Nu har jag bloggat nästan ett år och inte skrivit något om en sak som ligger mig varmt om hjärtat, science-fiction.
Kanske jag underskattar mina medmänniskor, kanske jag har en förutfattad mening om deras förutfattade meningar men jag är inte den som dränker min sociala samvaro med diskussioner om Asimov, Star Trek eller X-Men. Jag tar nördvägen och ligger lågt.
Det finns så fantastiskt mycket dålig science-fiction. Det finns ju fantastiskt mycket dåligt av allt möjligt så det är inte konstigt egentligen, SF följer normalkurvan precis som allt annat. Men SF har en etikett och eftersom sannolikheten är ganska hög att en sporadisk SF-läsare har läst något dåligt så är den där etiketten ett handikapp för genren -och därmed även för mig som SF-nörd.
Det kan jag leva med, jag ligger bara lågt så märker ingen något. Men en sak som jag har svårt för är att SF ofta blandas ihop med Fantasy, det är en sak som jag tror inte gagnar någon av de två grenarna. Eller så är det stoltheten, vare sig man är Fantasy- eller SF-nörd vill man inte bli hopklumpad med ”de där andra.” Bokhandlare, skärp er! Skaffa en hylla till och sortera lite bland era böcker!
Som all litteratur, eller film eller annat berättande, kan Fantasy vara fantastiskt bra. Det är bara så att jag blev SF-nörd och jag är långt ifrån klar med det ännu, så jag håller mig till det just nu.
Vad de båda genrerna har gemensamt är att de stimulerar fantasin och tillåter berättaren att lämna de begränsningar en vanlig roman har. När de begränsningarna är skrotade finns nya perspektiv att titta på oss människor och vårt samhälle. Givetvis måste det vara en engagerande berättelse med personer (eller marsmänniskor) som man både kan tycka synd om och hata, precis som i vilken berättelse som helst. Att engagera sig i en laserpistol går inte men det verkar tyvärr vara en uppfattning bland icke-nördar att det är just vad vi fastnat för.
Nu när jag brutit isen, eller kommit ut ur garderoben eller kanske ut ur hyperspace kommer jag säkert att skriva mer om SF. Naturligtvis måste jag ge några tips till den som ännu inte hittat någon bra SF innan jag slutar. Den första SF-bok jag läste, som antagligen blev mitt fördärv, är en ungdomsbok av Robert A. Heinlein, ”Egen rymddräkt finnes” men den minns jag inget av så den hamnar inte på min lista.
Böcker:
- The stars my destination, Alfred Bester
- Beggars in Spain, Nancy Kress
- Grass, Sheri S. Tepper
- Forever war, Joe Haldeman
Filmer är svårare, det är så mycket effektsökeri. Men kanske de här:
- Matrix
- District 9
- Moon
- Wall-E
Som sagt läge att återkomma i ämnet, det skulle till och med räcka till en egen blogg men det räcker tiden inte till. Om jag inte råkar hamna i en temporal distorsion…
Live long and prosper!
Tags: film, litteratur, science fiction
Ser man på, en till SF-entusiast! Själv blev jag uppslukad med hull och hår av SF i tolvårsåldern, när tidskriften Häpna! började komma ut. Jag följde bl a med fascination och andakt Asimovs ”Stiftelsen” där. När ett nytt nummer kom ut, det var månadens höjdpunkt!
Man blev förhärdat, min pappa som var litteraturhistoriker hade en total black-out runt SF. Och när han någon gång provläste Häpna! lyckades han förstås läsa något av det miserabla dravel som också publicerades där. Så han kallade tidskriften för ”Lövla”. Från det gamla slangordet ”lövel” som betyder skit.
Det fanns en tid när det var lätt att göra bodelning mellan SF och Fantasy, men det har aldrig varit självklart. Nyligen läste jag t ex en bok av Henlein, som jag nog skulle beskriva mer som Fantasy än som SF, men har aldrig sett Henlein beskrivas som SF-författare. Just nu läser jag om Gordon Dicksons Dorsai-böcker. SF som balanserar på randen till Fantasy här och där.
Hur klassificerar du filmen Avatar?
