Jag läser i DN att vår överbefälhavare inte begått något brott när han sade att Sveriges försvar kan hålla stånd en vecka om vi blir angripna.
Min tanke när jag först hörde talas om hans ”avslöjande” var att det inte kan vara så värst mycket till hemlighet ändå.
Om ÖB skulle vara den ende som kände till fakta kan ingen veta om det han sade är sant, alltså kan han inte anklagas för att avslöja något. Och om någon fler som känner till fakta går till media och hojtar om att hemligheten är avslöjad så bekräftar ju i så fall denne person att det ÖB sagt är sant och bidrar därmed till avslöjandet.
”Three men can keep a secret, if two of them are dead” -Benjamin Franklin
Som inbiten stadsbo är man ovan vid vissa ljud. En knirkande trädstam får mig att stanna upp och spana efter varifrån ljudet kommer. Ljudet hör inte hemma bland höghusen, det är nästan lika främmande som om ett får hade bräkt i trappuppgången.
Vem knirkar där?
När jag kommer ut på landet upptäcker jag återigen att jag är en stadsbo. Jag kliver ur bilen i kolmörkret och chockas av stjärnhimlen. Blicken dras obevekligt uppåt och där finns miljontals gnistrande punkter, mitt syncentra vänder sig ut och in av upplevelsen. Helt plötsligt är det jag som befinner mig i vakuum och det är den rigida verkligheten som finns därute, onåbar för mig. Jag blundar och böjer huvudet mot marken, öppnar ögonen och andas djupt, törs inte titta upp igen.
Som ni förstår finns ingen bild som kan illustrera detta…
Vi är nyfikna vi människor. Jag sitter på tunnelbanan och tittar mig omkring, många gör likadant. Ibland möts våra ögon, en del väjer bort andra ler i samförstånd.
Så finns det de som sluter sig, de vill bara komma fram dit där de kan se bekanta ansikten, eller få vara för sig själva.
Jag fascineras av alla olika ansikten, en enkel grundform i oändliga variationer. Om man tittar noga börjar man lägga märke till detaljerna som gör skillnaden, en läpp här, en annan där. En näsa som matchar ögonen eller drar uppmärksamheten från öronen. Att vara skulptör måste vara roligt.
(Det här senaste skrev jag 2010, smarttelefonerna hade börjat sitt intåg i vårt samhälle men var fortfarande i minoritet bland mobiltelefoninnehavarna. Idag möter jag sällan några ögon i tunnelbanan. En hjässa här, en nacke där -det beror på åt vilket håll man sitter.)
Lever du nu? Ja, förlåt min dumma fråga, det borde du ju göra om du läser det här.
Vad jag vill säga är att om du lever nu, oavsett om du har barnbarn, eller endast barn eller kanske bara har passerat tonåren, så tillhör du de första generationerna av vårt släkte som kan gå på museum och hitta grejor som du själv har använt.
Visst finns det museer som visar ”modern tid” men man brukar ju tänka på gamla grejor när man hör ordet museum och man brukar undra över hur de upplevde sina ”gamla” grejor: Ångdrivna traktorer utan gummihjul, Dubbeldäckade flygplan med propeller, Bilar med gengasdrift, Televerket, Svartvit TV, Rörradio, TjockTV, Text-TV, Rullbandspelare, …
Anar ni vartåt det lutar? Titta på den här:
Ericsson Hotline
Utvecklingen inom ”det elektroniska” har fullkomligt exploderat och medfört att vi levande kan skratta och förundras över antika grejor som faktiskt uppfunnits sedan vi föddes.
Vi nu levande är de första som upplever detta. I framtiden kommer det att bli allt vanligare, så passa på att känna dig unik!
Jag tror att jag irriterade mig för ett tag sedan över det nya ordet ”hen.” Åtminstone känner jag ingen eufori över ordet idag, så jag har troligen haft samma inställning till det sedan jag första gången läste om ”hen.”
Men jag upptäckte att språket, precis som alla andra stora organisationsfrågor, kräver lite mer än ett nytt ord. Precis som att det inte räcker att ta ner skyltarna från arbetsplatsens toadörrar för att få folk att glömma vilket kön de är.
Jag undrar förresten vilken effekt man vill uppnå med sådant? -Att få männen att sittkissa? Damerna återtar ändå sina domäner med egengjorda lappar och sedan bryr sig ingen om hur vi gör bakom den låsta dörren.
Nåväl, till rubriken: Om ”hen” någonsin blir stadfäst vill jag att vårt språk blir konsekvent genomtröskat så att inga semantiska brott av misstag kan begås av mig och andra likställda. Det är en uppgift som kräver sin man…
I politiken regerar två partier: Moderaternas och Sverigedemo, de är varandras värsta fiender men lyckas ändå styra landet hyfsat genom att ha extra höga bord så att förhandlingar lättare kan ske därunder.
