Posts Tagged ‘liv’

Med mitt mått mätt

söndag, december 5th, 2010

Hur lång är du? Om du inte kan svara på det är du antingen ett spädbarn eller senil. Vår längd bokförs från det att vi sprattlar ut ur livmodern och hänger med oss tills vi dör. När vi dör antecknas dessutom noga hur länge vi levde.

Foto: Keith Edkins, Cambridge, UK.

Vadan detta intresse att mäta saker? Såklart är det bra att veta hur lång man är när man ska köpa nya kläder men det är inte nödvändigt, man kan prova sig fram.
Ålder då? Nja, det är nog bara myndigheter som har någon nytta av att veta det. Men på det personliga planet är vi ändå fullständigt besatta av ålder, från det första ögonblick då vi förstår begreppet är vi nyfikna på våra medmänniskors ålder. Och vi jämför.

Vetenskapsmän mäter saker för att kunna göra förutsägelser. Det är väl OK men jag känner ingen vetenskapsman, ändå känner jag många människor -och alla mäter de saker.
Överallt har mätandet smugit sig in, det har blivit en del av vårt liv och vi tänker kanske inte på det. Vi får saker mätta åt oss utan att vi ber om det: Antalet vänner på Facebook, antalet läsare av vår blogg, antalet kommentarer på bilder och så vidare. Många av måtten är offentliga, och vi kan jämföra dem.

Vad kommer vi fram till när vi jämför våra mått med andras? Ofta drar vi slutsatsen att vi är bättre eller sämre än någon annan. Ibland blir vi riktigt korkade och tror att om vi kan ändra mätetalet så blir vi själva förändrade, vi skaffar oss fler vänner på facebook och jagar fler kommentarer på våra bilder.
Fast en viss logik finns i det här beteendet. Eftersom vi vi vet att andra jämför på samma sätt så blir vi förändrade, i deras ögon. Kanske det räcker så för att vi ska vara nöjda.

När jag flyttade till Sundsvall och började på nytt jobb frågade jag en jobbarkompis hur länge han bott där. Svaret blev ”två avgasrör.” Jag fattade ingenting men han hade alltså bytt avgasrör på sin bil två gånger sedan han kom dit. Det var på sitt sätt ett ganska vetenskapligt mått och jag kom också att bo där i två avgasrör innan jag flyttade 🙂

Jag är 188 cm lång och troligtvis längre än många av er som läser det här. När min grabb var liten var det ett solklart bevis på att jag var bästa pappan i klassen!

Samhällsekonomi

onsdag, oktober 27th, 2010

Nu går konjukturen uppåt igen, snabbt. Företagen skriker efter kvalificerad arbetskraft.
Det är brist på ingenjörer, tekniker, byggarbetare, ekonomer, jurister; Yrkesfolk som kan mata den växande konjukturen. Men det finns områden där det sällan råder brist på folk. Socialarbetare, förskolelärare, andra lärare, konstnärer, vårdpersonal, … Jag tror inte att de upplever några konjuktursvängningar i sitt yrkesutövande.

Vad är konjuktur? Är det ett mått på behovet att må bra? Eller ett mått på hur många bilar vi vill ha? Varför vill vi ha många bilar, är det för att må bra?

Vad händer om allt fler börjar må bra? Får de då uppleva sin första konjuktursvacka på dagis? Efterfrågan på deras tjänster minskar eftersom föräldrarna är hemma med sina barn. Socialarbetarna löser sudoku eftersom allt färre mår dåligt.

Det kanske inte är så dumt om konjukturen bromsas på grund av brist på arbetskraft. Då kanske vi får tid att upptäcka vad det är som får oss att må bra.

Är konjuktur tillväxt? Tyvärr är det väl så och det som växer är i grunden inte ekonomin eller antalet tillverkade bilar. Det som växer är antalet människor på jorden, människor som vill ha ett bättre liv. Bättre hus att bo i, elektricitet, en cykel eller moped, mat för dagen. Eller lite högre upp på skalan: En bättre bil, en bil till, en ny dator, kamera, mobiltelefon, snygga kläder.

Men vi vill alla må bättre.

Konjukturkurvorna pekar ju uppåt, så jag har plottat mitt telefonnummer i stället.

