Posts Tagged ‘tankar’

David och Goliat

tisdag, oktober 26th, 2010

Jag är ganska lång, nästan 1.90 och känner mig ganska trygg i mig själv. Har aldrig tänkt på att tryggheten kan ha med storleken att göra men vet att jag brukar inge respekt i folk.

I dag på tunnelbanan kom det in en kille som var minst ett nummer större än mig. Ung och vältränad och med ett barskt ansikte, han satte sig mittemot mig och jag fick för första gången känna mig klen. En obehaglig känsla, nästan som rädsla.

Jag satt och tänkte på det där, hur vissa människor kan injaga skräck i andra, när hans telefon ringde. Han svarade med sitt namn och av det korta samtalet kunde jag uttyda att han lämnat barnen på dagis nyss.

Med ens visste jag mer om honom och han krympte på något sätt. Jag vet fortfarande inte vad för sorts människa han är men i och med att jag fick en liten gnutta information så blev han mindre hotfull för mig. Det är konstigt hur vi människor är kopplade, och spännande att upptäcka det.

Jag försökte leta fram en bild som passar till det här temat, den här var den jag hittade:

Swedbank

Fredrik Tjopeng!

fredag, augusti 13th, 2010

Det här blir ett sammelsuriumblogginlägg, så rubriken kan lika gärna vara i samma anda. Jag hörde på radion idag, där fick jag veta att någon skulle spela musik av herr Tjopeng. Det tog faktiskt en stund innan jag fattade vad för sorts musik det skulle spelas.

Det verkar som att dagens journalister driver Orwells farhågor mot verklighet, språket förändras snabbt, något som man länge kunnat se i dagstidningarnas internetutgåvor. Men det här var första gången jag hört det. Själv har jag anammat nyspråket med frasen ”gult är det nya grönt”, vi får se om polisen också tycker så…

Dagstidningarnas internetutgåvor, de är fascinerande. Många artiklar erbjuder möjligheten att kommentera. Men jag börjar tycka att man ska byta ut länkarna med benämningen ”kommentera” mot ”hata”. Ty det är väldigt sällan jag läser något positivt i kommentarerna.

Till exempel hade en tioårig grabb fått sitt livs (och säkert sin fars livs) fiskefångst, presenterad med bild och en hjältehistoria som nästan platsar i vår mytologi. Vad handlar då kommentarerna om? -Inte en enda gratutlation, bara illvilliga kommentarer om att man inte ska döda fiskar.

Fy fan! säger jag. Det är dags att lämna det här stället. Men jag har förstås en del att göra innan dess. Jag börjar med att ladda upp några bilder som samlats under senare tid:

Det har varit torrt denna sommar

Men det har regnat också

Flera hundra människor om dagen gick inte här då det regnade

Regnet gav oss en Basic Canyon

Men vi bygger nytt ändå

Fast det gamla är väl ändå lite charmigare?

Jag har ätit frukost i närheten

Då kunde jag ta en sunkbild

Men skönast har det varit i skogen, kolla in "trädkojan!"

Jag hittade en trädorm

Men närmare marken fanns en helt annan värld

Till sist en bild som jag inte kan skriva något om

Tjopeng på er! Håll ordning på orden och glöm inte bort att vara snälla ibland.

Varför är det så?

onsdag, juli 28th, 2010

En fluga satte sig på fönstret när jag stod där. Den satte igång att putsa sig och jag hade första parkett liksom, det var så fascinerande att jag inte kunde gå därifrån. Jag vågade inte gå för att hämta kameran men det hade varit roligt att fånga det på bild.

Den var så otroligt noga. Först frambenen, det ser ut som att den ”tvättar händerna” men i själva verket gör den ren ögonen också, det går bara så fort att man knappt hinner se det. Dessutom använder den sugsnabeln, vet inte till vad, kanske den slickar sig 🙂

Sedan vingrna, lika snabbt där, med bakbenen. Ovanpå och undertill putsas det noga och bakkroppen får sig några strykningar också. Till sist är det bakbenen, alla fyra. Den håller sig fast på glaset med endast två framben och utför en komplicerad koreografi med de fyra fria benen, jag antar att den ”tvättar” sig nu också.

Den sitter still i två sekunder och sedan flyger den iväg. Jag hade aldrig hunnit hämta kameran ändå så jag är glad att jag stod kvar.

Vad fick den att bestämma sig? Varför satte den sig för att tvätta sig och varför flög den iväg? Man kan ju bli snurrig om man börjar tänka på det. Hur uppstår en tanke eller en impuls att göra något?

I våra komplexa hjärnor alstras elektriska impulser som fortplantar sig för att till sist bli en tanke, som eventuellt leder till en handling. Eller så bara förblir den en tanke, som ersätts av en annan som vi tycker är bättre.