De gamla partierna, Moderaterna och Sverigedemokraterna, finns fortfarande kvar men för en tynande tillvaro med åldrande medlemmar. Övriga har gått över till de nya partierna, mest för att de tycker att namnen passar bättre.
Men även de nya partiernas medlemmar börjar bli missmodiga. Det finns snart inga statliga värden kvar att sälja ut och de senaste prospekten har fått dåligt gensvar. En del verksamheter är rent omöjliga att bli av med, troligen på grund av att det inte går att få lönsamhet i dem. Det senaste försöket att sälja äldrevården misslyckades kapitalt, kanske beroende på den uråldriga skandalen som fortfarande spökar i historien. Men kanske även för att så många gamla politiker behöver vården numera.
Det har nämligen blivit omsättning på politiker. Genomsnittstiden som riksdagsledamot är numera nio månader. Dagens gamla och vuxna är ättlingar till den första generation som verkligen hade det lätt i livet, att prova på saker och sedan gå vidare tillhör kulturen.
En kultur som Sverigedemo tacksamt anammat, trots sina ursprungliga värderingar att bevara gamla svenska traditioner. Möjligtvis har de blivit lite stukade efter det misslyckade försöket att återuppta vikingaseder. Inte ens försöket med obligatoriska 1700-talskläder för offentliganställda och som skoluniform slog väl ut, så de har mer eller mindre givit upp den profilen.
Men de hade stora förhoppningar att stoppa invandringen, eller snarare forma den till något bättre, när massinvandringen av svenskättlingar från USA började. De kom i så stora mängder att alla kvoter fylldes och svämmade över, så det fanns helt enkelt inte möjlighet att ta emot människor från mindre önskade länder. Situationen såg lysande ut till för några år sedan.
Då, när svenskättlingarna blivit 11% av befolkningen, började de ställa krav på att deras kultur ska njuta samma privilegier som den helsvenska. De krävde att 4:e juli och thanksgiving ska vara röda dagar, de krävde att få bära vapen dygnet runt överallt. Några av dem krävde också att iklädda lakan få bränna kors och ”jaga svartingar” som de lite kryptiskt ville uttrycka det.
Nu sitter de båda partiledarna under det största bord som finns att uppbringa och försöker komma fram till en kompromiss. Med sig under bordet har de skolministern, för att han kan räkna, och utrikesministern som kan engelska. Varför utrikesministern skulle vara med är inte riktigt klart eftersom förhandlingarna sker på svenska men det kan ha något att göra med att svenskättlingarna har engelska som modersmål.
De som inte får plats under bordet sitter spridda i rummet, gömda bakom gardiner eller fåtöljer. Tyvärr hamnade sekreteraren ute i köket så han har lite svårt att uppfatta vad som sägs. Men denna kväll gör det inget, det går bara två minuter innan partiledarna börjar slåss. Sverigedemo vill ta reda på mer om vad de lakansprydda menar, medan Moderaternas tycker att det är slöseri med tid, de vill i stället försöka sälja äldrevården till ett nystartat och oanande bolag som drivs av svenskättlingar.
Äntligen har jag tid och ro att skriva ett blogginlägg, något jag suktat efter länge nu.
Ämnen är inte svårt att hitta och jag hoppar över ett par guldkorn för att fundera på något som surrat i media de senaste dagarna: ANONYMOUS
Anonymous är en ”hackargrupp” som tagit till sin uppgift att sätta diverse svenska webbsidor ur funktion, tydligen genom att överbelasta dem med så många anslutningar att sidan i fråga inte orkar svara på allt, varvid den blir otillgänglig för alla.
En sådan här ”attack” kräver att många datorer samtidigt under en period helt legalt surfar till sidan i fråga. För att få god effekt i överbelastningen använder den eller de som utför det hela ofta ”botnät”, som består av kanske din eller min dator -om den fått rätt sorts virus- tillsammans med tusentals andra ovetande.
Men för en riktigt god effekt krävs det ändå många deltagare, helst med kontroll över ett botnät. Och här kommer något intressant: Vilka är Anomymous och hur många är de?
Troligtvis är det ingen som vet. Säkert är att de inte har någon klubblokal eller styrelseordförande. De är summan av alla som för tillfället vill haka på något kul/elakt/terapeutiskt/spännande/osv… De läser i medierna om vad som är ”hett” och vill vara med, och vips blir Anonymous mångfalt större.
Virus
Inte virus som jag skrev om ovan, utan virus som företeelse. Ett virus måste sprida sig och föröka sig för att överleva. Skickliga virus orsakar effekter hos den drabbade som ökar chansen för spridning, till exempel nyser vi när vi blir förkylda och sprejar vår omgivning med virus.
