Religion, är inte det helt enkelt en förklaringsmodell? Låt vara att en väsentlig del av modellen innefattar något osynligt väsen med stor makt. Ingen har någonsin sett detta väsen men väl spår av dess framfart, vilket tas som bevis för att det existerar.
Vår vana trogen vill vi blidka den som har makt över oss, för att inte råka illa ut eller för att bli favoriserade. Vi bygger katedraler, offrar ting och liv, bönar och ber, propagerar och krigar; allt för att blidka det osynliga väsen med stor makt.
Att vara en god tjänare till det man tror på borde vara vara ett säkert kort för att slippa den osynliges vrede. Kanske rent av ett sätt att vinna fördelar, få en ynnest. Kardinaler och präster skulle kunna intyga att så är fallet, de har ju som lön för mödan fått flytta upp på stegen, närmare makten. Likaså kan vunna segrar tas som bevis för att man gör det rätta, om det vore fel skulle man ju inte vinna?
Religion är ett otyg som ställer till mycket elände, tycker en del och vill kanske helst förbjuda det. Men hur skulle det gå till? Tro är inbyggt i oss människor, vi måste helt enkelt tro på något. Vi söker förklaringar till saker som vi inte begriper, vi skapar förklaringsmodeller.
Nu har ni säkert tänkt på ordet ”gud” när ni läst om ett osynligt väsen med stor makt. Men vad har ni tänkt på när det gäller spåren av dess framfart? Hur många har tänkt på ett fotografi? Vilken förklaring har ni till att ett foto blir bra eller dåligt, att det överhuvud taget blir en bild?
Jag tror att det är Canon som visar sin vrede eller välvilja. Någon protesterar och säger att det är Nikon som avgör sådant. Debatten trappas upp, ett krig är nära.
Lite bredvid i en mörk skrubb står en Leicaägare och vindar upp film på en trilskande rulle samtidigt som han utstöter besvärjelser över Paterson. Dessa övergår senare i böner till Kodak medan han regelbundet vänder dosan.
De som har riktigt stark tro kan belönas med en liten maktposition där de får skriva hymner till den osynliges lov. De kan till och med avlönas för sitt arbete och blir stärkta i sin övertygelse att de går den rätta vägen. Men häri lurar en fälla, det finns plats för många gudar i världen och en av de lömskaste är mammon. Han stöter sig sällan med några av de andra och kan vara både frikostig och grym. Spåren av hans framfart är synliga nästan överallt.
Sagor, tänker ni kanske. Men försök att inte tro något så får ni se 🙂
