Posts Tagged ‘språk’

Min ungdom har fått ny coach

fredag, november 18th, 2011

Själv känner jag mig gammalmodig. Det kom ett mail från sonens skola, de har fått en ny lärare. Fast han kallade sig coach, så det kanske inte är en lärare, en coach är väl en sån där som tränar lagen i amerikansk fotboll tror jag.

I min ungdom när jag gick i skolan fick vi inte spela amerikansk fotboll. Men det gjorde inget, för vi visste inte att det fanns något sådant.

I vilket fall skrev coachen att hans ambition är att min ungdom ska få en bra tillvaro på skolan. Undrar just hur han tänker fixa det? Kanske han tror att jag är elev på skolan, jag funderar på om jag ska svara och rätta till missförståndet.

Kanske bäst att låta bli, sonen tycker det är pinsamt när jag “gör bort mig”, vilket jag gör väldigt ofta enligt honom. Nästan så fort jag gör något alls faktiskt, så jag håller mig passiv.

Men igår kväll kunde jag inte låta bli att fota himlen, tyvärr bara med min Iphone:

Gudarna använder linjal ibland

Gripen pilot fick medalj

onsdag, oktober 26th, 2011

Morgonens nyheter:

  • En gripenpilot som flugit omkring ovanför Libyen har fått medalj.
  • En särskrivande rubriksättare har arresterats av språkpolisen.

Som vanligt allt från obekräftade källor.

Berättelser

onsdag, juli 27th, 2011

Jag vurmar för det här med att skriva och läsa, samtidigt som jag gillar bilder och att fotografera. Det handlar om berättande helt enkelt, jag gillar berättelser. Inte alla berättelser förstås, det finns så mycket blabla och säkert har jag inte hört mer än en bråkdel av det.

Men skickligt berättande, det är jag såld på. Det spelar nästan ingen roll vad berättelsen handlar om när den framförs med sinne för xxx -sätt in vad ni önskar här, det finns så många olika preferenser. Men när berättelsen träffar mina preferenser kan jag bli trollbunden. Mest trollbunden blir jag nog av bilder, för de låter mig oftast göra en egen berättelse av det jag ser. Det här inlägget handlar dock i huvudsak om berättelser av ord.

Det finns metoder att piffa upp sin berättelse för att den ska bli mer effektiv, de behöver man egentligen bara ta till om man vill uppnå ett syfte med sina ord. Vaggviseknepet är uråldrigt och funkar fortfarande på många fler än småbarn: Rytm och repetition, det trollbinder och bedövar oroliga sinnen. Många poplåtar, som tvärtemot vill egga upp och öppna plånböcker, drar nytta av detta men lägger in ett populärt budskap och vildare rytmer för att i stället tala till hjärtat eller andra organ. Rytm och repetition, men det finns de som är slugare än så; fast de kanske biter sig själva i svansen.

Jag talar om poeterna, de som rimmar och tror att alla hänger med i deras resonemang. Rim och rytm och repetition, egentligen inte olikt poplåtskrivare men poeter är en annan sort -ett fåtal undantagna- de verkar vilja nå djupare in i oss med sina ord. De är många som har mycket att berätta men jag tror att de ganska ofta har missat målet med alltför höga förväntningar på sin publik. Eller snarare sin potentiella publik, eftersom det mest är de som redan “förstår” som är den reella publiken.

Vi har också rena budskapsproducenter, politiker och wannabees. De har naturligtvis hjälp av folk som förstår dessa knep och de har tillgång till oss mediakonsumenter genom etablerade och vältrampade vägar. Några vill rentav trampa nya vägar, ibland över lik men det är sorgliga budskap framförda med andra medel än ord.

Nå, nu ska jag sluta orera innan jag driver iväg över horisonten och i stället komma till en tanke jag hade när det gäller berättande.

Avvikelser i berättelsen kan väcka den som somnat

Bloggande, inte berättande. Det är vad jag tänkte på. Den sorts berättelser jag skrivit om här ovanför är ju sådana som har ett mål, den som satt sig ned för att skriva har haft ett mål och ett budskap, sedan kommer en punkt och sedan håller avsändaren tummarna för att det går hem. Men en blogg kan inte ha samma mål. Möjligtvis finns det ett genomgående budskap men någon punkt finns inte att skönja någonstans.

De allra flesta bloggare har nog något budskap men det är säkert inte så många av dem som vet vad sitt budskap är. I stället blir det mer en dagbok även om det inte ser ut som en sådan när man bara skummar berättelserna.

