Posts Tagged ‘barn’

Avskräckningseffekten

fredag, juni 26th, 2015

När jag var barn lekte vi ute på gårdarna och i området där jag bodde fanns det många gårdar. Sammanlagt blev det alltså många barn, och alla drog inte alltid jämnt. Därför uppstod med jämna mellanrum gårdskrig.

De var mest en del av leken, spännande och som alla lekar en spegling av vuxenlivet. Men de uppstod oftast när någon eller några barn från en gård hade något otalt med barn från en annan gård.

Gårdskrig förbereddes noga, kanske en hel dag i förväg och platsen för drabbningen var bestämd. Det var oftast i skogen som låg strax intill.

Idag kom jag att tänka på ett sådant krig, ett som aldrig blev av:
Vår gård hade samlats i skogen för att tillverka vapen, alltså samla pinnar och käppar. Men den här gången kom någon på att man kunde använda käppar av lövsly. De var långa och böjliga, det skulle säkert göra jätteont att bli snärtad med en sådan. Vi var helnöjda och beväpnade oss med varsin “piska”

Men på väg tillbaka till gården stötte vi oväntat på våra motståndare, som också höll på att rusta upp. Vi blev överraskade och skiträdda och sprang för livet. För tänk om motståndarna också hade skaffat sig lika fruktansvärda vapen som vi hade? Ingen av oss hade tid att se efter, här gällde det att komma undan illa kvickt.

Efter några minuter lugnade vi ned oss och upptäckte att ingen följde efter. Troligen hade de andra blivit lika överraskade och rädda som vi, och vad jag minns blev det aldrig något krig den gången.

Våra piskor blev aldrig använda, och avskräckningseffekten fungerade lite omvänt på oss barn, vi var rädda för våra egna hemska vapen.

Avskräckande

Avskräckande

Rapport, onsdag

onsdag, augusti 25th, 2010

Vissa dagar är bara “helt vanliga” dagar, det finns inget att nämna om dem och inget att minnas från dem. De försvinner spårlöst som en strumpa i tvättstugan. Jag tänkte se till att det här inte blir en sån dag, för mig i alla fall.

Jag åkte tunnelbana idag, spärrvakten hälsade mig med “Tjenare! Vill du åka tunnelbana? -Då har du kommit till rätt ställe!” Väl ombord på tåget hamnade jag bredvid två tonårstjejer som försökte vänja sig vid att skolan börjat igen.

Tjej 1: “Åsså frågade han en massa saker som vi hade prov på i våras”
Tjej 2: “Men gud! Måste man komma ihåg sånt som man lärde sig förra året?”

Valaffischer finns överallt, om jag håller blicken still i trettio sekunder så kan jag fortfarande se dem när jag blundar, de har bränt fast på näthinnan. Intetsägande klyschor och floskler är de allihop, men de ger mig en idé som jag tänker ta upp i ett annat inlägg.

Staden har fått besök av något som liknar ett rymdskepp:

Seaborn Sojourn för ankar, Gröna Lund i bakgrunden

Jag försökte googla fram var den kom ifrån men lyckades inte. Kanske den är på evig resa mellan Europas hamnar, för alltid förvisad till de sju haven. Det ryktas att Davy Jones är kapten…

Inte långt därifrån, i Gamla stan, fanns dessa två. Kanske besättningsmän, eller passagerare. Turister är jag säker på att de är.

Prästgatans prästinna hade öppnat fönstret och gjort sig osynlig

Långt från storstadens konstigheter hade två lyckliga tilldragelser ägt rum. Detta skedde för flera veckor sedan och har inget med denna vanliga onsdag att göra. Men så är det ju med “helt vanliga” dagar, man börjar drömma sig bort eller bakåt, letar i minnet efter något som kan förgylla.

Två vuxna, två barn, fri mat & logi

Bilderna är små men numera är de vänligt klickbara, testa vet jag!

Ledig lördag

lördag, augusti 7th, 2010
(Jag har snott titeln av P.C. Jersild)
Det ösregnar, jag har läst ut favoritboken och har ingen osedd film hemma. Låter som grundreceptet för en tråkig kväll. Jag letar i datorn efter saker jag sparat och hittar några barncitat:
  • Min mamma säger att jag går henne på nerverna, fast jag står alldeles stilla.
  • Låt aldrig en hund vakta din mat när du går på toa.
  • Om man gifter sig med någon man inte känner kan man få en svärmor.
  • Låt inte din mamma borsta ditt hår om hon har bråkat med pappa.

Några bilder hittar jag också:

Den är lite elak. Min favoritserie Dilbert är oftast inte det:

Och ibland hittar man bra reklam också:

Och till sist en dikt jag hittat någonstans:

Vatten rinner under ett kärleksdrama
på bron. En het kyss går i spetsen
för en armé av onda ord.