Men en fluga? Den bestämmer sig väl inte för att börja tvätta sig på mitt fönster? Hur går det till egentligen? Reflexer förstås, sådana har ju vi också. Men flugan kan ju inte vara enbart styrd av reflexer, varför flög den iväg just den där sekunden, varför satt den inte kvar tre sekunder till, och vad fick den att flyga åt just det hållet som den flög?

Varför skriver jag det här? Livet är fullt av gåtor.

Det oväntade ägget

tisdag, juni 8th, 2010

Framför dig har du tio lådor. Medan du vänder ryggen till lägger din bäste vän ett ägg i en av lådorna. Sedan säger han ”Vänd dig om! Öppna lådorna en i taget från vänster till höger, jag garanterar att du kommer att hitta ett oväntat ägg i en av dem.”

Vad handlar det här om? Jo, om hur man knäcker logik! Tänk så här:
Om din vän talar sanning så har han inte lagt ägget i den sista lådan, för i så fall skulle du ju veta att ägget ligger där då du öppnat de tidigare nio (tomma) lådorna, och då skulle du inte hitta ett ”oväntat” ägg -du skulle ju förvänta dig att ägget ligger där.

Då finns det bara nio lådor kvar där ägget kan ligga, och det kan inte vara den nionde lådan enligt samma resonemang som ovan. Faktiskt kan man resonera likadant om den åttonde och den sjunde lådan, och så vidare ända till den första lådan.

Då blir man ganska säker på att vännen har fel och börjar öppna lådorna. Mycket riktigt är den första lådan tom, likaså den andra och den tredje…

Men gissa vad paff du blir då du hittar ett ägg i den fjärde lådan!

Jag citerar Tuvok: ”Your logic is flawed!” Man kan vara för smart ibland.

Titta eller se

fredag, juni 4th, 2010

Det är inte lätt att vara fotograf om man inte ser något. Jag kan använda mina ögon men jag vet faktiskt inte om jag ser något. Men jag kan läsa med dem i alla fall, och det är därför jag blivit tveksam på om jag ser något.

Jag läste nämligen några rader som Frederick Frank skrev 1973 och jag tar mig friheten att citera honom:

We do a lot of looking: We look through lenses, telescopes, television tubes… Our looking is perfected every day- but we see less and less.

Never has it been more urgent to speak of SEEING.
Ever more gadgets, from cameras to computers, from art books to videotapes, conspire to take over our thinking, our feeling, our experiencing, our seeing.

Onlookers we are, spectators… ”Subjects” we are, that look at ”objects”. Quickly we stick labels on all that is, labels that stick once and for all. By these labels we recognize everything but no longer SEE anything. We know the labels on all the bottles, but never taste the wine.

Frederick Frank är tecknare men det han skriver är allmängiltigt. Hans bok heter ”The zen of seeing” och har ISBN 978-0-394-71968-9

Jag har varken tittat eller sett på ett tag nu men en bild måste jag ha med i det här inlägget. Det får bli en bild från slutet av april, då jag tittade ut genom ett fönster med min mobiltelefon:

Nokia E75, bländare: okänd, slutartid: okänd

Jag vs allt annat

tisdag, maj 18th, 2010

Har ni hört talas om flow? Ett ord som är förrädiskt likt ”flummigt”, så kände jag i alla fall när jag läste det första gången.

Sen har jag inte stött på det fler gånger, så det kanske är flum och kvacksalveri, för annonsen jag läste ville att man skulle betala pengar för att få veta hur man ska leva sitt liv.

Men jag har ett eget flyt, ibland. Det som är så synd är att jag sällan får behålla det någon längre stund.

I en å sticker det upp stenar som stör flödet, och i mitt liv (säkert i era liv också) finns det massvis med stenar som stör. Om inget annat funkar så grabbar stendjävulen helt enkelt telefonen och ringer till mig, en säker tiopoängare.

Men ibland har man kontrollen själv, då är det bara jag som bestämmer, men det kan vara svårt. I måndags hade jag datorn i knät och en massa inspiration, samtidigt som TV:n för ovanlighetens skull var igång. En obegripligt bra film satte igång mitt framför ögonen på mig och jag kämpade med fokuseringen.

Filmen vann, men jag hann klottra ner några anteckningar och kunde ägna hela mig åt filmen, så det känns som att jag också vann 🙂

Men tusan vad svårt det är ibland, tänk om jag inte kunnat fokusera på något alls, så missnöjd jag skulle blivit då. Varför kan inte hela världen jobba åt mitt håll?

Ha det gott, alla ni som förlorar ibland.

Attans också

fredag, maj 14th, 2010
Jag har en blogroll på min hemsida kaitomas.se och just nu ser jag att hälften av titlarna på de just nu aktuella inläggen börjar med ”Att …”
Jag har sett det på andra ställen också men det var först nu jag reagerade över det.

