Frågan är vem som är mest fångad på bild här….
PS. Stavningen i rubriken är avsiktlig. (Jag avskyr att behöva förklara mina vitsigheter, borde jag låta bli?)
Jag har länge funderat över hur det ska gå för oss kulturkonässörer i dessa tider av mainstreamproduktioner och piratkopiering.
Som jag ser det löper vi risken att dö svältdöden:
Filmbolag och bokförlag, säkert andra kulturbolag också, lider av piratkopiering -påstår de. För att säkra intäkter och fortlevnad vågar de inte ta blicken från sina excelark utan fortsätter att optimera affärerna genom att följa den extrapolerade kurvan in i framtiden. Kurvan säger just nu att filmatiserade serietidningar ger intäkter. Hos bokförlagen säger kurvan ”deckare och thrillers.”
(Dessutom:
Jag vet inte om de fortfarande lägger in den fantastiska snutten ”The pirates are out to get you”
i filmskivor men denna snutt om något måste väl vara en episk tidsmarkör.)
Ibland kan jag tycka att de som följer sin kurva faktiskt lyckats. Men det är sällan jag blir överraskad av det jag ser, hör eller läser, jag blir bara behagligt förströdd. Och att (för att ta ett bioexempel) bli behagligt förströdd med sin käresta i två timmar för 220 SEK tycker jag är för mycket. Jag uppskattar att det händer ungefär en gång på tio år att jag går ut från bion och känner att världen förändrats därute. Böcker har den effekten lite oftare men det beror på att vi har bibliotek.
Så: Framtiden har länge sett mörk ut. Som kulturkonsument ska man följa kurvan eller dö, vilket jag ändå kommer att göra om jag följer den.
Men: Tadaaa! Enter Internet! Nu, nästan tjugo år efter internets officiella födelse (1995 fick vi webben) och femton år efter att den allvarliga fildelningen föddes, börjar en ny form av finansiering ta fart: Crowdfunding. Med detta verktyg kan vem som helst starta ett projekt. Det kan handla om precis vad som helst, finessen är att du litar på människors omedelbara och direkta intresse i stället för excelkurvor. Om du inte lyckas intressera tillräckligt många så blir det inget av -och det sparar nog mycket tid och pengar.
Men om du lyckas så kan det bli riktigt bra, som till exempel en kommande film som jag tror på: Kung Fury. Den har uppmärksammats även i DN
Jag har redan markerat premiärdagarna i min kalender 🙂
En demokrati är varken bättre eller sämre än de människor som utgör den, alltså de människor som väljer sina ledare. Om ett lands demokrati (väljare) består av ett gäng som tror att jorden är platt så kommer landets politik att utformas efter den tron.
Sverige verkar ha rykte om sig att vara väldigt demokratiskt. Men det är ingen garanti för att vi är kloka eller snälla, något som man skulle kunna ta miste på. Vi är demokratiska och inget mer.
Men trots det anses Sverige vara ett bra land att bo i och jag kan hålla med om det. Om jag inte tyckte om Sverige skulle jag försöka flytta härifrån.
En annan som tycker om sitt land är George Takei, rorsman på USS Enterprise under namnet captain Sulu. Hans lojalitetsförklaring till demokratin kan man se och höra på TED här. Ta dig tio minuter och lyssna på honom!
Det här var en nyhet för mig. Om man anser att rösträtt är en oumbärlig komponent i en demokrati så har vi i år -2014- haft demokrati i Sverige i tjugofem år!
Man kan läsa om demokrati på riksdagens hemsida. Där kan man under en av bilderna läsa ”Under många år var det mycket små grupper i samhället som hade rätt att rösta till riksdagen. Förmögenhet, inkomst och kön avgjorde om man fick rösta eller inte. Bara de med rösträtt fick kandidera till riksdagen. 1909 fick alla män som gjort värnplikt och betalat skatt rösta. Kvinnor fick vänta till 1921.”
På wikipedia får man veta lite bättre. Kvinnlig rösträtt infördes redan 1919 men det var inte förrän vid valet 1921 som de kunde utnyttja sin rätt. Det var dock inte förrän 1989 som alla som fyllt 18 år fick rösta, då togs begreppet omyndigförklarad bort. Innan dess fanns det alltså människor som inte fick rösta. Sverige var ingen riktig demokrati.
Jag hoppas att höstens val inte kommer att stjälpa den (långa?) tradition av demokrati som vi uppnått.
