Blå penna i dansande sand

Författare: Thomas

  • Var kommer vi ifrån?

    Om man är ett hål kanske jag har en del av svaret:

    Hålskaparen sorterar sina verktyg

    På min bakgård huserar Hovets Håltagning, ett företag som insett att det blir större ju mer man tar bort.

  • Intellectual property

    Hej och välkomna till premiären av 2027 års Allsång på Skansen® Nytt för i år är att vi löst alla licensfrågor genom att licensavtalet är tryckt på baksidan av er biljett och ingår i biljettpriset. Läs noga igenom avtalet innan ni bestämmer er för att stanna kvar (jag kan berätta att det är ett fördelaktigt avtal så ni vill nog stanna hela kvällen.)

    Ni därhemma vid TV-apparaterna har genom er TV-licens fått rätt att titta på programmet och sjunga med. Dock är det lite annorlunda för er, ni får bara sjunga med under programmets gång. De som köpt biljetter och är här på plats får nynna på låtarna hemma vid köksbordet under ett år, sedan kan de komma tillbaka hit och köpa en ny biljett.

    Vi har också löst problemet med att orkestermedlemmarna fick höra så mycket musik™ och dessutom flera gånger eftersom de måste repetera. Licenkostnaderna blev oöverstigliga på grund av detta så vi har ersatt orkestern med en storbildsskärm som visar förra årets orkester utan ljud och vi strömmar Spotify® ut i högtalarna när det behövs.

    Så klämmer vi i nu då! Stockholm® i mitt hjärta…

  • Skönvik

    Jag har kulturturistat och fastnade i Skönvik, bokstavligen fastnade alltså, förklaringen kommer längre ned.

    Driven av nyfikenhet svänger jag ibland in på mindre vägar och den här gången hade jag bara åkt tvåhundra meter efter avfarten när jag möttes av det här:

    Välkommen till Skönvik

    Bilden luras lite, den moderna pappersmassafabriken i bakgrunden ligger inte i Skönvik utan i Timrå. Det finns vatten emellan, förmodligen kallas det Skönviken. Men på den här sidan vattnet finns det många gamla industribyggnader och en charmig bostadsbebyggelse, tyvärr lyckades jag inte fånga dem på någon bra bild.

    Kulturarv Västernorrland skriver på sin hemsida: ”Vid lastageplatsen från slutet av 1700-talet byggdes Skönviks glasbruk 1811, och de äldsta delarna av bebyggelsen i dagens Skönvik med arbetarbostäder och lokaler härstammar från den här tiden.

    Verksamheten på glasbruket ersattes under 1860-talet av en sågverksrörelse som utvecklades till den största i distriktet på sin tid under ledning av den tyskfödde träpatronen Fredrik Bünsow. Sågverket drevs fram till 1951, och numera finns flera byggnader kvar som en rest av denna svunna epok. Bland annat de numera privatägda arbetarbostäderna vid Gångviken som byggdes av SCA på 1940-talet.”

    SCA är stora i de här trakterna men numera har de lämnat Skönvik bakom sig och ortens storhetstid är över. En gång i tiden gick faktiskt E4:an här:

    Hjultrafikens pulsådror

    Och med den bilden kan jag förklara hur jag fastnade i Skönvik. Jag hamnade bakom en buss som stannade för att ta upp passagerare och vägen var för smal för att passera. Det tog nästan fem minuter innan bussen åkte vidare, en evighet för en stressad stockholmare:-)

  • Öde platser

    Ingen här
    och ingen här

    På sommaren är alla någon annanstans.

  • Reklamplats

    Egentligen har det redan hänt, vi konsumenter har köpt idén och nu är det bara en fråga om tid innan någon utvecklar den. Jag talar om reklamplatsen som finns på all frukt som vi köper:

    Annonsera här!

    Det finns gott om plats för riktad produktreklam på äpplet. Blå Bands vaniljsås passar väl bra till en äppelpaj. Eller Estrella chips kanske, efter ett äpple kan man kosta på sig lite onyttig lyx. Möjligheterna är oändliga.