Anonymous är ett ord som någon eller några har tagit som namn för en grupp. Från början kan de inte ha varit speciellt många men de har lyckats sprida kännedom om namnet, och får numera nästan alla medier till hjälp. Namnet är som ett virus som smittar och lockar allt fler med samma värderingar och gruppen växer, epidemin tilltar.
Information wants to be free
-Ett berömt citat av Stewart Brand. Internet är en fantastisk företeelse som ordentligt rört om i spenaten. Om informationen verkligen har en åsikt lär vi aldrig få veta men säkert är att att det pågår en (mer än) tveeggad strid om den. Medierna vill sälja nyheter men det de säljer orsakar effekter som motverkar deras affärsidé. Makthavare vill kontrollera informationen och orsakar därmed ett sug efter den.
Absurt
Absurt är att när jag letade efter en bild att illustrera det här inlägget med fick jag lägga ned mycket mer tid än jag räknat med. Jag ville vara riktigt ärlig och använda en bild som erbjöds mig utan kostnad utan att jag skulle behöva ”stjäla” den. Jag hittade till sist den här:
En bild som jag är nöjd med. Men jag är inte så glad åt att det tog en kvarts surfande att hitta den. Skolbarn som vill göra ett snyggt och klanderfritt skolarbete kan göra något bättre än att leta bilder i en kvart, de som vill ha den här bilden sysslar med biologi och inte surfteknik.
Men så blir det i ett samhälle där information inte får vara fri, eller där många tror att det är farligt att dela med sig.
Och som vanligt
Och som vanligt numera ser jag att det blivit ett väldigt osammanhängande inlägg. Så blir det när man inte får tillfälle att ladda ur tillräckligt ofta, allt ska med -allt vill vara fritt, samtidigt 🙂 Om du läst så här långt ska du ha en eloge, jag kan tyvärr inte lova att det blir bättre inom en överskådlig framtid men jag kan lova att försöka.
En smältdegel är kanske att ta i men Kista Galleria är en fascinerande plats. Här samlas människor från världens alla hörn verkar det som, och alla verkar trivas.
Affärerna har alltid öppet till 21.00 och i kväll råkade jag vara där de sista timmarna före stängning. Jag har gjort så flera gånger tidigare och det är alltid likadant: Folk vill inte gå hem. Filmstaden och ett antal restauranger fortsätter att ha öppet och vimlet fortsätter.
Från ett världshörn
Trots den tydligt kommersiella prägeln på platsen tycker jag att det är skönt att vara där. Eftersom jag bor ganska långt från Kista åker jag sällan dit för att handla, det kan jag göra på liknande ställen närmare. Tyvärr är det svårt att hitta oliknande ställen att handla på, alltså något som inte är en galleria eller köpcentrum.
Men till Kista åker jag för att uppleva atmosfären. Det går inte att jämföra med en flygplats, som ibland används som referens för en kosmopolitisk tillvaro -flygplatser domineras av folk med pengar. Gallerian domineras av människor av alla de slag. Mustachprydda nordbor i jeansjacka kliver åt sidan för ett sällskap klädda i burka, livsstilar och traditioner existerar friktionsfritt i samma rum.
En lucka i folkmassan, snart uppfylld av glada människor
Jag sitter en stund och tänker. Varför kan det inte vara så här överallt på jorden? Varför finns ordet ”främlingsfientlighet”? Här upplever jag att alla är människor, punkt. Ingen ifrågasätter varför man ser ut som man gör, inte ens en grovhuggen pappa vars döttrar går i slöja och vackra långa kjolar men har ansade ögonbryn och läppstift. Han bryr sig inte om mig och hur jag ser ut och kanske han har resignerat inför döttrarnas smygrevolt.
Eller så upplever han samma sak som jag, att man kan acceptera, rentav vara glad åt att det finns så mycket olikheter. Av alla dessa vansinniga tilltag och uttryck finns det oceaner av stimulans att ta del av, varför då envist hålla fast vid samma drog hela livet?
Håller man fast av rädsla, otrygghet? -Kanske, men i så fall rekommenderar jag ett besök i Kista Galleria. Inte för att handla utan för att (gratis) ta del av hur det kan kännas att vara kosmopolit.
Den här kvällen kände jag mig nästan euforisk och jag vet ju några anledningar till varför jag kände mig väl tillfreds, den sköna sensommarkvällen bidrog mycket och mitt sällskap var på gott humör. Men det var något annat också, många var så glada. Jag såg mer än en gång ungdomar som dansade till musiken i klädaffärerna och hörde skratt både här och där.
