Det hänger en ny reklamkampanj här över sommaren, och den plockar fram barndomsminnen så träffsäkert att jag går ner i källaren och kollar var jag har lagt tältet, som jag bara använt två gånger på tio år.
Kolla här, Kalle är fortfarande med oss, eller hur?
Jag tycker att bildidén är lysande, ett ögonkast säger allt.
Den här tiden på året börjar det bli lägre tempo på nätet. Fullt naturligt, många har semester och säkert roligare saker att göra än att klämma fram klyschor i ett forum eller en blogg (men inte jag som ni ser:-)
Men jag ser också att det råder inspirationstorka, en hel del som klagar över att de saknar inspiration. De skulle alltså vilja skriva, måla eller fotografera men förmår inte skapa något som ger tillfredsställelse. Samma här säger jag!
Jag funderade över varför det blir så, och kom fram till att jag ofta brukar få inspiration från något utanför mig själv. Ibland är det något som man direkt kan fotografera eller skriva om, men lika ofta är det något som sår ett frö som sedan växer till en egen tanke -det senare tycker jag är det roligaste.
Under semestertider kanske det inte händer så mycket utanför mig själv så det kan vara en förklaring. En annan förklaring, som inte är årstidsbunden, är att man grubblar på något eller är bekymrad. Hjärnan låter sig inte inspireras helt enkelt, den tycker att den i stället blir distraherad och släpper inte gärna in nya intryck.
Då behövs det hjälp. Vänner som babblar och släpar med en på aktiviteter, om man inte själv har kraften att tvinga sig iväg. Ett vanligt knep i välfärdslandet är att köpa någon ny pryl.
Det behövde jag inte göra idag, jag hade en liggande sedan förra året! En kompaktkamera som jag lessnade på eftersom den tar bilder med dålig kvalitet och laggar något vansinnigt i avtrycket. Men den har ett par bra egenskaper som jag inte utforskat speciellt mycket: Den är vattentät och den tar roliga makrobilder.
I bra ljus ger den ett stoooort skärpedjup, så att man kan skapa ovanliga landskap. Jag hamnade vid en Mälarstrand och testade:
Tack Ernst-Göran, för att du påminde mig om kompaktkameran i ett blogginlägg!
/Thomas
Sommarstad, semesterstad. Vackert väder och glada människor. Några jobbar, några är lediga men är kvar i stan.
Vi samlas vid vattenhålen, där man också hittar öl och vin. Jag kom lite sent och satt med fullt glas när de andra hade nästan tomt. Lika trevligt ändå, det var länge sedan vi sågs och att träffas igen kändes skönt. Ett par snabba resuméer byts och vi är online med varandra på nytt.
Vid andra glaset är stämningen på topp. Men det är då jag upptäcker att jag kommit på efterkälken. Jag hänger inte med i skämten, tänker ”var det där verkligen så roligt”, har svårt att hitta passande repliker. Blicken börjar vandra runt bland övriga bord, man tappar fokus.
Men det varar bara en halvtimme, vid tredje glaset har jag hunnit ikapp, våglängderna hittar varandra igen och allt är återigen roligt. Konstigt hur ruset kan separera människor lika enkelt som det kan förena dem.
Solen går ned och de som ska jobba i morgon drar sig hemåt. Jag gör likadant, man ska sluta när det är som roligast, när man känner sig harmonisk. På väg hem i tunnelbanan tänker jag att det är bra skönt med vänner ändå.
Som svar på en direkt fråga säger konstnären ”Det beror på”
Bilden har ingenting med det att göra men jag vill önska alla vänner och bekanta en riktigt härlig midsommar!
Häromdagen skrev jag lite om Michael Jackson. En annan kändis som är född i samma årtionde är John McEnroe. Han tjänar också en massa pengar, men han lever åtminstone. Fast när jag såg det här började jag undra om hans liv är så roligt numera:
Nog står sig väl Jacksons stjärnglans bättre?
Myggjagarna hittade jag hos en gammal herre, åtminstone utgår man från att det är en herre när man hör namnet. Kan någon gissa var det är någonstans?
Det är köpcentret Fältöversten på östermalm i Stockholm. Ett trevligt ställe med lugnt tempo. Är folk mer hyfsade på östermalm eller inbillar jag mig bara? De har en sko- och nyckelfixare i alla fall:
Lustigt hur en del verksamheter hänger ihop. Det skulle väl knappast gå att öppna ett kombinerat Skomakeri & Mobiltele, eller Nycklar & Manikyr. Folk skulle inte hitta, vi är så vana vid hur det ska vara.
Ett annat ställe med tempo är stockholmstrafiken. Det är oftast ganska lugnt tempo i ”rusningen”, för då kan man hålla på i tjugo minuter mellan två rödljus. Men igår var det semestertempo! Det vill säga, så få bilar att det gick riktigt fort att ta sig hem. Många kanske hade tagit ledigt från jobbet och var ute i solskenet, eller så har semestrarna börjat.
Min semester börjar snart, håll tummarna för bra väder!
När jag kommer hem från jobbet öppnar jag balkongdörren och släpper ut katten. Den vill ha sällskap därute så jag tar med mig posten ut och sätter mig. Det är skuggigt, men solen har stekt ända in på halva eftermiddagen så det massiva betonggolvet värmer skönt under fötterna.