  • Kriminella kan, ingenting?

    Jag avskyr när någon orsakar skada för någon annan. Om man gör det avsiktligt så är man kriminell, för det mesta åtminstone -stukat ego räknas inte som ett brott. Tyvärr är det väl oftast just det som ropar efter rättvisa när ett brott begåtts.

    Min fina bil, den finaste och bästa i hela världen, fick hjulen stulna en gång och jag förbannar fortfarande den som stal dem. Men den ekonomiska förlusten var överkomlig när försäkringsbolaget fullföljt sitt åtagande. Om jag i stället hade fått punktering på alla fyra hjulen hade det kostat mig mycket mer, fast mitt ego hade gått skadefritt.

    Så kriminella är helt värdelösa, eller hur? Det tyckte jag även ett år efter händelsen, trots att de nya däcken fortfarande hade mer mönsterdjup kvar än de som blev stulna. Jag blev dock tvungen att fundera ett varv till på det här när en samling barn och några vuxna av någon anledning började prata om Australien.

    En del frågor som dök upp kunde jag inte svara på och jag blev tvungen att konsultera Wikipedia. Där kunde jag konstatera att ungefär hälften av de européer som kom till Australien var kriminella som dömts att avtjäna sitt straff i Australien. På tjugo år, mellan 1851 och 1871, hade dessa kriminella tjusat resten av invandrarna såpass mycket att de blivit 1,7 miljoner.

    En nation av odågor måste det ha varit. Men vänta nu, idag är de 22 miljoner och såvitt jag vet har ingen rensat ut de kriminella, ändå har de ett lika bra samhälle som det Europa de ursprungligen blev förvisade från.

    Australier eller européer?

    Observera: Personerna på bilden har inget samband med texten.

  • Reykjavik – Hollywood, 6950 km

    Black Angels.

    En Isländsk thriller som går på SVT just nu, jag har fastnat totalt! Precis som den förra isländska thrillern jag såg i julas, minns tyvärr inte vad den heter. Förutom ”Korpen flyger” är det de enda isländska flmer jag över huvud taget sett, och de är jättebra alla tre!

    Vad är det som gör skillnaden, förutom de 700 milen? Såklart blir man fascinerad av språket, där man n-ä-s-t-a-n förstår vad som sägs, det nordiska arvet månntro. Jag noterar att ett ord som är obligatoriskt i en thriller är detsamma på svenska och isländska: ”rätt”
    Men annars är det nog ekot av vikingar som tjusar mest. I filmen ”Korpen flyger” har Jakob Þór Einarsson:s replik ”Tungur knivur”  blivit lika klassisk som Clintans ”Make my day”, åtminstone om man frågar fansen.

    Annars har inte Sverige och Island mycket gemensamt. Visste ni att det var Danmark som var makten på Island mellan 1397 och 1918, fast riktigt eget land blev de först 1944.
    De är dessutom så moderna att de outsourcat sitt försvar, luftförsvaret till Norge t.ex. Kanske något för vårt eget land att ta efter?

    På hela ön är de bara några fler än i Malmö och inte alls lika många som i Göteborg, och de är ändå ett helt land ! Ett land som verkar kunna producera en hel del bra film, jag kan inte undgå att förvånas över vad de kan.

    Ett samhälle måste ju kunna en hel del men om man inte är så många så kanske man inte fixar riktigt allt. Film verkar dock inte vara några problem att göra, dessutom är det bra!

    Thriller/polisfilm från Island delar naturligtvis många ingredienser med sina gelikar i Hollywood, trots avståndet. Det finns poliser med personliga problem och det är några som dör och det finns fakta som inte får komma till kännedom, bla bla bla. Men där jänkarna så ofta hoppar över karaktärernas möda med att vara människa och i stället låter dem bli avatarer som i ett dataspel, där är de isländska karaktärerna riktiga människor.

    De knyter nävarna, knappt synligt i bild, i frustration. De har bögfobier som får även en hetero att vilja komma ut ur garderoben i ren protest. De dör så att skinnet krullar sig och tårarna sprutar. De klantar sig så att man slår sönder knogarna mot bordet. De är 700 gånger bättre!

