Archive for januari, 2014

Lexbase och moralen

fredag, januari 31st, 2014

Jag kan inte låta bli att fundera över det här. Det tog inte ens en arbetsvecka innan den sökbara betaltjänsten över svenska domslut försvann från nätet. Jag hann inte titta efter vad man kunde hitta där men enligt media fanns åtminstone domar som fallit över privatpersoner att hämta mot betalning. Kanske fanns där andra ”snaskigheter” också.

Och det var för mycket för Sverige verkar det som. Orsakerna till att Lexbase i skrivande stund är borta från nätet är inte helt solklara. Det hänvisas till hackerattacker och osäkra tekniska lösningar, det hänvisas till avhopp från bolaget och en del annat men det mesta är luddigt.

Vad som är klart, enligt de artiklar jag läst, är att Sverige ogillar Lexbase och vad de erbjuder.

Det kan jag förstå, jag håller själv den personliga integriteten högt och skulle inte vilja finnas sökbar hos en sådan tjänst. Men jag funderade också i ett annat perspektiv eftersom ordet ”moraliskt” dykt upp i debatten som jag följt.

Jag lärde mig en definition av moral av Heinlein i hans obehagliga bok ”Starship Troopers” som sin löjliga titel till trots innehåller en hel del filosofi. Heinlein definierar där moral som överlevnadsinstinkt men inte som en individuell överlevnadsinstinkt utan en instinkt som syftar till släktets eller samhällets överlevnad. En människa med hög moral är alltså någon som inte bara handlar efter sitt eget bästa utan också har samhällets bästa i tankarna.

Det borde man kunna utvidga till åsikter: Att tycka illa om mänskliga handlingar som kan skada samhället är att kunna skilja på låg och hög moral.

Så, kan Lexbase skada samhället? Är Sverige ännu inte berett att visa upp sina eventuellt smutsiga sidor, ända ner på personnivå? Det är vi nog inte och jag tvivlar på att vi någonsin vill göra det, vad skulle det vara för nytta med det?

Old Bailey, from Wikipedia

Old Bailey, from Wikipedia

Det här är lite läskigt tycker jag

måndag, januari 27th, 2014

Google köper ännu ett företag. Och det är ett företag som sysslar med artificiell intelligens (AI).

AI har länge varit en våt dröm och lika länge ett spektakel som aldrig blivit verklighet. Om det någonsin blir verklighet lär jag inte få veta under min livstid, tror jag. Men i artikeln kan man även läsa något som jag inte visste: Att google äger Boston Dynamics, ett företag som utvecklar robotar. Robotar som den amerikanska militären är mycket förtjusta i, googla på  ”Boston Dynamics” eller klicka här, jag har redan googlat åt er.

Om ni är rutinerade användare av google så har ni säkert märkt att de försöker gissa vad ni letar efter när ni söker, och de gissar ganska bra. Om ni varit med sedan google startade så vet ni hur mycket sökmotorn förändrats och förbättrats genom åren. Inte till utseendet, det är bakom kulisserna förändringen skett och det är där google blivit ”smart.” Nästan som att datorn är lite intelligent.

Så, googlesmart+robotar+AI = Läskigt.

Visst är det fascinerande med all denna teknik, det är jag den förste att skriva under på. Likaså fascineras jag av accelerationen inom de här teknikområdena. Jag måste berätta om en sorts uppenbarelse jag hade för att illustrera:

Häromkvällen såg jag att det på TV sänds en deckarserie som heter ”Ironside” och minns att min mamma älskade den serien, fast det här är ju en nyinspelning av den. När hon var i min ålder kunde hon inte göra någon liknande koppling till sin mamma, för min mormor hade aldrig sett ett TV-program och jag är osäker på om det över huvud taget blivit allmänt tillgängligt under mormors livstid.

Det är en generation mellan mig och min mormor, inte mer än så! Vilka tekniksprång har tagits om vi räknar en generation framåt från nu? Kanske google har uppfunnit äkta AI, som de förser sina då ännu bättre robotar med. Oerhört fascinerande och oerhört läskigt tycker jag.

Man ska inte måla fan på väggen eller vad det heter men jag vill dra ett annat ordspråk: ”För den som har en hammare ser hela världen ut som en spik.” Och även om den som håller i hammaren är förståndig så slår man sig på tummen förr eller senare.

Jag hoppas att det bara blir en blånagel då, om mina farhågor besannas. Så illa som Skynet i ”Terminator” kan det väl inte bli får man hoppas.

Bron var bra, men Sherlock är bättre!

fredag, januari 24th, 2014

Jag väljer ju helst Sci-Fi om jag ska se en film eller TV-serie. Men jag kollar på annat också ibland.

”Bron” som verkar vara en succé världen över var bra, även uppföljaren. Det är många som fattat tycke för polisen som verkar heta ”Saga Norlén Länskrim Malmö” och hennes danske polisvän. Trots, eller kanske just för, deras mänskliga tillkortakommanden.

Till min stora glädje har jag hittat något som är ännu bättre! BBC har återuppfunnit Sherlock Holmes (jag vet, det här är ingen nyhet) och de har gjort det med bravur. Jag drog mig länge för att titta på serien eftersom jag såg att Stephen Moffat var inblandad, mannen som skänkt mig mitt livs största SF-besvikelse efter att ha gjort det briljanta avsnittet ”Blink” för Doctor Who och därefter transformerat hela serien till ett barnprogram

Men, Moffat har gjort bra ifrån sig med Sherlock. Och han har inte varit ensam, det mesta är top notch! Foto, story, dialog och allt som behövs för en bra upplevelse. Benedict Cumberbatch (vilket namn!) i huvudrollen är snarlik Saga Norlén Länskrim Malmö i sin besatthet men har fått sin roll bättre anpassad så att man inte behöver bekymra sig om huruvida allt ska föreställa verklighet.