Sedan kan man väl säga att det finns mer eller mindre typisk rekvisita i de olika genrerna. ”Ren” fantasy innehåller sällan superteknologi. Men det förekommer, jag har läst flera romaner av den typen. I ”ren” SF är det mindre vanligt med magiker och drakar, men jag skulle inte ta gift på att det inte förekommer. Det är nog snarare en fråga om balansen. Och båda genrerna får sitt intresse genom människorna som skildras, och deras förmåga att beröra på det ena eller det andra sättet. Eller också genom sin förmåga att skildra skeenden i samhället på ett engagerande sätt. Detta är ju vi genreälskare överens om sedan urminnes tid. Star Wars med alla sina tekniska leksaker, sin besynnerliga figurer och sina karaktärsschabloner skulle inte vara intressant alls om inte den bakomliggande storyn hade kosmiska dimensioner.
Men visst finns det fördomar. Jag minns när min dotter på 1980-talet skrev en uppsats i skolan om Ursula K. Leguin. Hennes svensklärare ville inte riktigt godkänna uppsatsen, eftersom detta inte var en ”riktig” författare! För övrigt också en författare som inte på ett enkelt sätt kan placeras in i en alltför specifik genre.
Nu sätter jag punkt, annars blir denna kommentar en egen bloggpost! 🙂
Skräp att man inte kan rätta korrekturfel i sitt inlägg här! Jag råkade skriva att Henlein aldrig beskrivits som SF-författare, men det är ju vad han alltid uppfattas som. Vad jag menade var att jag aldrig sett Henlein beskrivas som fantasy-författare.
Oj, vi chattar ju nästan. Jag visste inte att den möjligheten saknades, teknikens under…
Kanske jag ska fundera på att uppgradera min WordPress, ska kolla om det du saknar finns i den nyaste versionen. Det är lite jobbigt att uppgradera så jag avstår i det längsta.
Härligt EG! Jag hade på känn att vi tillhörde samma släkte 🙂
Du har precis som jag känt av det där avståndstagandet från de som inte förstått, synd för dem brukar jag tänka ibland.
Gordon Dickson har jag inte hört talas om, så roligt när man upptäcker att världen är större än man visste! Jag ska googla honom strax! Gränsen mellan SF och Fantasy har man ju snubblat på många gånger. En av de trevligaste snubblingarna är Sheri S. Tepper som jag tipsade om. Hon är visserligen kvinna med stort K och använder SF/Fantasy för att belysa samhället ur sitt perspektiv men det är i mitt tycke också litteratur med stort L och att ha ett öppet sinne är ju ett kännetecken för SF-nördar tycker jag.
Avatar var ju underbar! Jag såg den i 3D och var helt betagen. Storyn är ju patentenkel, nästan garanterad att engagera men kanske inte att väcka tankar. Att uppleva den där världen gick dock över alla kritiska invändningar, så skickligt visualiserat! På väg från bion ville min son flytta till Pandora, jag sa att jag följer med honom.
Du kan säkert föra in det här ämnet i en egen bloggpost, tror du inte? Jag ser i så fall fram emot det, annars håller jag till godo med planeten Saltspring 🙂
Ha det gott!
PS
Asimov, jag tömde bibblan på hans böcker och just nu har jag honom som ljudbok när jag tunnelbanar till och från jobbet. Inte lika bra numera tycker jag men det kan ju också bero på uppläsaren.
Om du är WP-administratör är det numer skitenkelt att uppdatera WordPress. Och man bör göra det, om inte annat så av säkerhetsskäl. Om det hjälper för möjligheten att redigera sina kommentarer vill jag dock låta vara osagt, jag har aldrig undersökt det.
I alla fall, när du loggar in så visas en text över på Dahsboard om det finns senare versioner. Det är bara att klicka på uppdatera och automatiskt. Sedan rullar det på, tar knappt en minut ens.
Vad som kan gå snett är om man har någon plugin som inte är kompatibel med den nya versionen. Men det tror jag knappast att du har.
Det jag är rädd för är att mitt tema pajar. Dels vill jag minnas att jag gjorde en ansenlig mängd egna översättningar som inte fanns i språkfilen, om det nu var i temat det fanns. Dels har jag modifierat temat en smula m.a.p. kolumnbredd och lite annat. Men jag kan ju göra en ordentlig backup och sedan bita i äpplet så får jag veta.