Jag tror att jag hittade orsaken i en av klädaffärerna:
Happy ramadan
På skylten som erbjuder 20% rabatt står det ”Happy ramadan.” Om jag har googlat rätt så tar fastemånaden slut i morgon och det förklarar ju glädjen.
För att uppleva riktig glädje måste man ha det jobbigt en stund. Eller så låter man sig bara smittas. Om 129 dagar och 7 timmar är det Jul, då kanske glädjesmittan tar ny fart?
Debatten om internet, upphovsrätt, det fria ordet och informationens frihetslängtan har pågått i några år nu. Alltid lika spännande att läsa om tycker jag, det är en gordisk knut att lösa och jag har inga svar.
Men jag har fantasi. Teknikutvecklingen är att jämföra med en ständigt accelererande bil, för att hålla koll på den måste man hänga med -annars ser man bara spåren efter den. Den här debatten som jag snackar om har väl hållit på en smula för länge nu för att man ska kunna tycka att den hänger med?
När debattörerna väl har hittat sin balans i dagens frågor sysslar mina barnbarn med telepati, hur ska myndigheterna hantera det månntro?
Nanoo, nanoo. Mork calling Orson, wishing a nice weekend!
Mangamålet är avgjort, serievetaren har friats från åtalet för barnpornografibrott. I Svenska Dagbladet kan man dock läsa:
”I tingsrätten dömdes Lundström för 52 bilder, i hovrättten för 39 bilder och HD bedömer en enda bild som straffbar. Men Lundström frikänns ändå eftersom han är serieforskare. Hade han inte varit serieexpert hade han blivit dömd, enligt HD:s resonemang.”
Luddigt värre tycker jag. Det kan alltså finnas förbjudna bilder, dessutom beroende på vem man är. Och vi ojar oss över muslimernas förbud att avbilda profeten…
På tunnelbanan i morse hörde jag ett främmande språk. Strax bakom mig satt fyra grabbar i 13-årsåldern och diskuterade högröstat, nästan störande. Men det är ju så ”utlänningar” låter, min privata statistiska centralbyrå har konstaterat att ”utlänningar” låter väldigt mycket. Och inte begriper man vad de säger!
De här nyblivna tonåringarna hörde inte till de värsta men visst lade man märke till dem. En tanke kom för mig, kan det vara just för att det är något främmande som man hör det extra tydligt?
Jag har gått några veckor och funderat på det här med främlingsfientlighet och högerextremism. Begreppet högerextremism vill jag helst undvika eftersom det är skapligt luddigt och kan debatteras till tidens ände men att det otvivelaktigt kan kopplas ihop med främlingsfientlighet borde väl ingen sätta sig emot?
När jag hörde grabbarna prata tänkte jag just på ordet ”främling.” Ett starkt kriterie för en främling är att man inte förstår det språk han pratar. I ett vidare begrepp förstår man inte heller den kultur han kommer från. Varför är man egentligen fientlig mot sådant?
Sverige berömmer sig ibland, och benämns ibland, som en innovatörsnation. Ett av kännetecknen för en innovatör -uppfinnare- är nyfikenhet, en annan viljan att lära sig något nytt, något man inte förstår. Som ingenjör skulle jag vara stolt över att vara medborgare i en sådan innovatörsnation.
Men icke. Det som inte kan förstås ska avvisas. Vi har klarat oss med häst och vagn utan problem, vad ska vi med något nytt till? Den där Otto går ju inte att förstå och hans jäkla grejor är säkert ett sätt att förslava oss och få oss att äta hästar.
Likaså Edison, cirkusartisten som skapar ljus utan ved, han är också utlänning.
Hur många främmande saker är det inte som invaderat vårt vackra land? Och här i tunnelbanan satt fyra snorungar och talade franska med varandra! -Det är inget skämt, de talade faktiskt flytande franska. Ett språk som jag väldigt sällan hör på tunnelbanan. Och döm om min häpnad när de helt plötsligt växlade över till flytande svenska! Sedan fortsatte samtalet på blandat franska/svenska. Ja dessa främlingar….
Jag hann med att besöka NK på vägen hem, parfymavdelningen. (Varför jag besökte den är hemligt:-) Där fick jag höra en expedit fråga en annan ”kan du komma och hjälpa till, du som kan serbiska.” Två främlingar alltså, en turist och en expedit som hade serbiska som modersmål. Så himla obekvämt, om de inte kommit till Sverige hade vi sluppit sälja den parfymflaskan.
Det är jobbigt med främlingfientlighet tycker jag. Det tar tid och kraft från saker som skulle kunna ge mycket mer för oss alla, så mycket att det räcker även till dem som bara har lite att bidra med. Men det kommer väl alltid att finnas. Jag tror dock att de som aktivt jobbar för att isolera Sverige kämpar förgäves.
Personen på bilden är ingen främling, inte heller fientlig.