Ett plask i vattnet uteblir, ett pistolskott tar chansen.
Knallen rullar fram över vattenytan, hinns ifatt av en suck.
Kärleksblod droppar, blandar sig sakta med floden.


Gnesta

lördag, juli 31st, 2010

Ikväll blev det rörigt minsann. Jag hade tänkt blogga om ett fotoplank i Gnesta men hade inte tänkt ut hur & var jag skulle göra det. Det var medlemmar på fotosidan som visade bilder så man borde ju skriva något där, trots att jag hellre skriver här.

Dessutom hade jag tänkt visa video från evenemanget, jag hade en videokamera med mig. Lägga upp på youtube och länka och dona. Jag är inte så van vid videokameror men nu har jag lärt mig en sak: När man trycker första gången startar inspelningen och när man trycker andra gången så stoppar inspelningen.

Ni kan tänka er hur det blir om man kommer i otakt med tryckandet…

Nåja, det där kan nog bli roligt ändå, lite dolda kameran över det hela. Måste bara besegra redigeringsprogrammet i ärlig kamp, det senaste försöket renderade i svart bild med ljud…

Så tills vidare försätter jag mig i trans och förflyttar mig bakåt i tiden, till min barndoms somrar. De här bilderna tog jag idag, på väg hem från Gnesta, men de ger mig känslan av de där sommarloven som jag tillbringade femtio mil längre norrut för länge sedan.

Att vara på landet är speciellt, helt andra saker har betydelse här. För en elvaåring från stan är det skönheten, men det förstod han inte förrän långt senare.

En bil i timmen avbryter gräshoppornas sisslande

Sådana här bilder ger mig en otrolig frid i sinnet och jag försöker minnas en formulering jag läst, egentligen en kommentar till någon som surt ansett att banala bilder inte ska visas. Det var något i stil med att bilden kan representera en sinnesstämning och att värdet ligger i hur bra den lyckas med det. Har man svårt att växla sinnesstämning kan det naturligtvis vara svårt att uppskatta en “banal” bild. Om man ikläder sig rollen av bildbetraktare kan det vara bra att på något sätt förbereda sig mentalt innan man börjar titta.

Nästa bild är samma sädesfält som man ser till vänster här ovan. Den ger inte samma vibbar till sommarloven som den första bilden, vi fick aldrig gå omkring i spannmålsfälten -det var ju levande pengar. Men jag tänker lite på en scen ur filmen “Gladiator” när jag ser den, fast den påminner ändå om mina sommarlov (farmor i himlen; vi var bara i kanten!)

Rikedom

Civilisationen var inte närvarande -vill man gärna tänka, men det var den ju. Jag kollade på den första månlandningen på farmors svartvita TV, skitdålig bild, helt enkelt värdelös -man förstod inte vad man tittade på. Två gånger i veckan kom varubussen och då fick man glass och Portello.

Men det bästa beviset på att man var kvar på samma planet som skolan och alla lärare var landsvägen. Asfalt som smälte i sommarhettan (kanske det var en annan planet ändå, hemma blev det aldrig så), och bilar som passerade ibland. Men bilarna var sällsynta, speciellt den dagen det blev högertrafik.

Jag sov länge den morgonen, men det spelade ingen roll. Vägen var så glest trafikerad, av bilar alltså. Vi barn var där regelbundet, till våra föräldrars skräck. Men vi var aldrig på vägen, det var kanterna som var intressanta. Mängder av djur hittar sin nisch vid vägen, och ganska många hittade också sin grav där. Superintressant för nyfikna barn, vi hjälpte både grodor, sniglar och larver över den farliga platsen.

Förutom bilar trafikerades landsvägen av trollsländor, sommarens fe’er, och fortfarande är det så att när jag ser en trollslända kan jag förnimma lukten av varm asfalt i min näsa.

Vägkantens universum

Nuförtiden grävs alla luftledningar ner i marken, alltmer sällan ser man stolparna bredvid vägen. Deras olika utseende är värt en uppsats i sig, men precis som lukten av varm asfalt är silhuetten av telefonstolpar starkt nostalgiframkallande, speciellt när kablarna är dekorerade av svalor.

Några sådana bilder fick jag inte till idag men det kommer fler tillfällen. Nu ska jag brottas lite med mina videoklipp, så kanske det blir en rapport från Planket i Gnesta så småningom.

Fönster mot världen

söndag, juni 13th, 2010

Därute ligger världen, härinne sitter vi. “Kom ut och lek!” säger någon, törs vi det? Världen ser ofantligt stor ut, man kan komma bort. Hur ska vi nånsin hitta tillbaka om vi följer med?