Men det var ju inte det jag tänkte skriva om, utan något annat som jag lagt märke till:
Försvarsmakten är nyfikna på om jag har det som krävs för att ha en åsikt. Märklig frågeställning tycker jag.
Undrar de om jag har en åsikt? Jag har åsikter men vet faktiskt inte om jag har det som krävs för att ha en åsikt, kan det vara så att jag ändå inte har någon åsikt?
Vem avgör vad som krävs egentligen? Är det pliktverket? De som sköter mönstringen till allmän värnplikt. De håller på ett par dagar till, fram till den 30:e juni. Sedan upphör allmän värnplikt i Sverige och försvarsmakten måste ragga frivilliga soldater.
Det är såklart därför de nu undrar om det finns någon som ”har det som krävs.” Eftersom pliktverket inte är intresserade av att undersöka mig så bestämde jag mig för att ta reda på det själv. Försvarsmakten har en hemsida där man kan ta reda på det, så jag surfade dit. Klicka på bilden ovan så kommer du också dit.
”Laddar, 21%, 37%, 48%, 60%, 84%” det rullar snabbt fram till 98% sedan blir det stopp. Jag funderar en stund och laddar sedan om sidan, med samma resultat. Efter ytterligare funderingar går det upp ett ljus för mig, testen är redan klar! Svaret är att jag bara har 98% av det som krävs för att ha en åsikt.
Så jag slutar här, jag har inte det som behövs för att tycka något om det här.
Idag är det min favoritdag. Det är inte strålande sol men den har tittat fram lite då och då under dagen. När den gjort det har jag likt en Aristoteles tagit ut riktmärken, tittat på skuggor, njutit och konstaterat: Det är precis likadant som tidigare år, solen står högt på himlen. I mitt kök härskar ljuset som aldrig annars:
Instruktion för nybörjare: Studera skillnaderna i ljus på de olika ytorna. Titta på växlingarna mellan kurvade linjer och räta vinklar. Är det lite intressant? Klicka på bilden ett par gånger så att den blir riktigt stor. Kolla in älgen på kylskåpsdörren, titta på de andra detaljerna.
Det är en intressant bild! Det är en bit av mitt hem mitt i sommarens höjdpunkt. Hit in släpper jag inte många, inte ens denna dag. Men jag förstår om du finner den ointressant, det finns ju andra häftiga saker att utforska. Jag är bara så glad idag så jag vill propsa på att du tittar in i mitt kök.
Samtidigt är jag sorgsen, imorgon börjar en sex månaders utförsbacke… Men jag repar raskt humör igen. Det finns många sätt att göra det, ett är att titta på de som har det sämre.
Michael Jackson till exempel, han är ju död. Men han tjänar fortfarande fantastiskt mycket pengar läser jag. Filmen om honom har dragit in 552 miljoner kronor och man räknar med att tidigare outgivna låtar kommer att inbringa 238 miljoner kronor.
Men han kan inte se bilden på mitt kök. Om han levde skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bjuda in honom till köket, även mitt i vintern. Vi skulle ha ett samtal om vad som är roligt i livet och jag tror att vi skulle hitta något.
En kylskåpsmagnet i form av en älg kanske.
Bästa sommaren önskas till alla!
På lördag är det dags. Jag undrar om det pirrar i magen på brudparet. Vad är det för tankar som kan tänkas mala i huvudet på dem?
När jag själv skulle gifta mig var det bestyr över brädden. Träffa prästen, skicka inbjudningar, göra bordsplacering, boka festlokal och fixa mat och servering. Det blev knappt någon tid över att vara nervös för det som det egentligen handlade om: att gifta sig.
Men Victoria och Daniel har ju folk som tar hand om det praktiska, vad kan bekymra dem? De kanske inte är nervösa alls, jag hoppas faktiskt att de kan slappna av och invänta den stora dagen i lugn och ro.
Fotot till vänster är unikt, det har aldrig publicerats förut. Nu hoppas jag att bli upptäckt som kändisfotograf 🙂
| . |
VM i fotboll har inte undgått mig trots att jag inte är det minsta intresserad. Hörde på bilradion att Brasilien spelade mot Nordkorea i kväll. Nordkorea, det var en verklig överraskning för mig! Men såklart, Kim Jong II har väl varit med och spelat hem guldet åt dem flera gånger så de ska väl försvara det 😉 En annan nyhet var reporterjargongen. Senast jag lyssnade ordentligt på fotboll hette det att en spelare stod ”fri”, men idag heter det att en spelare står ”ren”. Kan man ha bytt ut orden för att passa Nordkorea bättre månntro? Nåväl, Brasilien vann. Hoppas de gjorde det med rent spel. |
. |
Jag fick hjälp av en ungdom häromdan, det handlade om att skruva isär en sak. Jag räckte över en skruvmejsel och sa ”lossa skruvarna på din sida”. Strax kom frågan ”åt vilket håll skruvar man?”
”Åt samma håll som man öppnar en vattenkran” sa jag.
Det var då jag insåg det, att en uråldrig kunskap gått förlorad. Man kan inte lära sig av vattenkranar längre, de öppnas med en spak eller något annat futuristiskt. Nu borde jag inse att framtiden redan är här, men jag har faktiskt använt vattenkranar som man skruvar på i detta nådens år 2010. Och de finns att köpa fortfarande:
Men de kanske bara är till för att inreda museum.