Jag tittar tillbaka på min egen blogg och ser lite av varje men mest av allt ser jag min formkurva. Så klart är jag den bäste att se den, eftersom jag kan minnas ganska bra hur läget var när jag skrev det ena eller det andra. Men kanske den är synlig för andra än mig och när jag någon gång, kanske utan att veta det, verkligen sätter punkt så blir bloggen en berättelse. En spretig och orytmisk sådan, med diffusa mål, precis som ett liv kan vara. Troligtvis inte det minsta trollbindande, men ändå en sorts berättelse.


Eftersom jag är lite nördig så kom naturligtvis en tanke över mig när jag trodde att jag var färdig. Rekursion: Jag skriver om det jag skriver om och därmed blir det mer att skriva om…

Eftersom jag är lite noga, ibland, så läste jag igenom vad jag skrivit innan jag postar och tycker att det är lite högtravande. Men jag skyller det på att jag har Tolkien som sängkamrat just nu, om en liten stund får jag veta vad som händer på Weathertop -för tredje gången 🙂

Tillväxten har en motpol, lösningen är science ficition

torsdag, juni 16th, 2011

Jag har ju skrivit om tillväxt tidigare. Det har då handlat om det som medierna avser: Ekonomisk tillväxt, vilket jag jämställer med befolkningstillväxt. Utan människor behövs ju ingen ekonomi, eller hur?

Nu har i alla fall astronomer hittat en betydligt större tillväxt. Större i alla avseenden, möjligtvis med undantag för befolkningstillväxt. Jag citerar ur den här artikeln: “Detaljerade beräkningar visar att den totala tillväxten för svarta hål nu därför är ungefär hundra gånger högre än vid de senaste uppskattningarna.”

Jag har ett svart hål hemma hos mig, eller snarare en fungerande modell av ett sådant; ett tonårsrum. Det som tas in dit kommer troligtvis aldrig mer tillrätta….

Men åter till astronomernas upptäckter. Ett svart hål slukar allt som kommer för nära, det borde innebära att även problem försvinner spårlöst. Grekisk ekonomi, koldioxid, smältvatten från nordpolen, Sverigedemokrater, inflation, trängselskatt, klamydia, …. rubbet försvinner in i det svarta hålet precis som när man spolar ner akvariefiskarna i toaletten. “Out of sight, out of mind” som engelsmännen brukar säga.

Synd bara att vi själva åker med också, men för att åter ta till ett anglosaxiskt ordspråk: “There ain’t no such thing as a free lunch.” Fast vad tusan, jag kan tänka mig att åka med på färden, vem vet vad som väntar.

I morgon börjar Eurocon, en science-fiction kongress som hålls i Stockholm. Jag hoppas att jag kan besöka den och jag hoppas ännu mer att träffa människor med ett öppet sinne, som kanske vill åka med in i tillväxten -bara för att få se vad som händer.

En bild i linje med ämnet måste jag ju ha med. Jag har snott den från SVT, där den inte alls illustrerar något av det jag skrivit om. Men tänk er att en överlevare från en planet i stjärnhop 167467 har lyckats ta sig till jorden. SVT hittade henne men har inte tillräckliga kunskaper att kommunicera, så de kallar henne myrpiggsvin och tar med henne i ett naturprogram:

Släpp ner mig, din primitiva huligan!

Ack ja, bristande erfarenhet i den ädla konsten att kommunicera sätter käppar i hjulet för många saker som kunde bli bra.

Matematiska under

tisdag, maj 24th, 2011

Jag läser en artikel på idg.se, en sajt där de skriver om teknik, och jag blir trött. Något de skriver om är “åtta gånger mindre” och jag undrar hur litet det då är.

Jag har ett måttband här hemma, det är en meter långt. Ett måttband som är åtta gånger kortare borde då vara 8⋅1=8, alltså åtta meter kortare, hur det skulle vara fysiskt möjligt har jag ingen aning om….

Men så är det i dagens media, åttondelar och liknande bråkuttryck är förbjudna, till och med i medier som riktar sig till tekniker och ingenjörer. Jag undrar hur det är på musiksajter, törs de skriva om åttondelar där?

Lökigt

tisdag, maj 17th, 2011

En del uttryck är en gåta för mig, “Lökigt” är ett sådant. Det är ett adjektiv, så mycket har jag förstått men sedan är det stopp. Eftersom det används mest av folk som är hälften så gamla som jag så har jag inte vågat fråga vad det innebär. Google ger inget entydigt svar, det verkar vara lite olika beroende på var i landet man hör uttrycket.