Det här är ett problem som jag stött på regelbundet: Jag ser en film som jag gillar, sedan kollar jag på IMDB.com för att få mer info om det jag sett. Där får jag veta att t.ex. regissören gjort fler filmer eller att någon skådespelare varit med i någon annan film. Så jag kollar naturligtvis vad det kan vara för något.
Och om det inte är en kioskvältare så är det kört! Jag vet inte var gränserna går men att lyckas se en film som inte vält en kiosk i Hollywood är nästan omöjligt. De filmer som visas i Cannes kan man se på svensk bio om man har tur, och om det är en kioskvältare i Hollywood…
Filmer som visas på andra festivaler existerar inte på kartan, speciellt inte om det är en ”Short.” Jag har mest av en slump hittat många bra kortfilmer på Vimeo, som sedan visat sig vara prisbelönta vid diverse filmfestivaler. Men allt finns tyvärr inte på Vimeo.
Jag såg ”Sanctum” av den australiske regissören Alister Grierson och hittade uppgifter om att han gjort några kortfilmer. Men att hitta kortfilmerna är helt omöjligt!
Jag funderar på att göra en film om en man som i frustration välter en kiosk, en kortfilm. Sedan ska jag lägga ut den på nätet så att alla kan se den utan att behöva bli frustrerade.
Jag är inte så aktiv med bloggen nuförtiden, men spammarna jobbar på.
Hittills har jag gjort 373 inlägg. Det här blir nummer 374. Jag har fått 822 kommentarer på dem, mina egna svar inräknade så det kanske är c:a 500 kommentarer från riktiga läsare.
Och jag har fått 9464 spamkommentarer, lyckligtvis uppfångade av Akismet.
Att skriva något på engelska var ett misstag, det var då de hittade mig. Men det är inget att göra något åt nu.
Akismet är kanonbra men det är jobbigt att rensa råttfällan varje dag, liken tar trots allt plats i databasen även om de inte syns i bloggen.
Så när jag samlat ihop 10000 spam tänker jag stänga av möjligheten att kommentera här, temporärt. Jag hoppas att spammarna ledsnar och att jag kan aktivera kommentarerna igen.
Euforisk av att besöka en bokhandel, något som jag försummat länge i e-bokens tid, snappade jag åt mig en pocket: ”Hanteringen av odöda” av John Ajvide Lindqvist Den Rätte -som jag vill kalla honom efter hans framgångsbok som jag gillade.
”Hanteringen” visade sig vara en riktig sidvändare, det brukar visst kallas så. Men i mitt fall handlade vändandet om ett frenetiskt letande efter något läsvärt. Jag läste drygt hundra sidor utan att komma in i någon story, sedan började jag bläddra efter något som kunde hålla mig vaken.
Slutsatsen blev: Döda människor är tråkiga att läsa om, trots att de rör på sig. Eftersom jag inte har läst boken fullständigt kan jag inte fälla någon dom men jag kan säga att mitt kraftiga bläddrande inte gav mig något mer än att jag vet hur det slutade. Och dit var det alldeles för långt för mig. Herr Lindqvist lät mig inte komma in den här gången.
Ack så synd att vi inte har ett bättre utbud av svensk Fantasy/SciFi. Det kanske är alldeles för mycket döingar i bokställen, i form av deckare och polishistorier, för att de fantastiska historierna ska få plats.
Kontroversiellt var ordet, sa Bull. DN har idag ett flertal artiklar som beskriver hur statsråden låter bli att sjukskriva sig när de inte kan jobba och därmed får full lön.
Visst är det ett jävla sätt kan man tycka men jag är inte förvånad, de är inte speciellt moraliskt högtstående de där statsråden.
Ett allvarligare brott tycker jag i stället är att de inte delar med sig av sina knep för att hålla sig friska: 0,01% sjukfrånvaro, att jämföra med 3,5% som är genomsnittet för Sverige. Om alla fick ta del av statsrådens hälsoknep skulle det göra underverk, tänk vad friska alla skulle vara!
Jag hittade ett underhållande litet reportage från framtiden, närmare bestämt den femtonde augusti 2030. Det är några datorer (?) med artificiell intelligens (AI) som försöker avgöra om deltagarna i ett test är människa eller AI.
Den riktiga ironin tycker jag är när den människa som klarar testet belönas med ”ytterligare ett år av odödlighet.” Jag tror sådant kan kallas oxymoron på engelska.
Nåväl, det här är nog bara roligt för nördar. Jag hoppas att alla har det roligt på något sätt i alla fall.