Nu har jag bloggat nästan ett år och inte skrivit något om en sak som ligger mig varmt om hjärtat, science-fiction.
Kanske jag underskattar mina medmänniskor, kanske jag har en förutfattad mening om deras förutfattade meningar men jag är inte den som dränker min sociala samvaro med diskussioner om Asimov, Star Trek eller X-Men. Jag tar nördvägen och ligger lågt.
Det finns så fantastiskt mycket dålig science-fiction. Det finns ju fantastiskt mycket dåligt av allt möjligt så det är inte konstigt egentligen, SF följer normalkurvan precis som allt annat. Men SF har en etikett och eftersom sannolikheten är ganska hög att en sporadisk SF-läsare har läst något dåligt så är den där etiketten ett handikapp för genren -och därmed även för mig som SF-nörd.
Det kan jag leva med, jag ligger bara lågt så märker ingen något. Men en sak som jag har svårt för är att SF ofta blandas ihop med Fantasy, det är en sak som jag tror inte gagnar någon av de två grenarna. Eller så är det stoltheten, vare sig man är Fantasy- eller SF-nörd vill man inte bli hopklumpad med ”de där andra.” Bokhandlare, skärp er! Skaffa en hylla till och sortera lite bland era böcker!
Som all litteratur, eller film eller annat berättande, kan Fantasy vara fantastiskt bra. Det är bara så att jag blev SF-nörd och jag är långt ifrån klar med det ännu, så jag håller mig till det just nu.
Vad de båda genrerna har gemensamt är att de stimulerar fantasin och tillåter berättaren att lämna de begränsningar en vanlig roman har. När de begränsningarna är skrotade finns nya perspektiv att titta på oss människor och vårt samhälle. Givetvis måste det vara en engagerande berättelse med personer (eller marsmänniskor) som man både kan tycka synd om och hata, precis som i vilken berättelse som helst. Att engagera sig i en laserpistol går inte men det verkar tyvärr vara en uppfattning bland icke-nördar att det är just vad vi fastnat för.
Nu när jag brutit isen, eller kommit ut ur garderoben eller kanske ut ur hyperspace kommer jag säkert att skriva mer om SF. Naturligtvis måste jag ge några tips till den som ännu inte hittat någon bra SF innan jag slutar. Den första SF-bok jag läste, som antagligen blev mitt fördärv, är en ungdomsbok av Robert A. Heinlein, ”Egen rymddräkt finnes” men den minns jag inget av så den hamnar inte på min lista.
Böcker:
- The stars my destination, Alfred Bester
- Beggars in Spain, Nancy Kress
- Grass, Sheri S. Tepper
- Forever war, Joe Haldeman
Filmer är svårare, det är så mycket effektsökeri. Men kanske de här:
- Matrix
- District 9
- Moon
- Wall-E
Som sagt läge att återkomma i ämnet, det skulle till och med räcka till en egen blogg men det räcker tiden inte till. Om jag inte råkar hamna i en temporal distorsion…
Live long and prosper!
Lämna ett svar till Ernst Göran Westlund Avbryt svar