    Dessutom heter polisen ”Lögreglan!”

    Courtesy svt.se

  • Kan ga roo

    Idag läste jag att en av de första vita människorna som kom till Australien och såg kängurur för första gången, frågade en australier vad det var för slags djur och fick svaret ”Kan ga roo.” Så fick djuret sedan heta, långt senare visade det sig att ”Kan ga roo” betyder ”Jag vet inte.”

    🙂 Sant eller inte, jag tycker att det är en rolig anekdot som visar vilka vändningar kommunikationssvårigheter kan ta. Om det är någon som vet vad djuret på bilden är så får ni gärna höra av er, på svenska:-)

    Svensk midsommar i staden

    Denna vecka har bedrövelsen slagit ned hos mig och Sätherberg/Lindblad:s längtan till landet är precis lika mycket min längtan bort från den här orten. Orsaken; man tar bort 40% av mina möjligheter att åka bil till jobbet. Halva söderledstunneln och en tredjedel av Essingeleden spärras av i sex månader.
    För att kompensera detta kan jag åka 40% tidigare (så skulle väl en journalist resonera) eller köra 140% fortare, vilket borde vara matematiskt riktigare. Men köerna följer kaosteorin så det lär ta 100% mer tid. Nåväl, kan ga roo. Jag vet i alla fall att jag inte kan åka kollektivt eftersom jag numera har 20 mil till jobbet och skulle ha 40% fler färdmedelsbyten än om jag hade ett närmare jobb samt att det skulle ta 4000% längre tid att ta sig till jobbet än det tar att skriva det här inlägget, journalister inräknade.

    Man kan virra till det när man kommunicerar, eller hur? Viktigt är att följa med sin tid och jag har lagt märke till att en del skyltar inte hänger med. Därför har jag spånat på en variant av en skylt som jag brukar se när jag åker till jobbet:

    Träleksaker är gammalmodiga

  • Rebellen

    lat. rebellis – upprorisk, av bellum – krig

    Men bara för att man inte passar in i en gemenskap behöver man inte vara rebell. Man kanske kom snett från början helt enkelt.

  • 200

    200 km/h är en imponerande hastighet, om man färdas med bil eller motorcykel. Flygplan och en del tåg går fortare än så men de flesta behöver då inte bekymra sig om att styra fordonet så därför upplever man inte hastigheten speciellt märkvärdig.

    200 blogginlägg/15 månader är en betydligt lägre hastighet -eller frekvens, om man ska hålla sig till korrekta termer. Wikipedia kan förklara det där med hastighet bättre.

    Nåja, det här är inlägg 200 och jag funderade några sekunder över varför det var nödvändigt att skriva ännu ett inlägg. Bara för att det skulle bli tvåhundra inlägg? Bara för att det är midsommarafton? För att jag har något viktigt att meddela?

    Nä, egentligen finns det ingen orsak alls till att blogga. Ibland har jag fantasier om vilken nytta det gör…för…ja, vadå? Miljön, kungahuset, min katt, gravitationen? Troligtvis är det mest mig själv nyttan tillkommer.

    Min son frågade en gång ”vad är det till för, vad är det för mening med det” och pekade på mossan på en sten. Jag tänkte en stund och sa ”den strävar efter världsherravälde”. För det är ju vad livet gör. I alla former försöker det fortgå och vi människor har bara den fantastiska turen att ha nått högst upp i en tänkt hierarki av livsformer.
    Vår tänkta hierarki har många dimensioner men den starkaste handlar om makt. Makten att släcka andras liv.
    En gång i tiden, kanske fortfarande, hade vi makten och kunskapen att släcka allt liv på jorden. Allt liv!
    Vi har inte gjort det. Kan det bero på livets strävan, att fortsätta oavsett i vilken form det sker? Har vi människor bestämt oss för att låta livet, som besitter oss, fortsätta och inte låta mossan bli nästa makthavare?

    Är det därför man fortsätter blogga?

    mossan går till attack