Jag har en T-shirt som det står ”RTFM” på. Jag gillar den, för jag tycker att jag har förtjänat den.
RTFM står för ”Read The Fucking Manual” och är den akronym man ofta fick som svar när man ställde frågor om datorproblem i USENET.
Nu svävar jag runt i det sena 1980-talet. Då man som nybakad systemadministratör dagligen ställdes inför svårigheter och den enda hjälp man hade var USENET, ett världsomspännande forum -textbaserat och mest använt inom universitetsvärlden.
Inte riktigt sant förstås, man hade ju manualer. Och ve den som inte lusläst sin manual innan man ställde frågan! Svaret man fick från någon fjärran själsfrände var ofta ”Volume IV page 338, RTFM!”
Men tusan så mycket hjälp man fick om problemet inte kunde lösas med någon manual! Leverantörernas support var inte lika utbyggd som idag så den bästa hjälpen fanns alltid att få på USENET. De bästa supportkillarna (det var nästan uteslutande grabbar) hos leverantörerna skannade regelbundet forumen och dök omedelbart in om de kunde hjälpa, oavsett om det fanns något supportavtal eller inte.
Idag då? Varför har det blivit dags att pensionera RTFM? Jo, för att det knappt finns några manualer längre. Och för att USENET mest blivit en distributionskanal för porr.
Manualerna finns fortfarande, men på nätet. Och de är mycket sämre nuförtiden. Leverantörernas supportavdelningar har slukat många kunniga personer, som har överlastats med supportärenden och dessutom förbjudits att ge ”gratis” support via andra kanaler än leverantörens officiella.
RTFM har fått en efterföljare, ”STFW” vilket står för ”Search The Fucking Web.” Men närhelst jag gör så, söker på den fucking webben, hittar jag mest frågor som fått svaret ”STFW.” Att hitta den anda av hjälpsamhet och strävan efter kunskap som fanns på USENET är fruktlöst.
Men min T-shirt är fortfarande fräsch, jag har den på jobbet ibland och jag försöker vara riktigt altruistisk de dagarna. När tröjan blir så sliten att jag inte kan bära den utan risk att anhållas för förargelseväckande beteende, då loggar jag ut för gott.
Tags: arbete, dator, erfarenhet, internet, kunskap, utveckling
Jag har ju jobbat med teknikinformation. Tillverkarna av produkter anser i allmänhet att den är onödig, en kostnad som belastar projekten utan att ge någon profit tillbaka. Men jag kan på ett sätt förstå det. Jag har sett så många manualer som var precis värdelösa. Dumt att ens kosta på tryckning av dem. Det blev så när man började lägga ut skrivning av manualer på ”manualfabriker” på t ex Irland. De som skrev manualerna hade inte betalt för att göra ett bra jobb. Gissningsvis inte kunskaper heller. Jag gissar att det är så fortfarande. Det är bara när en manual ses som en del av produkten, och informatören som en medlem av utvecklingsteamet, som det hela fungerar. Ofta blir själva produkten bättre på det sättet också, genom de bidrag informatören kan ge för skapande av begripliga gränssnitt.
Jag ryser när ämnet kommer på tal. Ett projekt jag jobbat i krävde dokumentation av ALLT, till och med av dokumentation av dokumentationen….
Men de enda som fanns att skriva den var tekniker som såg dokumentation som en stötesten i deras utstakade tidsschema, jag var en av dem. Professionella dokumentmakare fanns inte att tillgå.
När jag plågsamt knökat ihop något efter de mallar som fanns frågade jag efter nyttan med det skräp vi producerade och fick svaret ”Det är en del av leveransen.”
Att texten någonsin skulle hjälpa någon fanns inte på kartan, det var bara ett summariskt godkännande av en massa blaha man strävade efter, så att pengarna kunde håvas in.
Jag har förstått att du är fri från sådana här bekymmer numera, grattis till det.
Och ha det gott!