Fönster mot världen

söndag, juni 13th, 2010

Därute ligger världen, härinne sitter vi. ”Kom ut och lek!” säger någon, törs vi det? Världen ser ofantligt stor ut, man kan komma bort. Hur ska vi nånsin hitta tillbaka om vi följer med?

Stoooort!

Men kanske man kan kika lite, inte gå för långt. Om det blir läskigt kan man vända tillbaka. Eller bara vända sig om och titta tillbaka, sedan blunda och känna efter att man är trygg ändå. Det är ju kul att leka, och man är ju inte ensam.

Hur vågar alla vara därute och leka? Kanske det inte är så farligt ändå? Men så många säger att det är farligt, de kan väl inte ljuga allihop.

Nej, de talar sanning. För de tycker så, men de vågar ändå komma ut och leka.

Kom ut lilla barn, kom ut och lek. Du blir inte ensam och vi hjälper dig om det blir svårt.

En dag ska vi alla dö

onsdag, juni 9th, 2010

Men alla andra dagar ska vi leva!

Livet är hårt när man är död

Jag är ingen Göran Skytte

lördag, maj 22nd, 2010

Jag önskar inte heller att jag var honom men det händer att jag avundas honom för hans skarpsinne och hans förmåga att uttrycka sig.

Idag går han hårt åt miljöpartiet och Maria Wetterstrand med anledning av MP:s förslag om ”entreprenörsår”. Om jag vore miljöpartist skulle jag antagligen bli arg när jag läste artikeln men nu ler jag lite åt den i stället, Görans förslag om ”geniår” är roligt.

Mitt eget förslag blir att införa ett ”skytteår”, då man tryggt får testa om man är Göran Skytte, eller åtminstone om man har talang för att skriva. Fast mitt förslag går ut på att man gör det på egen tid, då slipper man ta ledigt från sitt vanliga jobb.

Oooiii! Vilken bra film!

tisdag, maj 18th, 2010

Eagle vs Shark

Lägg titeln på minnet och se den om du kan, en riktig feelgood-historia, gjord i Nya Zeeland. Den sändes på SVT 1 för bara en kort stund sedan och jag hoppas att den hamnar på SVT play så att man kan se den igen.

Annars måste jag få tag på den på annat sätt,

D E N  V A R  B R A ! ! !

!!

1/1000s, en tusendels sekund

torsdag, maj 6th, 2010

Den första kamera jag fick fotografera med var en Agfa XXX, det var min pappas och jag minns hur den såg ut men inte vad det var för modell. Det var en enkel kamera men inte någon instamatic, lite finare var den allt.

Snabbaste exponeringstiden var 1/250 om jag minns rätt, eller kanske man inte ens kunde ställa in tiden -jag hade nog inte fyllt tvåsiffrigt då så minnet är blekt. I vilket fall så fick jag en bättre kamera när jag kommit in i tonåren, den kunde frysa verkligheten på en tusendels sekund om förhållandena var gynnsamma.

1/750s, inte så snabbt...

Det var verkligen att stoppa tiden tyckte jag. Inte för att jag lyckades fånga några speciellt spännande ögonblick med denna fantastiska teknik, men att det var möjligt fascinerade mig otroligt mycket.

Nu har jag blivit åtskilliga tusendelar äldre och är inte lika begeistrad längre. Hur viktiga är dessa korta ögonblick egentligen? Kan man missa ett tåg med 1/1000 sekund? När har man kokat ett ägg för länge?

Alfred Wegener föreslog 1915 att kontinenterna flyttar sig, det var han den förste att fundera ut. Hans problem var det rakt motsatta, att se det som går sakta. Numera vet man att han hade rätt men han är tämligen okänd eftersom han inte hade verktyg att bevisa sin teori medan han levde.

Det är fortfarande en mycket större utmaning att uppfatta ett långsamt skeende än att frysa ett snabbt. I en av mina favoritböcker träffar människor på intelligent liv i anda änden på vår galax. De är totalt olika oss, lever mycket längre och det tar tiotusen år för dem att uttala ett ”ord”. Hur man överhuvud taget upptäckte att det var intelligent liv förklaras tyvärr inte. Men det väcker lite tankar: Om vår jord kanske är intelligent, vad säger den till oss och hur ska vi förstå den?

Sorp

måndag, april 19th, 2010

Ibland läser jag fel. Men jag kanske tittade mer på vad som stod längst ned på flaskan, det kändes viktigare just då.