Så, gillar man thrillers och välgjorda TV-serier är det bara att börja titta, utan tvekan!

Sherlock

Sherlock

Inget fel på de här komikerna

måndag, januari 20th, 2014

Först: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5757858
Sedan: http://www.svtplay.se/video/1648208/del-5-av-12-religionsfrihet

Min diagnos är: De är fullständigt friska opsykotiska svenskar, och tillika humorlösa.

Min förhoppning är: Att de trivs med sitt liv och inte får ångest över vad de gjort. Samt att de hittar en meningsfullare sysselsättning i framtiden.

Hari Seldon finns!

torsdag, januari 9th, 2014

För de som läst Asimov:s stiftelsetrilogi är det här spännande saker: Spå framtiden med ”big data.”

Hari Seldon är ju en huvudfigur i Asimov:s verk. Med något som kallas psykohistoria kan han förutspå att galaxen kommer att hamna i elände om inget görs, och de tre böckerna handlar om hur man försöker undvika katastrofen.

Det som DN:s artikel (se länken) handlar om är nästan precis samma sak, fast i mindre skala. Man håller sig på jorden men har förutspått en hel del intressanta saker, enbart genom att analysera vad folk skriver om i sociala media. Riktigt fascinerande tycker jag -och bidrar därmed med en liten del till deras analys.

Har ni inte läst stiftelsetrilogin så gör det, mycket bättre än det man kan läsa på facebook!

Foundation

”RTFM” är snart pensionär

söndag, januari 5th, 2014

Jag har en T-shirt som det står ”RTFM” på. Jag gillar den, för jag tycker att jag har förtjänat den.

RTFM står för ”Read The Fucking Manual” och är den akronym man ofta fick som svar när man ställde frågor om datorproblem i USENET.

Nu svävar jag runt i det sena 1980-talet. Då man som nybakad systemadministratör dagligen ställdes inför svårigheter och den enda hjälp man hade var USENET, ett världsomspännande forum -textbaserat och mest använt inom universitetsvärlden.

Inte riktigt sant förstås, man hade ju manualer. Och ve den som inte lusläst sin manual innan man ställde frågan! Svaret man fick från någon fjärran själsfrände var ofta ”Volume IV page 338, RTFM!”

Men tusan så mycket hjälp man fick om problemet inte kunde lösas med någon manual! Leverantörernas support var inte lika utbyggd som idag så den bästa hjälpen fanns alltid att få på USENET. De bästa supportkillarna (det var nästan uteslutande grabbar) hos leverantörerna skannade regelbundet forumen och dök omedelbart in om de kunde hjälpa, oavsett om det fanns något supportavtal eller inte.

Idag då? Varför har det blivit dags att pensionera RTFM? Jo, för att det knappt finns några manualer längre. Och för att USENET mest blivit en distributionskanal för porr.

Manualerna finns fortfarande, men på nätet. Och de är mycket sämre nuförtiden. Leverantörernas supportavdelningar har slukat många kunniga personer, som har överlastats med supportärenden och dessutom förbjudits att ge ”gratis” support via andra kanaler än leverantörens officiella.

RTFM har fått en efterföljare, ”STFW” vilket står för ”Search The Fucking Web.” Men närhelst jag gör så, söker på den fucking webben, hittar jag mest frågor som fått svaret ”STFW.” Att hitta den anda av hjälpsamhet och strävan efter kunskap som fanns på USENET är fruktlöst.

Men min T-shirt är fortfarande fräsch, jag har den på jobbet ibland och jag försöker vara riktigt altruistisk de dagarna. När tröjan blir så sliten att jag inte kan bära den utan risk att anhållas för förargelseväckande beteende, då loggar jag ut för gott.

Bildspråk

onsdag, januari 1st, 2014

Nytt år. Tidningarna rapporterar mest om vad som hänt inatt och som vanligt är det nästan bara fylla och bråk de rapporterar om. Nordkorea pratar om kärnvapenkrig igen men det är väl nästan en tradition numera.

Det rapporteras med bilder också, på ett otroligt sorgfälligt sätt. Jag tänker att det en gång i tiden var dagspressen som satte ribban för bildreportage. Om man inte hade bildreportage så fanns det åtminstone någon väl vald bild till en del artiklar.

Nu verkar ribban sättas av någon annan och dagspressen flåsar i sina försök att snubbla över den. Här är ett exempel:

Polisen i Stockholm har haft mycket att göra inatt.

Polisen i Stockholm har haft mycket att göra inatt.

Bilden med bildtext finns högst upp på en av de stora tidningarnas hemsida. Tydligen har polisen haft fullt upp med att skjuta fyrverkerier, fast artikeln som bilden hör till nämner inget sådant. Kanske en bild på en polisbil med blinkande blåljus hade passat bättre?

Men att börja det nya året med klagosång är trist. Jag kan istället glädjas åt ett fint fotoväder idag. Den här vintern är helt och hållet i mitt tycke och smak, snöfri och ihållande plusgrader. Idag startar jag dessutom mitt försök att fylla ett år med bilder, på Blipfoto. Det ska bli intressant att se om jag klarar det.