Kanske det är ett ganska vanligt sätt att börja ett inlägg på. Jag har nog gjort det själv många gånger. Det beror förstås på vad man bloggar om och eftersom jag tycker om det som mina bloggvänner bloggar om så har jag väl fallit för deras stil, och den stilen kanske handlar mycket om ”Att …”

Ett utforskande sinnelag kanske, en vilja att göra saker. Framför allt en vilja att berätta om det som kan göras. Mycket bra tycker jag, och ett ödmjukt anslag dessutom.

Det finns ju ett antal böcker, jag har några som jag inhandlade under förra milleniet -på Gutenbergs tid, som har titlar (engelska) med den pompösa starten ”On …”

”On advertising”, ”On business”, ”On beauty”, och så vidare. Alla med anslaget här kommer det visdomsord från en som vet hur det ska vara. Det fortsätter än idag att komma ut titlar ”On” någonting.

Nä, då föredrar jag Att göra något och sedan skriva om det, hur det än blev med det man gjorde.

Jag har gjort lite krumelurer och försöker nu infoga dem på ett snyggt sätt här bredvid, undertitel till detta inlägg får bli ”Att krumelera”

1/1000s, en tusendels sekund

torsdag, maj 6th, 2010

Den första kamera jag fick fotografera med var en Agfa XXX, det var min pappas och jag minns hur den såg ut men inte vad det var för modell. Det var en enkel kamera men inte någon instamatic, lite finare var den allt.

Snabbaste exponeringstiden var 1/250 om jag minns rätt, eller kanske man inte ens kunde ställa in tiden -jag hade nog inte fyllt tvåsiffrigt då så minnet är blekt. I vilket fall så fick jag en bättre kamera när jag kommit in i tonåren, den kunde frysa verkligheten på en tusendels sekund om förhållandena var gynnsamma.

1/750s, inte så snabbt...

Det var verkligen att stoppa tiden tyckte jag. Inte för att jag lyckades fånga några speciellt spännande ögonblick med denna fantastiska teknik, men att det var möjligt fascinerade mig otroligt mycket.

Nu har jag blivit åtskilliga tusendelar äldre och är inte lika begeistrad längre. Hur viktiga är dessa korta ögonblick egentligen? Kan man missa ett tåg med 1/1000 sekund? När har man kokat ett ägg för länge?

Alfred Wegener föreslog 1915 att kontinenterna flyttar sig, det var han den förste att fundera ut. Hans problem var det rakt motsatta, att se det som går sakta. Numera vet man att han hade rätt men han är tämligen okänd eftersom han inte hade verktyg att bevisa sin teori medan han levde.

Det är fortfarande en mycket större utmaning att uppfatta ett långsamt skeende än att frysa ett snabbt. I en av mina favoritböcker träffar människor på intelligent liv i anda änden på vår galax. De är totalt olika oss, lever mycket längre och det tar tiotusen år för dem att uttala ett ”ord”. Hur man överhuvud taget upptäckte att det var intelligent liv förklaras tyvärr inte. Men det väcker lite tankar: Om vår jord kanske är intelligent, vad säger den till oss och hur ska vi förstå den?

Fria tankar

torsdag, april 29th, 2010

Jag älskar när människors tankar far iväg på egen hand. Likt en hund som rycker kopplet ur handen på husse och slår volter på gräsmattan i vårsolen. När jag hittar en sådan tanke så tittar jag på den en stund där den leker och om jag tycker om den så tar jag hem den.

Ofta skyller man på barn när dessa tankar presenteras, men jag tror nog att det kan vara vuxnas tankar som sluppit loss, fast man vågar inte erkänna det. Ett undantag finns och det är sportjournalister, de är så gott som alltid vuxna och man kan ofta höra dem live när de tappar taget om sina tankar. Roligt så man får magont kan det bli, synd att sport i allmänhet är så tråkigt, jag lyssnar sällan på det.

Här kommer en del som jag tagit hem. Allt är säkert inte förrymda tankar, tvärtom kan många vara knådade och hårt dresserade innan man släppt iväg dem, med förhoppning att de ska se spontana ut. Men jag tog hem dem ändå:

En ideologi handlar om att man bestämt sig för svaret innan man hört frågan – Ernst Billgren
Dödmjuk: När man kväver all ilska och ler mot den andre medan man säger “naturligtvis är det så” – Tzar Kastic
Simple things can be hard to change, take men for example…
Hon var lökröd i ansiktet.
Vi måste göra en orminstallation av systemet.
Jag mår som en penis.
Hur stor chans är det att man drabbas av statistisk elektricitet?
Låt oss se lite konstruktiv krutrök!
Varför ska man se objektivt på något som är dåligt?
Det spelar ingen roll att det är högt i tak, det är ändå tårna man trampar på.
Så paketiskt
Fostervatten undanbedes
Quote of the day (from a stock trader): ”This is worse than a divorce. I”ve lost half my net worth and I still have a wife.”