Stoooort!

Men kanske man kan kika lite, inte gå för långt. Om det blir läskigt kan man vända tillbaka. Eller bara vända sig om och titta tillbaka, sedan blunda och känna efter att man är trygg ändå. Det är ju kul att leka, och man är ju inte ensam.

Hur vågar alla vara därute och leka? Kanske det inte är så farligt ändå? Men så många säger att det är farligt, de kan väl inte ljuga allihop.

Nej, de talar sanning. För de tycker så, men de vågar ändå komma ut och leka.

Kom ut lilla barn, kom ut och lek. Du blir inte ensam och vi hjälper dig om det blir svårt.

Spöken på gården

söndag, juni 6th, 2010

De kommer fram på dagen

Nära midsommar, vid den tid på dagen då solen står som högst på himlen, kan man se dagsljusspöken på vår gård. De är hemska!

Likt tusenfotiga spindlar kravlar de sig sakta fram över gräsmattan, alltid i skydd av en buske eller ett träd. De ligger och väntar på att en borttappad boll eller leksak ska hamna under trädet, för då kommer strax ett oskyldigt barn för att hämta…

Ni kan inte ana vilka hemskheter jag har sett utspelas därnere. Av hänsyn till era känslor vill jag inte gå in på några detaljer. Men vilka tjut jag hört! De går genom märg och ben.

Ska sanningen fram så har jag inte sett något hända, jag har bara hört tjuten. Men det förstår ju vem som helst att det är dagsljusspökena som tagit ett barn. Ni ser ju själva hur hemska de är!

För att lyckas fotografera dem var jag tvungen att överexponera bilden ordentligt och sedan öka kontrasten rejält i bilden, då framträdde de. Pröva själva en solig sommardag, om ni törs!

Ryssvärme

fredag, maj 14th, 2010

Sommarens första dagar, det är över femton grader varmt ute och barnen har fått tillåtelse att leka utan jackor. Jag knäpper en bild genom köksfönstret.

Nu får vi gå utan strumpor och skor

Katten har fortfarande inte vant sig vid att man lämnar balkongdörren öppen när den kommit in, ordningsam som den är jamar den mig tokig tills jag stänger dörren.

Men nån gång måste den fatta att dörren kan stanna öppen. När det blir trettio grader varmt inne i lägenheten kan jag bara inte ha dörren stängd.

Balkonglejon

Nu dröjer det inte länge innan jag har bott här i tio år. Jag svor på att inte flytta igen på minst tio år den dagen allt var inburet. Så ska jag flytta nu då?

På tio år hinner man glömma hur det var på det andra stället och jag minns knappt vad det var jag avskydde här de första åren. Man vänjer sig, och man hittar nya saker att ogilla eller älska.

Om man vantrivs är det inte säkert att det är platsen man vantrivs med, lika ofta kan det vara sig själv man inte är nöjd med, och att flytta ifrån sig själv fixar ingen flyttfirma.

Jag stannar ett tag till så får vi se…

 [Eftersom jag gillar mina bilder till det här inlägget vill jag passa på att påminna
om en sak: Vill du ladda ner bilderna för eget bruk så är det OK, men jag vill att du
meddelar mig om det. Läs här om hur man gör, det finns ett formulär att klicka i.]

Bli inte född i farstun!

söndag, maj 9th, 2010

Jag läser om en för tidigt född pojke i Svenska Dagbladet. Varken han eller hans föräldrar har det lätt.

Läs gärna artikeln, jag vill bara citera en sak som gav mig en aha-upplevelse. Mamman säger “Läkarvetenskapen har kommit längre än samhällets förmåga att ta hand om dessa barn.”

Är det inte så att vetenskap och teknik har dragit ifrån samhället för länge sedan? Vi har en massa bra och häftiga saker men vi kan inte handskas med dem, eller med resultatet av deras användande.

Tänk om man kunde lägga lite mer krut på att utveckla samhället, och lite mindre på att utveckla grejor.

Tankarna snurrar

tisdag, april 13th, 2010

Tankarna snurrar, jag snurrar. Som en tvättmaskin, ni har hört uttrycket eller hur? När man inte kan somna snurrar man som en tvättmaskin i sängen.

Barn gillar att snurra, i karuseller. Jag är inget barn, jag är karusellen. Eller en tvättmaskin, men jag önskar att jag var ett barn. Ovetande, oansvarigt, bekymmerslöst.

Ultravox har kommit med en nygammal platta, finns det plattor nuförtiden? Den heter “Return to Eden” precis som den gamla, som var en riktig platta. Den var drygt 30 centimeter och måste spelas på LP-läget.

Den är bra, och den snurrade.