Archive for januari, 2011

Knädogma

lördag, januari 29th, 2011

Här är en idé jag fick för länge sedan. Nu tänker jag ta min blogg till hjälp för att få med mig några fler på idén.

Det är ju ibland kul att ha ett bestämt tema när man fotograferar. Inte bara ett tema som man upptäcker i efterhand utan ett förutbestämt. Man begränsar sig lite, ungefär som dogmafotografer, för att fokusera kreativiteten i någon riktning.

Så för er som vill vara med, reglera är enkla: Ta tre bilder där kameran inte får befinna sig ovanför knähöjd. Räkna från det ni står på när ni tar bilden, står ni på ett hustak så kan det bli en fin vy men går ni på gatan så blir det till att fånga det som syns från knähöjd eller därunder.

Är ni med? Skriv det i en kommentar till det här inlägget. Sedan presenterar vi våra bilder den sista februari, på någon plats på nätet som passar oss. Sprid gärna till fler så att vi blir några stycken!

Jag har en idé till men den får vänta tills den här är genomförd.

Sarah Moon på Fotografiska

fredag, januari 28th, 2011

Det ska sägas direkt: Hälften av bilderna är suddiga! Men det är inte för att se skarpa bilder man går och ser den här utställningen. Det kanske inte ens är för bildernas skull man går dit, jag misstänker att det är en utställning om Sarah Moon man ser.

För så kan det vara med suddiga bilder. De är fotografens förtvivlade ord, ett försök att berätta om sig själv eller kanske ett försök att förstå sig själv. Att det som betraktare blir svårt att greppa är inte konstigt, till på köpet är många av bildernas texter på franska och där står jag mig slätt.

Två språk som jag har svårt att förstå alltså, bildspråk och franska. Trots det tycker jag att det är en sevärd utställning. Jag fick insikten att det jag såg inte var en utställning av fotografier, det var en fotografiutställning. En helhet alltså, inte en samling foton som man tittar på ett och ett.

På vägen ut stannar jag i bildskärmsrummet eller vad det kallas. Där rullar bilder från ett antal svenska fotografer. Jag tänker på det jag nyligen bloggade om, att man måste ha ett intresse för det man fotograferar. Det syns verkligen i några fotografers bilder; ett intresse för andra människors livssituation och en vilja att visa upp det för oss.

Samtidigt visar de en bild av sig själva som fotografer, sådant går ju inte att undvika. Men det har inte varit huvudsyftet med bilderna utan är en bieffekt. När jag jämför detta med Sarah Moon blir jag ännu mer övertygad om att man någonstans i utställningen kan se henne, att det är det som är meningen.

Tyvärr såg jag henne inte så tydligt men jag såg en bild av en Maraboustork. En ensam, underlig varelse avbildad i något som ser ut som en cirkusmanege. Det blev min absoluta favorit av alla bilderna. Var det Sarah jag såg?

Skomakarens barn…

torsdag, januari 27th, 2011

Lita på oss!

Dagens pratbubbla

torsdag, januari 27th, 2011
Statsministern demonstrerar

© Thomas Engström 2009

Vad vet du om dina bilder?

onsdag, januari 26th, 2011

Jag såg den här videon på TED och det fick mig att tänka en hel del på varför man egentligen fotograferar. Taryn Simon, som vi kan höra i videon, är en oerhört engagerad person som fotograferar. Men hon gör mycket mer än så, hon sätter sig in i vad det är hon fotograferar och hon berättar om vad det är vi ser på bilderna. Fascinerande och fängslande, videons sjutton minuter rinner iväg på nolltid.

Det blir många saker att fundera på när man har sett henne. Personligen tänker jag mest på om jag vet något om det jag fotograferar och om jag i så fall berättar det. Om inte, så är chansen stor att mina bilder är ganska ointressanta. Om jag gör det -berättar alltså- så är det en viktig krydda i receptet för en intressant bild.

Kan man skapa en intressant bild om man själv som fotograf inte är intresserad av det man plåtar?
Jag tvivlar på det. Jag menar inte att man måste ha expertkunskaper om sitt motiv, man behöver faktiskt inte veta någonting om det. Men man måste ha en vilja att berätta om det man fångat på bild och en önskan att själv få veta mer om det.

Det behöver inte vara text eller tal, man kan berätta med sina bilder. Men det är svårt, många av Taryn Simons bilder skulle vara helt obegripliga om hon inte talade om för oss vad vi ser på hennes bilder.

I mina två tidigare inlägg ville jag laborera med det här genom att först ge berättelsen och därefter själva bilden. Att det är just den bilden som jag valt beror på att jag har mycket att berätta om den men också för att det är en bild som lätt förbigås som ”tråkig” av de flesta utomstående.

Jag vet inte om den blev så mycket intressantare för att jag berättade något om den, det får ni gärna skriva en kommentar om. Men den fyller i alla fall mina snabbt uppfunna kriterier; en bild som jag kan berätta om och som jag ändå vill veta mer om.

Nu är det inte alltid så att bilden står i centrum, många bilder finns bara som illustrationer till något viktigare. Som en mer eller mindre lyckad dekoration. Men i det här blogginlägget är det bilden som står i centrum, paradoxalt nog saknas det bilder i just detta inlägg…

16/7 2005

tisdag, januari 25th, 2011

Här är bilden till förra inlägget.