Här hemma har vi i alla fall en nydekorerad husvägg, jag tycker den är lökig:

Lökar på rad, endast en kort tid

ormvind

onsdag, februari 9th, 2011

Eko, vad tänker du på när du ser ordet? För mig har begreppet inflation fått en ny innebörd när jag ser de tre tecknen uppradade på det sättet.

E-K-O, ekonomi, ekologi. Vi har en massa gröna förpackningar i affärerna, är de ekonomiska eller ekologiska? Vad innebär det att något är ekologiskt? För all del kan man lika gärna, kanske hellre, fråga sig vad det innebär att något är ekonomiskt.

Ekobrottsmyndigheten, vad sysslar de med? Jag måste konsultera Wikipedia, vad betyder de här orden egentligen?

På Wikipedia hittar jag termen Akronym, en förkortning bildad av begynnelsebokstäverna i flera ord eller ordled. EKO kan alltså vara en akronym, men vad står den för?

Är det någon som undrar över inläggets titel? ormvind -det är ekot av Carola.

Språk är farligt

torsdag, januari 20th, 2011

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/ture-sventon-stoppad_5877795.svd

Språk är farligt. Därför har regeringen föreslagit att Språkstyrelsen ska få ansvar för och befogenhet att dela in folket och språket i olika delmängder.

Den allra största delen av språket kommer att kunna användas av de flesta men en del saker blir förbjudet att säga. Vissa grupper som har behov av någon förbjuden delmängd av språket kommer att få tillstånd att använda dessa.

Den som inte tillhör någon grupp med tillstånd att använda förbjudet språk kan ansöka om att bli förflyttad till en grupp med sådant tillstånd.

Ansökan om byte av grupp kan lämnas till Språkstyrelsen som efter utredning kan bevilja tillstånd.

Med detta förslag uppnås balans, solidarisering, lugn. Och kontroll.

Språket är tankens förlängning. Den som inte kan möta tankar vilka skiljer sig från de egna kan känna sig svag. Den svage söker bland sina medel för att möta det uppfattade hotet, det farliga språket.

För den som har maktmedel är det naturligt att använda dessa. De främmande tankarna -hotet- har momentant avvärjts men ingen ny kunskap har förvärvats, de främmande tankarna förblir ett hot.

Att rensa upp i historien kan vara en bekväm lösning, fast  jag tror att det är omöjligt att genomföra. Det dåliga med att rensa, även så opretentiösa alster som Ture Sventon, är att kunskapen om vår historia går förlorad och utan gammal kunskap blir det mycket svårare att skaffa ny kunskap.

Könet i bild

måndag, januari 17th, 2011

Det handlar om skönhet men också om slarv. Jag ser en tilltagande trend av slarvigt skrivande vart jag än vänder blicken, eller är det en acceptans för slarv jag ser? För närhelst någon påpekar skrivfel, på internet förstås, så blir denne nedsablad som petimeter och intolerant.

“Det går ju att fatta vad som menas” är ett vanligt argument. Underförstått “läs och förstå, gå sedan vidare och håll käften.” Tugga och svälj men håll tyst, ingen vill veta dina åsikter ändå.

Det här uppfattar jag som en nedvärdering av det skrivna ordet, ja kanske av all information och kommunikation. Det ska konsumeras, missuppfattas, värderas och sedan glömmas. Vad som är av värde är tvetydigt, att skriva korrekt och kanske rentav vackert är inget att ödsla energi på i alla fall.

Jag vill åtminstone ägna lite energi åt “Skönhet i bild”, för det fattade ni väl att det står i rubriken?

Trondheim 2006

Bildspråk

måndag, december 13th, 2010

Jag frågade en bildlärare i grundskolan en gång “varför har man ämnet bild i skolan?” Svaret blev en vass blick och orden “Det är ett kommunikativt ämne, precis som svenska och engelska.”
Givetvis är det så men jag visste inte det då och bad om ursäkt för min okunskap, sedan hade vi ett långt samtal om bild och konst. Det här var i mitt glapp mellan film- och digital fotografering, jag hade några kameralösa år då intresset hade paus.

Kanske var det det där samtalet som väckte intresset på nytt, eller så berodde det på att digitalkameror började dyka upp i annonser och skyltfönster. I vilket fall har jag alltid kommit ihåg bildlärarens ord sedan dess.

Häromdan fick jag en tidning i handen som påminde mig om orden. Jag förstod inte ett dugg av texten i tidningen men bilderna talade för sig själva, jag förstår dem trots att jag kommer från en helt annan kultur än tidningen. Här är förstasidan, bilderna inuti tidningen följer samma stil:

Jag tror det är ett familjemagasin