför med vägnätet: Du betalar fordonsskatt, och en massa annan skatt, för att kunna köra på vägarna. Vad skulle du tycka om att alla vägar till Öland blev avstängda för att Borgholms kommun blivit osams med vägverket?
Nätneutralitet är en viktig sak, som vi måste slå vakt om. Och det är en global fråga, kablarna löper runt hela klotet.
Det har turistats mycket i Sverige detta år, såg jag i en artikel i SvD. Må så vara, det roliga med artikeln är att jag upptäckte ett nytt statligt verk: Tillväxtverket. Det låter lite kul, eller hur? Jag tyckte det var så roligt att jag måste blogga om det.
Den här sidan listar många statliga verk och myndigheter, men de har missat Tillväxtverket. Däremot kan man hitta Rymdstyrelsen, det låter ju som något ur barnprogrammen på TV, ”Här styr vi över rymden, så att allt går rätt till.” Alldeles intill varandra i listan ligger Banverket och Barnombudsmannen, jag undrar vad som skulle hända om man flyttade det lilla r:et så att de fick heta Barnverket och Banombudsmannen?
Ekobrottsmyndigheten, som inte bryr sig ett dugg om stulna ekologiska potatisar. Migrationsverket, som säkert inte haft det speciellt jobbigt på emigrationsfronten de senaste hundra åren. Pliktverket…jag kan inte sluta förundras över namnsättningen på alla dessa verk.
I listan finns dessutom något med ett klart och tydligt namn: Nämnden för hemslöjdsfrågor. Men jag undrar riktigt mycket varför dessa frågor har en egen nämnd? Det kan förstås vara täckmantel för en hemlig verksamhet. -Om det här blogginlägget försvinner eller om jag plötsligt slutar blogga så vet ni att de inte sysslar med hemslöjd 🙂
Jag tror att jag startar ett viktigare verk, ett för fotografi. Låt oss kalla det för Bländ(ar)verket. De behöver inte syssla med något, de kan vara helt obemannade faktiskt, men de kan ge lite tyngd åt fotografi som kulturyttring. Här kommer de första officiellt förverkade bilderna:
På Konsum säljer de Frökusar, och i rabatten har vi krokusar.
Ett sista utrop innan jag lämnar politiken därhän för ett tag. Öppet för tolkningar.
Ett vitt papper, en målarlåda och en pensel. Det brukar sluta i något färggrannt, för det är ju kul att sätta färg på det vita papperet!
Men ett färgfoto har ju en massa färger på plats redan från början. Då kan man leka bort färger i stället, det är nästan lika roligt.
Jag gillar lakrits, men den här kunde jag inte äta upp. Inte utan att fotografera den först alltså.
Jag funderade på om det kunde vara något gammalt bortglömt skrivtecken, från Babylon eller nåt sånt. Eller kanske siamesiska tvillingar, något gick fel i skapelseprocessen och vid födseln var de oskiljaktliga.