Kvällskaffe

Historien om ett fotografi

måndag, januari 24th, 2011

Det är den sextonde juli tjugohundrafem, sommaren är tryckande het. Klockan är sju på kvällen och det är dags för kvällskaffe.

Mannen till höger i bild är fotografens pappa. Han häller precis upp kaffe ur kaffepannan som funnits i familjen i över förtio år, det är kokkaffe naturligtvis. Till vänster i bild ser vi fotografens mamma. Hon ser överraskad ut, kanske hon inte visste att det fanns en kamera i rummet men hon har inget emot att bli fotograferad.

Ingen av dem bär glasögon, trots sin höga ålder. Kanske de ser bättre än sina jämngamla kamrater, eller så behövs det inte glasögon när man ska dricka kaffe.

Längre bort vid bordet, på vänster sida i bild, sitter fotografens son. Han ska fylla tio år och tycker fortfarande om att hälsa på hos farmor och farfar. Det ska ändra sig med åren, men sådant hör åldern till. Hans favorit på bordet är de nyvärmda kanelbullarna som farmor har bakat speciellt för honom.

Mitt på bordet står en sockerskål, med strösocker i. De gamla vid bordet är gamla nog att dricka på bit men har ändå valt att ställa fram strösocker. Det är ovanligt. Skålen är en gåva från fotografen till sina föräldrar sedan många år tillbaka, kan det vara därför den står framme?

Fotografens lite större kopp står framför sockerskålen och väntar på att fyllas på.


-Jag har stulit konceptet från Hans Villius och Olle Häger men ändrat det lite i ett speciellt syfte. Själva bilden får ni vänta på, och strax därefter kommer slutklämmen.

Hantverkarens urtavla

söndag, januari 23rd, 2011

När blir det klart?

Asimov revisited

lördag, januari 22nd, 2011

Jag är ju lite iFånig sedan en tid tillbaka och jag njuter verkligen av det. Efter julhelgen fick jag tag på en ljudbok, ”Stiftelsen” av Isaac Asimov, och har nu haft troget sällskap på väg till och från jobbet sedan dess.

Det var när jag var i trettonårsåldern jag läste hans stiftelsetrilogi första gången, jag minns att jag var trollbunden. Men mer än själva huvudfåran i berättelsen minns jag inte, så det var spännande att uppleva dem igen. Med öronen dessutom, en helt annan dimension liksom.
Nu närmar jag mig slutet på den tredje boken i hans trilogi, den heter ”Den segrande stiftelsen” och jag kan summera mina intryck.

En smula gammaldags kan man känna att det är. Kärnkraft i alla tänkbara och otänkbara former är vetenskapens krona i Asimovs berättelser. Någon enstaka uppfinning av annat slag förekommer i små biroller men kärnkraften är det han verkligen framhåller.

Men som i all bra SF är det inte tekniken som avgör läsvärdet. Persongallerierna är färgrika och medryckande, man oroar sig verkligen för hur det ska gå för de man fattat tycke för.
De kämpar och de sliter men sällan våldsamt. Kamperna utförs med logik, list och slutledningsförmåga som främsta vapen och jag minns att det var en av de saker jag tyckte så mycket om som trettonåring; hur han med utförliga förklaringar och detaljer målade upp handlingen för läsaren -men lämnade åt mig att fundera på vad som kunde hända innan man till sist fick upplösningen. R-i-k-t-i-g-t bra!

Någon enstaka gång under lyssningen kunde jag tycka att även personerna i berättelsen kunde vara lite gammaldags, ungefär som att man dumpat framtidens alla fantastiska möjligheter i 1950-talet. Men det är mest bara charmigt, den som gillar steampunk kanske rentav känner sig hemma i resonemangen.
Jag kan utan tvekan rekommendera trilogin till vem som helst som inte läst den.

Förutom att lyssna på böcker kan man också ta bilder med  sin telefon, de här två tog jag idag:

Globuppgång

Skuggad

Språk är farligt

torsdag, januari 20th, 2011

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/ture-sventon-stoppad_5877795.svd

Språk är farligt. Därför har regeringen föreslagit att Språkstyrelsen ska få ansvar för och befogenhet att dela in folket och språket i olika delmängder.

Den allra största delen av språket kommer att kunna användas av de flesta men en del saker blir förbjudet att säga. Vissa grupper som har behov av någon förbjuden delmängd av språket kommer att få tillstånd att använda dessa.

Den som inte tillhör någon grupp med tillstånd att använda förbjudet språk kan ansöka om att bli förflyttad till en grupp med sådant tillstånd.

Ansökan om byte av grupp kan lämnas till Språkstyrelsen som efter utredning kan bevilja tillstånd.

Med detta förslag uppnås balans, solidarisering, lugn. Och kontroll.

Språket är tankens förlängning. Den som inte kan möta tankar vilka skiljer sig från de egna kan känna sig svag. Den svage söker bland sina medel för att möta det uppfattade hotet, det farliga språket.

För den som har maktmedel är det naturligt att använda dessa. De främmande tankarna -hotet- har momentant avvärjts men ingen ny kunskap har förvärvats, de främmande tankarna förblir ett hot.

Att rensa upp i historien kan vara en bekväm lösning, fast  jag tror att det är omöjligt att genomföra. Det dåliga med att rensa, även så opretentiösa alster som Ture Sventon, är att kunskapen om vår historia går förlorad och utan gammal kunskap blir det mycket svårare att skaffa ny kunskap.