Jag kan inte låta bli att fundera över det här. Det tog inte ens en arbetsvecka innan den sökbara betaltjänsten över svenska domslut försvann från nätet. Jag hann inte titta efter vad man kunde hitta där men enligt media fanns åtminstone domar som fallit över privatpersoner att hämta mot betalning. Kanske fanns där andra ”snaskigheter” också.
Och det var för mycket för Sverige verkar det som. Orsakerna till att Lexbase i skrivande stund är borta från nätet är inte helt solklara. Det hänvisas till hackerattacker och osäkra tekniska lösningar, det hänvisas till avhopp från bolaget och en del annat men det mesta är luddigt.
Vad som är klart, enligt de artiklar jag läst, är att Sverige ogillar Lexbase och vad de erbjuder.
Det kan jag förstå, jag håller själv den personliga integriteten högt och skulle inte vilja finnas sökbar hos en sådan tjänst. Men jag funderade också i ett annat perspektiv eftersom ordet ”moraliskt” dykt upp i debatten som jag följt.
Jag lärde mig en definition av moral av Heinlein i hans obehagliga bok ”Starship Troopers” som sin löjliga titel till trots innehåller en hel del filosofi. Heinlein definierar där moral som överlevnadsinstinkt men inte som en individuell överlevnadsinstinkt utan en instinkt som syftar till släktets eller samhällets överlevnad. En människa med hög moral är alltså någon som inte bara handlar efter sitt eget bästa utan också har samhällets bästa i tankarna.
Det borde man kunna utvidga till åsikter: Att tycka illa om mänskliga handlingar som kan skada samhället är att kunna skilja på låg och hög moral.
Så, kan Lexbase skada samhället? Är Sverige ännu inte berett att visa upp sina eventuellt smutsiga sidor, ända ner på personnivå? Det är vi nog inte och jag tvivlar på att vi någonsin vill göra det, vad skulle det vara för nytta med det?