Jag har länge funderat över hur det ska gå för oss kulturkonässörer i dessa tider av mainstreamproduktioner och piratkopiering.
Som jag ser det löper vi risken att dö svältdöden:
Filmbolag och bokförlag, säkert andra kulturbolag också, lider av piratkopiering -påstår de. För att säkra intäkter och fortlevnad vågar de inte ta blicken från sina excelark utan fortsätter att optimera affärerna genom att följa den extrapolerade kurvan in i framtiden. Kurvan säger just nu att filmatiserade serietidningar ger intäkter. Hos bokförlagen säger kurvan ”deckare och thrillers.”
(Dessutom:
Jag vet inte om de fortfarande lägger in den fantastiska snutten ”The pirates are out to get you”
i filmskivor men denna snutt om något måste väl vara en episk tidsmarkör.)
Ibland kan jag tycka att de som följer sin kurva faktiskt lyckats. Men det är sällan jag blir överraskad av det jag ser, hör eller läser, jag blir bara behagligt förströdd. Och att (för att ta ett bioexempel) bli behagligt förströdd med sin käresta i två timmar för 220 SEK tycker jag är för mycket. Jag uppskattar att det händer ungefär en gång på tio år att jag går ut från bion och känner att världen förändrats därute. Böcker har den effekten lite oftare men det beror på att vi har bibliotek.
Så: Framtiden har länge sett mörk ut. Som kulturkonsument ska man följa kurvan eller dö, vilket jag ändå kommer att göra om jag följer den.
Men: Tadaaa! Enter Internet! Nu, nästan tjugo år efter internets officiella födelse (1995 fick vi webben) och femton år efter att den allvarliga fildelningen föddes, börjar en ny form av finansiering ta fart: Crowdfunding. Med detta verktyg kan vem som helst starta ett projekt. Det kan handla om precis vad som helst, finessen är att du litar på människors omedelbara och direkta intresse i stället för excelkurvor. Om du inte lyckas intressera tillräckligt många så blir det inget av -och det sparar nog mycket tid och pengar.
Men om du lyckas så kan det bli riktigt bra, som till exempel en kommande film som jag tror på: Kung Fury. Den har uppmärksammats även i DN
Jag har redan markerat premiärdagarna i min kalender 🙂
Visst är det fantastiskt när kreativa idéer kan få blomstra på det här sättet. Och uppstickare kan klå de stora pojkarna på fingrarna lite grand. Något slags kultur kan man väl också säga att en sådan här film är. Kitsch-kultur :-). Mycket plats för skratt! Som när guden Tor dyker upp, åkallad av Viking Babe. Viking Babe är också rätt komisk, med sin hornförsedda hjälm och sin bikini. Och det blir tydligen dödande i en närmast industriell skala. Nu ser jag sällan på film själv, men när jag tänker på de stora filmupplevelser jag själv haft, så har de inga likheter med detta våldsdrama. Men jag är impad av hur de jobbar med tekniken för att möjliggöra det hela. Med fotografering mot en grön skärm och skapande av miljöer i datorn. Det är fantastiskt vad skickliga de är! Så jag hurrar från vägkanten, och vem vet, kanske jag kommer att titta på den själv.